Koder

http://www.blogger.com

Läste nåt smart idag. Nåt som jag själv har tänkt på. Det faktum att vi när vi dör lämnar efter oss en massa koder som ingen vet - koder som eventuellt ger oss access till vår dator - koder till sidor som behöver avlägsnas efter vår död. Och nu talades det om att man borde lägga in sina inloggningskoder i testamentet. Smart!
Tycker själv att det är konstigt att gå in och läsa på en avliden väns Facebooksida eller läsa en avlidens blogg. borde kanske tas bor från nätet, eventuellt efter att ha sparats. Gärna kunde man tycker jag på Facebook öppna en minnessida efter en persons död. Nya medier, ny etik - reglerna och kutymerna finns inte ännu.

Jobblördag

JOBBLÖRDAG  


Konstigt att tänka att man ska på jobb en lördag. Det är fortbildning för hela slanten och jag ser fram emot det. Får gå på intressanta saker som jag valt själv (fördjupad Fronter - vår undervisningsplattform och mental träning). Dessutom intressanta föreläsningar för alla. Och alla betyder i detta fall gymnasierna från Karleby i norr till Kristinestad i söder. Och också det är nåt att se fram emot - att som studiehandledare få träffa andra studiehandledare. Vi har också ett eget program. Ser så tjockt ut det här så man kan undra om det ska rymmas in under en dag. Det ska det.
Men fortfarande - konstigt att inte få ta helg när fredagen tog slut. Och ändå - ännu när jag var skolelev jobbades det på lördag.

Syksy

Kaksi vanhaa, vanhaa varista
nuokkuu hiljaa pellon aidalla.

Ruskea on rinta kaisliston,
taivas harmaa. Sataa. Syksy on.

"Kurkikin jo lähti", veljelleen
toinen virkkaa niinkuin itsekseen.

Pitkä hiljaisuus. Jo toinenkin
"niin maar; lähti", sanoo takaisin.

Sitten vanhukset taas vaikenee.
Järven pintaan sade soittelee.

Sukii siivenselkää toisen pää.
Toinen joskus silmää siristää.

Höyhenihin niskat kyyristyy
Sataa. Hiljaista on.Hämärtyy

yli pellon mustan kynnöksen.
Tuntuu riihen tuoksu etäinen.

Kaksi märkää, vanhaa varista
nuokkuu aatoksissaan aidalla.

"Täytyy tästä...", toinen havahtuu,
lentoon verkkaisesti valmistuu.

"Käyhän taaskin tarinoimassa.
Oli oikein hauskaa tavata."


Lauri Pohjanpää, Syksy.

Söndag förmiddag

Underligt vad det alltid är mycket jobb söndag förmiddag. Trots deltidspensionen är det alltid nåt att uppdatera och mail att kasta runt. Idag var det mycket med distanskursen som startar och abinas handledning i klass. Och dessutom brukar jag ta för vana att betala räkningar och bokföra på söndag. Och dessutom så måste man ju bara starta dagen med att se en film till ett fint morgonmål. Men nu är det klart och söndagsledigheten tar vid. Vi far till Monå för att göra det sista inför vintern och sen ocks till Munsala begravningsplan med en Erica. Vaknade klockan 4 inatt så det kan bli en något sömnig dag. Men nog brukar det fungera.

Ett in, ett ut

Eller ännu hellre, flera ut. Klädesplagg nämligen. Det är ju helt logiskt. Köper man nytt ska nåt gammalt ut. Annars blir det översvämning i garderoben. Och jag har lyckat. Nu. En gång. Tog faktiskt fram alla långbyxor jag äger och har och la dem i två högar. Höga högar. Och så provade jag. Lyckades faktiskt sortera ut en del. Och ett par av mina rutiga. Så idag köpte jag ett par rutiga. Och hör och häpna - det andra paret gamla rutiga åkte ut ur garderoben! Jihuu! Men de är ännu bara i in plastkasse i bastun...

