onsdag 30 april 2014

Tala krämpor

Vad det kan vara skoj ibland att tala krämpor! Bara man talar på rätt sätt och med glimten i ögat. Det var jag med om idag. Träffade en person som inte visste något om mina krämpor och jag visste inget om hens krämpor. Och vilket animerat samtal vi förde! Delade erfarenheter av sjukdomar, mediciner och vården i samhället. Kunde skratta och ta det hela med den styrka jag upplevde att vi båda har. Och ingen av oss förföll till att beklaga oss. Gick ur diskussionen starkare.
Kommer just på att jag glömde att ta upp mina fötter till behandling. Det får vi spara till en annan gång.




måndag 28 april 2014

Inga kläder

Åtminstone inte dimissionskläder. Åt mej. I Vasa. Vet inte hur länge jag har kollat nu. Har gått så långt nu att jag kliver in i butiker och kungör att jag håller på att bli desperat. Blir omhändertagen av nån som vill veta vad jag söker. Vi avhandlar hippieklänningen som inte finns. Klänningen som slutar över knäna - de knän som ropar på tjocka strumpor eller leggings. Klänningen som slutar just under knäna och då ropar jag - tantvarning (åtminstone på mej). Tunikor - jess för då kan jag ha mina vita vida byxor och behöver inte ens jaga nya skor - det finns nämligen inte heller. Alltför smala tunikor. Ärmlösa tunikor som kräver en schal och det blir för maffigt. Nåt enkel skjortaktigt - eventuellt - men litet för kort. Men jag tycks vara ganska bra att förklara vad jag vill ha - åtminstone dagens biträde sa att hon precis vet vad jag söker. Det var bara det att det inte fanns. Men jag hade en trevlig stund.


söndag 27 april 2014

Kläder

I dagens Vasabladet fanns det flera sidor kuslig läsning. Om kläder. Om hur det produceras allt för mycket kläder,  om att vi köper allt för mycket kläder. Och att det finns kläder som är så billiga att köpa att ekvationen inte borde gå ihop. Och det som gör att den går ihop är det faktum att människor i billigländer tillverkar kläder till ett pris som betyder att de är grovt underbetalda. Med omänskliga arbetsvillkor. Med hälsan, ja tom livet på spel. Då går ekvationen ihop och vi kan köpa t-shirts för 4,50. Förfärligt! Men det bli en rest i ekvationen. De billiga kläderna är ofta av dålig kvalitet så deras tid i garderoben blir kort. Och då kommer följande problem - vad göra med avfallet? I bladet berättades det att allt bränns på Stormossen i vår region. Och då undrar vän av återvinning vad som hände med den insamling Hennes & Mauritz startade. Man fick lämna in plastpåsar med kläder och det sades att materialet ska återanvändas. Var tidningsreportern oinformerad, blev det en flopp eller - o ve och fasa - lurar H& M oss?  Jag har själv kånkat flera kassar till Stenhagabutiken...


lördag 26 april 2014

Helger och helger

Jag känner att det kryper i kroppen vid tanken på den stundande helgen. Valborg och första maj. Det var en helg som jag så helt firade med B. Och jag minns att jag ifjol undvek allt som vi brukade göra. Gick inte till stan, åt inte det vi brukar äta, bara gjorde annat. Kändes nog konstgjort men det var det enda jag kunde göra. På ett sätt konstigt att just den ynkliga helgen känns så tuff. Tror det har att göra med att jag har en så stark egen identitet när det gäller julen (där nyåret också får hänga med) och påsken. Och att midsommaren egentligen inte har betytt så mycket för mej. Valborg och första maj - där hade vi vårt eget lilla sätt att fira - ibland med andra men oftast bara vi två. Och den helgen innehåller så många löften om sommaren som ska komma... Nå nog fungerar det på något sätt,men jag blev själv litet förvånad över mina tankar och känslor.


torsdag 24 april 2014

Po-zu

Ja så heter de - de nya skorna. De som fastnade på mej för att jag var den enda "snabbgåaren" på dagens stavisträff. Jag gick alltså ensam. Och såg mej kanske mera omkring. Och upptäckte skor i ett frissafönster. Ha, en pop-ut-butik! Och vilka skor jag upptäckte sen! Breda, mysiga. Och - visade det sej när jag gick in - nåns restpartilager. Ekoskor. Inte så många damskor och inte så många storlekar. Ett par var nu bara så bekväma så jag kunde inte låta bli. Hallux ryms in och gulliga är de. Men absolut inte stiliga. Tillverkade av spännande material - ovantåget kork, fodret hampa, sulan kokos och "natural latex". Och de kostade inte mycket i pop-up-butiken. Att sånt kan hända när man stavgår på egen hand. Nåja, resten av vandringen blev stavar-i -hand-gång eftersom den vackra skolådan med innehåll dinglade i ena handen.
De som tillverkar skorna har en ganska  häftig slogan : "I have spread my dreams under your feet; Tread softly, because you tread on my dreams" Lånat av W.B.Yeats.



