Inte när som helst eller var som helst

Idag såg jag på stan en klasskamrat som jag inte sett sedan B dog. Ja faktiskt inte på jättelänge. Jag vet dessutom att hen också haft det tufft. Och jag vet att vi har en sådan relation att vi skulle ha fått ut mycket av att få tala. Och just därför gav jag mej inte till känna utan undvek att vi möttes. Det kändes så fel att vi skulle ha talat viktiga saker land hyllorna på Citymarket. Vi skulle ha behövt sätta oss ner vid en kaffekopp minst. Trots att det skulle ha varit gott att få tala. Att bara säja hej skulle inte ha gått. Konstigt - men jag gick på magkänsla.