Ineffektiv

Det är litet konstigt det här med lediga dagar. Verkar som om de skulle vara mer inefffektiva än jobbdagar. Högar tillåts växa i hemmet, datorsurfande hör till mest hela dagen - och tyvärr blir det ju då också en hel del jobb. Skoljobb alltså. Verkar som om högar bäst skulle försvinna när man har nåt annat på gång också. Minns egentligen att det var så när jag var alterneringsledig också - inte så mycket hem- och husvård som jag hade hoppats på. Men det som skiljer är ju nog att man kan tvätta kläder när det är väder och att man kan gå ut på dagen. Och sen - vad gör et om högarna är höga. Låt oss kalla dem projekt!

Egen suris

Har många år försökt få till det med surströmming på egen balkong. För Bo och mej. Men det har inte blivit av förrän idag. Och Bo var nog litet ängslig. Det enda han hade på surströmming var minnen från studietiden då nån bredde ut sej med surströmmingskalas och dito lukt i studenthemskorridoren. Jag däremot har ju varit med kollegtjejerna på Party många många gånger. Nåväl. Allt gjordes som det ska. Tunnbröd med fett och varm potatis på. Surströmmingen, hackad rödlök (och så vill jag ha en tomatskiva). Dryck: pilsner och snaps. Och så jättegott! Öppnandet av den utspända burken är ju litet intressant. Gjorde det under vatten i en kastrull på toa för att få spola ner vätskan. Trycket var nog så högt att en stråle luktande vätska steg upp ovanför vattnet. Men annars tyckte vi inte att lukten var så stark. Märker nog nu då jag kommer utifrån in att det luktar en hel del i lägenheten , men det försvinner så småningom. Det gör vi om!

Snuvasnuvasnuva

Har länge haft snuvkänsla och just som jag trodde att jag hade motat den kom den på rilktigt, snuvan. Nyser som besatt och är stockad i näsan. Hoppas det stannar vid det här - jag kan leva med det. Men frågan är om jag kan sjunga med kören i Ökenmässan idag... tror inte det - rösten är grötig och sen måste man ju se på smittorisken också. Och tänka på sej själv. Man ska inte anstränga sej när man är förkyld. Om man kan låta bli. Men surströmming tror jag bestämt att man kan äta! Idag är det äntligen dags. Har talat så länge om det och nu finns det inget annat i matväg i planerna. Jag är ju van och tycker om, men stackars B är nog litet nervös!

Besviken

Det blev ingen dockskåpsmöbelkurs. Kom till Borgaregatans skola och möttes av ivriga pingisspelare. herrar hela bunten. Och ingen lapp på dörren. Och inget svar på Arbis´ kansli. Och jag som hade rustat mej med mina träklabbar som skulle sågas till sängar och bord och stolar... Hem och sen till Arbis där jag fick veta att kursen är inställd pga för litet antal intresserade. Blev erbjuden plats i torsdagsgruppen - allmän träslöjd - som har en plats ledig.
Idag fick jag mail av Arbis´ rektor som sa att sms har skickats till alla deltagare. Bara inte i min telefon... Kanske den rostar igen då jag använder den så litet! Men hursom helst - ingen kurs. Och vad gör jag med torsdagsgruppen? Just nu lutar det mot att jag skaffar litet verktyg och fixar det själv hemma...
Och sen har jag ju ett telefonnummer till en grupp damer som lär syssla med dockskåp.