onsdag 23 april 2014

Hallux

Den gör sej påmind nu när de breda vinterskorna borde bytas ut mot nåt annat - nåt lättare. Och inget av det gamla passar. När man står i skoaffär efter skoaffär och konstaterar - för smal. Ofta utan att man ens provar. Det som nu skulle behövas är ett par svarta lättare uteskor och ett par läckra festskor som ska passa till den hippieklänning man ännu inte har hittat. Och hallux valgus-knölen på vänster fot tycks utgöra ett oöverstigligt hinder. Om inte annat så finns det nån söm som trycker på inne i skon. Ogillar. Men jag vill inte operera! Har hört av flera att knölen har en tendens att komma tillbaka. Och jag har ju inte konstant värk. Jumpar flitigt och spretar med tårna. Borde kanske skaffa ett par skoinlägg. Hittade "tåutspretare" i lådan. Verkar bra bara man skulle komma ihåg att använda dem. Allt möjligt ska man dras med! Men jag är glad över att jag har fått njuta av läckra skor i yngre år. Det har varit både sirliga klackskor och läckra ballerinaskor.
Och ännu är inte allt hopp ute - det verkar finnas en del platta breda skor i vår. Kanske jag snubblar över ett eller ett par lämpliga par.




tisdag 22 april 2014

Bokmalen hallå

Undrar varför det är så segt med bokläsandet nu just. En hög med olästa helt justa böcker på nattduksbordet. Inför påsken lånade jag en helt ok bok till plattan.Men nej, det biter inte. Bara göra annat först. Och jag som har varit en storläsare. På nåt sätt kan jag inte koncentrera mej. Är det nu min sinnesstämning som gör det. Eller - o ve och fasa - är jag förstörd av mitt datoranvändande. Eller - tar det så mycket tid av mej att jag inte får den ro jag behöver för att läsa? Eller hittar jag inte tillräckligt fängslande böcker?  Vet inte, men jag skulle gärna hitta bokmalen i mej igen.


måndag 21 april 2014

Plattan kommer

På långfredagens Matteuspassion i Korsholms kyrka sjöng en av solisterna "från plattan". Dvs hon hade inte traditionella pappersnoter utan hade det hon behövde i en 10 tums surfplatta, snyggt inne i ett fodral så det hela såg ut som en liten svart bok. Praktiskt - och snyggt också. Tänkte jag skulle överraska kantorn nån gång när vi uppträder. När de andra vänder papper - som kanske prasslar - sveper jag diskret fram följande sida i mina plattnoter. Det gäller bara att se till att man i ivern inte vispar för långt framåt. Och att batterierna är laddade...


söndag 20 april 2014

Startskott

Idag var det nog startskott för torparlivet. På riktigt. Tjuvstartade med räfs för länge sen men nu var det mer än så. Vädret var underbart. Fåglarna sjöng. Marken var torr. Och räfsan var igång. Mycket annat fixades också. Man behöver inte planera - trädgården säjer vad som behövs. Omväxlande för att ryggen inte ska ta stryk. Buskklipp, trädgårdsmöblerna, vattentunnorna, fikapaus med fåglarna. Och bara litet till. En rabatt till. Humlen ska ännu klippas. Och var var det jag tryckte ner alla växter jag fick i somras? Underbar känsla att dra igång igen. Nu skulle det behövas en vecka, ett dynglass, ett lass matjord och en händig och arbetsvillig karl. Då skulle torpet vara klart för odlingssäsongen. Men eftersom inget av det som skulle behövas finns (om nu inte nån har nåt att bjuda ut) så får det bli att jobba i långsam takt och kånka mullpåsar från Hongkong. Och blunda för det som skulle behöva åtgärdas - med karakraft. Det finns mycket sådant på ett torp. Men jag har många projekt på gång också i den klass att jag klarar dem själv. Med dagen nöjd.