Om en liten fågel

Idag när jag jordbrukade hade jag ett så rart sällskap. En liten fågel med rött bröst. Har nog märkt den orädda lilla tidigare också men idag var den alldeles speciell. Hängde efter mej från ställe till ställe och satt stilla och tittade på mej. Stördes inte av mina ljud - skrammel med redskap och prast. Inte ens när jag påminde den om att jag är vän ocklså med plättkatten brydde den sej om det.
Då jag kom hem läste jag på - den lilla är en rödhake och beteendet är just typiskt för den. Och man kan förstå att en hel del legender har fötts kring den rara krabaten. Citerar Wikipedia:
"På grund av rödhakens orädda närhet till människan och sitt väna utseende har den fått många positiva omskrivningar i folktro, sagor och legender. Ofta beskrivs den som lyckobringande, beskyddande och omhändertagande.
I Wales berättades det att det var rödhaken som förde elden till människan. Liknande historier har funnits på många platser i rödhakens utbredningsområde.
Det berättades att rödhaken närmade sig Jesus på korset, sorgset kvittrande. Med vingen torkade den bort tårarna från hans kinder och med näbben försökte den dra ut törnena ur hans panna. Då föll en bloddroppe ned på rödhakens bröst och färgade dessa fjädrar för alltid röda. Jesus ska då ha sagt: Välsignad vare du! Varhelst du befinner dig ska glädje och lycka följa dig. Blå som himmeln skall dina ägg vara och hädanefter ska du vara Guds egen fågel. En alternativ legend säger att rödhakens bröst blev bränt när den hämtade vatten åt själar i skärselden.
I Skottland har man ansett att rödhaken har en droppe av Guds blod i ådrorna och att man därför absolut inte fick skada den. 1579 skrev engelsmannen Lupton att om rödhaken finner en död person i skogen täcker den dess ansikte med mossa. Rödhakar förekommer också i den traditionella engelska sagan Babes in the Wood, där fåglarna täcker barnens lik med löv. I Mellaneuropa har hus som rödhaken tyr sig till ansetts vara beskyddade från åskan.
I Storbritannien har rödhaken blivit starkt förknippad med julen och haft en huvudroll på många julkort sedan mitten av 1800-talet. Anknytningen till julen härrör troligen från det faktum att brevbärare i Storbritannien under viktoriansk tid var klädda i röda uniformer och hade smeknamnet "Robin". Rödhaken på julkortet är ett emblem för brevbäraren som delar ut kortet."

Mest vanligt folk

Stod just två timmar vid Röda Korsets hungerdagsinsamlingshink. Trevligt och många människor gav glatt pengar. Speciellt härligt tycker jag det är när föräldrar låter sina barn lägga en peng i hinken. så de blir vana. Man hinner iaktta folk när man står där och väntar på nästa bidragsgivare. Ja, måste tilläggas att jag stod på Prisma i Hemstrand. Det jag såg denna torsdag - tidig eftermiddag - var mest vanligt folk. Medelålders, kanske mest pensionärer. Par. Klädda ganska alldagligt i det litet ruggiga vädret (några optimister av yngre årgång struttade runt i shorts). Handlade vanliga sunda vardagssaker, verkade vara strävsamma par som kom till butiken ilag. Hade råd att handla, verkade må bra. Blev så glad över att se dessa vanliga människor! Den andra kategorin var småbarnsföräldrar - glädjande ofta både mor och far och barn. Också där blev jag glad över familjestoltheten och -glädjen. Vad vi ändå har det bra i Finland! Åtminstone många av oss. Vardagsbra. Några som syntes speciellt såg jag också. Den stiliga damen i rullstol - hon som (troligen själv) hade dekorerat rullstolens hjul med snygga blommor. De som spelade lääänge på spelautomaterna som jag tycker man borde lyfta ut. Intäkterna må gå till folkhälsoarbetet men det är inte folkhälsa för dem som inte kan slita sej... Den lille kille som väntade på att få sitta i bilen i aulan men son inte fick en chans trots att mamma betalade ett av de största lass jag skådat - en annan liten kille pantade på platsen. De som tycktes vara bosatta på Prisma - lämna in flaskor, handla, gå på toa, äta på Mac Donalds - livet... Och till sist mannen som berättade att han inte kan ge nåt till insamlingen för att fönsterrenoveringen i hans hus kostade 23000 euro och det var inte litet för hans kassa... Så- med andra ord - innehållsrika timmar. Det svåraste är att veta om man ska ge finskt eller svenskt klistermärke - då folk inte säjer nåt!