lördag 19 april 2014

Gäster

Det är så sällan jag har gäster att det känns riktigt ovant. Men ikväll ska det ske. Och det är faktiskt en gammal tradition - dambjudning på påsklördagen. Då förr i världen - då vi var nattpiggare - gick vi på midnattsmässa till ortodoxa kyrkan. Så inte nu.
Men det ovana - vad lagar man, hur mycket köper man, var finns finkärlen? Glasen litet dammiga. När börjar man. Ja, ni som lagar mat åt stora gäng varje dag förstår förstås inte vad jag talar om. Men trevligt är det när frågetecknen väl har rätats ut. Och nu är det berett så långt det kan vara. Dukat, köttet puttrar, klyftpotatisen börjar bli gyllenbrun, salladen klar, välkomstdrinken tinar i glasen. Bordet är dukat. Nu är det bara att vänta. Och ja, nu minns jag - de har inte fått koden till kodlåset. Hi!
Ser fram emot en pratglad och matglad kväll.


torsdag 17 april 2014

Återbruka

Jag är med i en alldeles underbar och nästan överaktiv grupp, Återbruka mera (https://www.facebook.com/groups/215658688640/). Många använder ett uselt språk. Särskrivning, "vart har du hittat..." och annat därmed jämförbart är nästan regel. Och visst grälas det i gruppen. Är det återbruk när man målar furubordet vitt? Är det återbruk när man köper nytt och gör till något annat?  Och den som försöker tala om brandfaran i att använda små glasburkar med diverse spetsar pålimmade - dem sopar man ofta golvet med. Och av pysslen att döma står lastpallar som spön i backen. Och gunåde den som försöker pipa till om att vissa av dem är impregnerade och därmed inte lämpade att använda hur som helst. Och få medlemmar tycks ha hittat sökfunktionen. "Kan någon säja vart det och det inslaget är". Men gruppen är ändå vänlig och det finns alltid nån som lugnar stämningen och skriver nåt uppmuntrande. Och många lastpallstips är verkligt bra.
Och ja - jag menar det jag skrev i början - gruppen är underbar. Och där finns massor med trevliga återanvändningstips. Något som jag ju älskar. Har nog en hel del tips själv också men har ännu inte bidragit. Tänkte eventuellt ge länken till min bloggsida i den här bloggen - "Sippan och det ekologiska fotspåret". Bara gillar att ta till vara! Och rekommenderar Återbruka-gruppen.


onsdag 16 april 2014

Som vanligt

Tänk att jag aldrig lär mej! Att det jag hittar på loppis och vill ha - det ska jag köpa bums. Nu har det hänt igen. Att jag missat nåt pga mitt velande. I söndags stod jag och funderade över ett litet läckert nyckelskåp. Litet sådär folkloristiskt målat. Men köpte inte. Skulle bara fundera. Skulle bara se hemma hur det passsade in. La bordsnumret på minnet. Kollade hemma och såg att det skulle sitta alldeles utmärkt i tamburen. Ok, far efter det på tisdag efter jobbet. Det glömde jag på tisdag efter jobbet. Idag då - surrade runt med bilen efter att ha storhandlat. Jo, pytt. Bordet med det nummer jag mindes var tömt. Ska man aldrig lära sej.
För övrigt anser jag efter ett studiebesök att Biltema är en illaluktande karabutik.


tisdag 15 april 2014

Stilla veckan

I år har jag det så som jag alltid har önskat ha det. Möjlighet att stilla mej inför påsken. Inte ett enda kvällsmöte i stilla veckan. Möjlighet att gå på aktläsningarna med fin musik varje kväll - i kyrkan. Och njuta av att få sjunga själv med kören - utan jäkt. I och för sej har jag jobbat måndag och tisdag och det tar ju ett tag att landa när man kommer hem men nu - nu blev det påsklov och jag får varva ner också på dagarna.Mot påsken - den fina, ljusa.




fredag 11 april 2014

Begravning

Jag kom just hem från en begravning. Den första efter B:s begravning. Den avlidne var en man som var älskad av många - framför allt av en stor släkt. En man som nu saknas av en hustru, många barn med familjer. En man som med sitt diskreta sätt blev navet i den stora klanen. En man som dog plötsligt. En god bråd död kan man säja - men jag tror nog inte att de sörjande såg något gott i det när det skedde. Han var ju så levande! Och jag kan lova att man - också jag - kommer att minnas honom med positiva förtecken. Och det kanske just är meningen med livet - att leva så att fina minnen lever kvar när man är borta.
Begravningen hölls i stora kapellet. På finska. Och igen kunde jag konstatera att texterna har en annan roll när de läses på ett annat språk än mitt modersmål. Psalmerna, bönerna. Prästinnan - som också spelade tvärflöjt - talade personligt. Psalmerna vad kända så jag fick sjunga ut (med en viss möda eftersom jag hade glömt brillorna). Och jag upplevde att jag skulle sjunga ut - sjunga också för dem som inte klarade av att sjunga i den stämning de befann sej. En traditionell, varm och trygg ritual följdes. En stark andakt försiggick också utanför kapellet. Det blåste. De stora tallarna vinkade farväl. Det är vår. De ivriga bobyggande fåglarna talade om att livet fortsätter fast en är borta. Vädret var växlande - milt mulet med solstrimmor då och då. Gav en vacker inramning åt det hela. Efter ceremonierna vandrade vi alla till urneplatsen och la ner våra blommor. En fin begravning för en älskad hedersman.



torsdag 10 april 2014

Gnäll gnäll

Nu ska jag vara en riktig kverulant och gnällspik. Gnälla på dåligt språk. Jag blir så less då mitt modersmål misshandlas. Och jag påverkas. Nästan så att jag väntar att ett ord felaktigt ska särskrivas, att verb ska böjas fel och andra gruvliga saker. Det med särskrivning är på något sätt värst. Varför särskriver ni, människor?? De ställen jag störs mest på är vissa av mina grupper på Facebook. Och de som beter sej illa mot mitt modersmål verkar vara unga människor från Sverige. Se där - inte bara gnällig utan också full med fördomar. Men ja - det upplever jag. Och inte är de konsekventa heller - i samma mening talas om "min ljus stake" och "ett misstag". Varför inte ett miss tag. Det är hemskt i sej att särskriva men speciellt illa bli det när det särskrivna ordet betyder något annat än det sammanskrivna. 

Här en Facebookgrupp där man får roa sej på särskrivarnas bekostnad  - kanske man blir mindre gnällig om man skrattar åt eländet    https://www.facebook.com/sarskrivning?fref=ts .




onsdag 9 april 2014

Tablå

Läste i dagens Vbl en kolumn skriven av min studentkamrat Kjell Herberts. Om TV-tablåerna i tabloiden. Hur man prioriterar när man väljer ordningsföljden. Hur alla de finska kanalerna kommer före femman - i de svenska dagstidningarna. Jag vill ösa på med litet mera kritik av tablåerna. Kritisera en förändring som kom när tidningen började komma ut i tabloidform. Nämligen det faktum att man inte mer kan se skillnaden på vad som är film, dokumentär eller annat. Allt är lika jämnsvart. Måste säja att jag inte minns hur det var förr men då såg jag snabbt vad som var film och serier - dvs det som jag mest är på jakt efter när jag planerar vad jag ska spela in. Har talat med Vbl om problemet och de förklarade just det som Kjell också var inne på - man använder samma tablå i alla svenska tidningar . Och att avvika från det skulle kosta pengar. Man lyssnade dock på mej och skulle fundera. Men ännu är det lika svart och tjockt. Och det har faktiskt lett till att jag inte ser på tv-programmen i tidningen mer utan bara i den tablå som jag får i digiboxen.




måndag 7 april 2014

Terapevten

Idag var jag då till en fysioterapeut för att få tala om osteoporos. Min läkare talar jag bara i telefon med och att läsa på nätet kan betyda att man fokuserar på fel saker. Därför glad när jobbhälsan föreslog en träff med fysioterapeuten. Inte vet jag om hon lärde mej något nytt men det kändes ändå bra att tala med en levande människa. Som fokuserade på vissa saker - tex mina fötter. Hur viktigt det är att få rätt stöd åt foten i skorna. Och rygg- och magjumpa. För att ge den osteoporotiska ryggraden muskelstöd. Och sen det viktigaste som hon sa på slutet. Hon tyckte jag är i bra skick. Och oj vad en så enkel mening kan vara viktig. När ett proffs säjer det. Att få uppmuntran. Det kommer att bli kvar som ett minne av träffen och ger mej en kick att göra mitt bästa för att fortsätta att vara i bra skick. Tack för det!
Det som jag ännu gärna skulle vilja ha är några ödessystrar/ödesbröder eller ska vi säja ödeshen att diskutera med. Undrar om det skulle vara värt att försöka starta en grupp på Fb?