Spännande

Inkommande vecka kommer att starta med tre spännande dagar. Jag har blivit kallad att vara med och intervjua kandidater för den studiehandledarutbildning som ska starta i höst. Och det ska gallras! Känner mej ganska liten men å andra sidan vet jag nog vad jag vill se hos blivande studiehandledare. Men att poängsätta människor! Som dessutom är i en situation som säkert känns ganska nervös för dem. Tack och lov ska vi ha en diskussion/skolning före och tack och lov är jag i en grupp där åtminstone någon har varit med om det förr. Må vi fatta kloka beslut och må de sökande få känna att de gjort sitt bästa och varit sitt riktiga jag!

Effektiv dag

Oj vilken effektiv pensionärsdag det var igår! Började med att jag gick upp före 7 (vaknade tidigt - hade sovit så länge föregående natt). Såg en film, la i en byk - underbart torkväder. For iväg till Sundom där jag städade jordgubbslanden i flera timmar. Underbart friskt väder. Och sommarvarmt. Men ett tungt jobb för korsryggen. Hem och i duschen. Strök och manglade kläder, bakade semlor. Och avslutade dagen med en underbart god surströmmingsmåltid som skolans f.d. kanslist bjöd tjejerna i kollegiet på. Toppen! Och mörkt och fint var det när jag kom hem. Om, man lägger till en hel del jobb vid datorn, bl.a. med min distanskurs i studiehandledning så kan man bara konstatera att dagen var fylld. Och med trevliga saker!

Samma varje höst

Min mest älskade årstid har fått ett inslag av vemod och sorg. Varje höst återkommer de känslor som fanns den höst min mamma var sjuk och dog. Speciellt när jag är i Sundom kommer de. Dels för att man har så bra tid att tänka medan men plockar vinbär eller står i potatislandet. Dels för att jag stod i min trädgård och grät den hösten. Det gick inte att gråta var som helst och det gick inte att hindra det där när tankarna kom - tid att tänka fanns då också. och ännu en orsak - min mamma tyckte så om Sundom och jag upplevde att det var något jag kunde ge henne....

Bilen hej,hej

Igårkväll när jag satte mej i min bil som hade stått oanvänd några dagar tyckte jag att den luktade rent av illa. Smutsig och  instängd. Idén föddes. Här ska städas bil! Inuti. Men klockan blev nästan 17 innan det blev aktuellt. Så oläckert var det tydligen. Och när jag väl skulle dammsuga fanns det ingen ström i motorvärmaruttagen! Men my hero Bo var på plats och pilade efter min kabelvinda som fanns i hans garage. Och nu är jag nog nöjd! Fräsch och ren - stenarna på golvet borta, fläckarna bortputsade, insidan av fönstren tvättade och som kronan på verket - Johnsons Pled på frontpanelen. Tänk att jag inte gör sånt här! Undrar om jag nånsin har städat den här bilen... Och jag som städar så mycket inne hos mej, alltså hemma... Nu skulle det gälla att få bilen tvättad utanpå också.

Länge leve Bibban!

Betedde mej riktigt som en ledig pensionär idag och tog mej god tid på Bibban. Tillsammans med Bo dessutom. Hittade en Faldbakken på bytesbordet och ett par dockskåpsböcker och ett par romaner. Tog mej dessutom tid att gå och söka på musikavdelningen och hittade en pianonybörjarbok som jag inte har testat (trorr på under där - en vacker dag kommer det nån pedagogik som får mej att spela på riktigt). Och sen gick vi till tidningssalen och bara satt och njöt av att få välja tidskrifter efter eget intresse och sitta och läsa i vacker och lugn (inte helt) miljö. Lyxliv för pensionärer och gratis för alla! Avfärden blev litet speciell när larmet gick. Vad det var som orsakade det vet vi väl inte men vid disken trodde man på den D som fanns i min pianobok. No problem...

Ruta med svart ram och kors

Läser alltid dödsannonser. Därför såg jag också den annons som fastnade i mitt huvud. En ung människa, en ung kvinna som har varit min elev har dött. En kvinna på 30+ som tydligen hade man och ett barn. En ung kvinna mitt i vad jag har förstått en fin karriär. Men som sagt en maka och en mor. Och en syster och ett barn, vän, kollega.... Man undrar vad som kan ha skett. Det som inte borde ha skett...

Dockskåp 1 och dockskåp 2

Har sedan tidigare ett stort "heimlaga" dockskåp som jag har inrett - delvis med egen tillverkning och delvis med Indis´kas möbler. Men det är ändå på hälft - lister saknas, belysning saknas och arbetsrummet är väldigt torftigt. Nu gick det inte bättre än att jag fick ett dockskåp till i sommar. Svägerskans gamla. Köpt, litet mindre än nummer 1. Mera i Lundbystorlek. Det gav mej sån inspiration! Har inte gjort ett skvatt ännu annat än att jag har demonterat det, fått en liten såg, lånat trevliga dockskåpsböcker, samlat material och hittat bloggar om dockskåp. Ja, och så det senaste - anmält mej till en träslöjdkurs på Arbis, Trä för damer. Där ska jag enligt den välkomnande läraren få tillverka mina möbler. Det är på nåt sätt trixigt att såga på skrivbordet. Sågspån överallt. Så nu ska det hända. Båda dockskåpen ska jobbas med. Både väggar och golv och inredning. De största frågorna med det nya är nu huruvida jag ska ta upp mellandörrar och tillverka en trappa mellan våningarna eller om det ska få bli ett tillskåp med många separata rum. Och så golven - skulle gärna använda kontaktplast men hittar inga med lämpligt mönster. Kommer att öppna en sida för dockskåpen så får jag lägga in bilder efter hand som det händer nåt. So excited!

Skolstart

Imorgon startar det på riktigt. Eller egentligen på tisdag när eleverna, dvs studerandena, kommer. Imorgon är det fortbildning och planering. Men jag har haft förmånen att mjukstarta. Har varit på jobb redan en vecka. Och det är så skönt. Att få smyga in i jobbet och starta utan dramatik. Att ha planerandet uppdaterat när stressandet startar. Och det är klart att det känns litet virrigt att börja för många. Ettorna som är helt nya tom i skolformen. Och kanske för de äldre studerandena som eventuellt ännu har dygnet svängt uppochner. Men jag vet att många av dem har jobbat och haft verkligt tuffa tider så en del får det lugnare. Kanske tom en del lärare känner det virrigt den första tiden. Att starta till 100 % direkt från semestern. Lyckliga jag. Mjukstart! Och ja, jag glömde att säja att jag jobbar bara 40% i år. Deltidspensionär med 2 jobbdagar per vecka.

Eviga?

Ibland tycks vi (åtminstone jag) bete oss som om vi skulle vara eviga. Vi gör det sen... Vi hinner nästa sommar... Vi träffar säkert dem nästa år... Och då ska vi... Vad vet vi om livet då? Vi kan vara döda. Vi kan vara sjuka. Vi kan befinna oss i ett tillstånd som gör att det är för sent. Farligt! Åtminstone när det gäller mej själv kan jag säja - skjut inte upp! Gör det som känns viktigt. Gör det som är viktigt. Utan att det blir stress för det kan det ju också bli. Tänk inte som om du vore evig! Undantag gör det som görs i trädgården. Där måste man bete sej som om man vore evig. Naturen är evig. Och där är det tillåtet för där är det vägen som är mödan värd. Och glädjen över hur det kommer att se ut i framtiden, den framtid jag gärna vill vara med om...