söndag 6 april 2014

Hårproblem

Jag brukar hävda att plattången är teknikens gåva till kvinnan. Men den gåvan håller på att förstöra mitt hår. Min gamla tång slutade fungera så jag blev tvungen att köpa ny och efter det blir mitt hår slitet och risigt. Ogillar. I och för sej vet jag inte om tången ensam är skyldig - bytte samtidigt värmeskydd. Och har ett hår i förvandling. Det håller på att bli grått/silvervitt och det betyder tydligen också ny konsistens. Försöker med att lämna bort plattången och ta till en gammal vanlig locktång. Inte alls bra. Vem vet - kanske jag får ta till mammas Carmen Curlers som finns i skåpet.


fredag 4 april 2014

Ironi

Vad jag kan tycka illa om ironi! Det kan verka intellektuellt skärpt att svänga sej med ironi. Och det är ofta ett sätt att få skrattarna med sej. Om de förstår. Ofta fastnar skrattet i halsen. Och det kusliga är att de som sysslar med ironi ofta är intellektuellt skärpta personer. Det är nämligen en svår konst att vara ironisk på ett riktigt bitande sätt. Jag blir osäker med människor som använder ironi. Och upplever att jag måste vara på min vakt för att lista ut om de verkligen menar vad de säjer. Speciellt förödande är det om människor i maktposition använder sej av ironi. Tex en lärare i förhållande till sin klass, en chef i förhållande till sina anställda. Mår dåligt. Så vill jag inte ha det i mitt umgänge med folk. Jag vill kunna vila i samtalet och våga tro på den andra. Vara så blåögd som jag är på riktigt. Läste härom dagen en kolumn som byggde på ironi. Helt säkert skärpt på alla sätt. Men den gav upphov till krypningar i mej. Som ett slag under bältet. Självironi gillar jag däremot skarpt. Där bjuder man på sej själv och sina svagheter.






torsdag 3 april 2014

Fokus på

osteoporosen tycks jag nog ha hela tiden nu. Alla krämpor har fått en ny förklaring. Tårna värker och domnar - tidigare: artros och det får man dras med. Värk i gammal fraktur i höger fot - tidigare: gamla ärr blir som nya när man blir äldre. Värk i andra foten på motsvarande ställe -tidigare: fantomsmärta (?). Ont i korsryggen när jag jobbar tungt - tidigare: det får väl alla. Värk i axlar och överarmar - tidigare: dålig arbetsställning, spänningar. Diffus muskelvärk - tidigare: biverkningar av kolesterolmedicinen, borde jag månne ta paus. Nu: det kan vara osteoporosen.
Fick tid till fysioterapeut via personalhälsan. Vill diskutera litet vilka rörelser jag eventuellt ska undvika. Annars blir det bara så att jag skolar mej på Internet. Läste igår om att situps och vedhuggning är sånt som ska undvikas. Men som sagt - en klok person ska få berätta.




onsdag 2 april 2014

Ur soffan

Måste säja att jag är litet imponerad över hur jag har tagit beskedet att jag har osteoporos. För det första att jag tar det lugnt. Kan nog ibland med en ilning tänka på hur benen i min kropp vittrar sönder men bara en kort stund. För det andra att jag inser att jag själv kan påverka min situation. Varje steg jag tar, varje aktivitet jag utsätter min kropp för är hemåt. Och vem vet - kanske flåset blir bättre på kuppen. Och de här tankarna tänker jag med glädje - jag är inte manisk. Det här har lett till att jag tydligen fick den kick som behövdes för att få mej upp ur soffan. Den soffa som blev min tröst när B var sjuk och som har förblivit det efter hans död. Platta, tv, dator, böcker, sudoku, korsord - allt kan sysslas med liggande i soffan. Nu var det dags att lämna den. Har redan fått oändligt mycket bra gjort i hemmet - och tagit många steg och ansträngt min kropp litet. De enda som kommer att lida av det här är mina Wordfeudvänner. För inte går det väl att spela Wf om man inte ligger raklång? Eller går det? Nå - nog ska jag njuta av soffligg också. Men jag är glad över att jag tycks vara mogen att lämna den trygga soff-famnen. Kicken kom för att jag skulle inse det.


tisdag 1 april 2014

Inbrott

"Vid tretiden på natten till igår trängde sig en 35-årig man och en 28-årig kvinna in i en lägenhet i ett höghus i Gerby". Och en av de boende hörde ljud från köket. Hur är det möjligt? Höghus har i allmänhet låsta ytterdörrar och normalt har man också sin egen dörr till lägenheten låst. Den enda vettiga förklaringen är att det var en lägenhet i bottenplan och ett fönster var öppet. Alla andra förklaringar är "ovettiga". Man har bara inte sin dörr öppen i en höghuslägenhet - inte ens om man bor utanför stadskärnan.