Kara-apparater

Jag säjer det som jag har sagt förut. Småmaskiner med bensinmotorer är gjorda av karlar för karlar! Det må då handla om båtmotorer, motorsågar, gräsklippare eller som i mitt fall (nu just - gräsklipparen har jag gett upp med) trimmers (eller vad de nu heter i pluralform). Och eftersom det är så sker det ingen produktutveckling. De ska fortfarande startas av karlar som har "den rätta knycken" och som har klottat med bensinmotorer sen barnsben och vet d´hur man får tomgång/bränsletillförsel ställda på optimalt sätt. Tur att det nu i alla fall finns karlar som man kan anlita - på verkstäder. Blev så vänligt behandlad imorse när jag beskrev mitt problem med trimmern och vi bestämde att vi troligen ses på eftermiddagen. Fick på nåt sätt igång härveln (genom att ge gas innan den "lovade") och trimmade ett tag - och sen var det stört omöjligt igen efter ett stopp. Så vi sågs på eftermiddagen. Blev lika vänligt bemött och då såg jag - den kraft gossen hade i armen var nåt helt annat än när jag drar i startsnöret. Jag har inte kraft tillräckligt! Fisgt! Vet nog det från förr med gräsklipparen också. Fick vänta på att B skulle starta åt mej. Nåväl men "vi" kollade också tändtsiftet det nya - och det var ok. Men sen tog den snälle gossen en mejsel och ställde om bränsletillförseln. Och si - den  spann som en katt när den (inte katten) gick på tomgång. Och detta gjorde han helt gratis och med glatt humör. Och vi konstaterade att det inte är så  mycket man kan göra åt en småmaskin med bensinmotor - gjord för karlar av karlar (förf. anm. det sista).
Och att jag får ragga upp nån startare i grannskapet - ides inte säja att det närmaste grannskapet är begravningsplanen. Lycka till, jag! Med startandet. Perfekt när den går, min Stiga.

Kultur

Hur enkelt kan det ibland bli det här med kultur! Var igår med på Tikanojas konsthems vänners sommarfest på Eino Leinodagen. Vännen R är Tikanojavän så därför. Först var det guidad vandring på utställningen - Bocks och andras sjömotiv. Och sedan en helt fantastisk recitation av ett Eino Leino-verk (vet tyvärr inte vad det hette). Och sen var det servering och mingel. Också serveringen var enkel och raffinerad. Ett glas vitt (vin eller cider), ostar, saltkex och jordgubbar. Och allt detta i Tikanoja-trädgården. Vacker miljö, lindblomsdoft, sol, människor som njöt. Så enkelt kan det vara ibland. Och så riktigt kan det ibland kännas att ta till sej kultur.

Av sitt överflöd...

Ojoj - än en gång måste jag prisa Facebook. La upp en notis i någon av ge bort/byt-grupperna jag är medlem i. En notis om att jag delar ut körsbärsträd. har nämligen sysslat med gallring den senaste tiden. Öppnat upp tunet på torpet. Klippt ner en massa körsbärsträdungar. Och kom att tänka på att nån kanske vill ha. Nåväl, tre damer svarade på notisen och idag var två av dem och botaniserade i min djungel. Två för mej helt främmande kvinnor som jag kunde ge av mitt överflöd. Och det blev mycket annat än körsbär som bytte ägare. Och få litet snyggare i knutarna. Den ena var försedd med en gammal trädgård så hon kom med en del plantor åt mej. Nästa vecka kommer den tredje. Hur skulle vi ha mötts utan Fb? Inte en chans.

Så fin skörd har jag aldrig fått

Monogram

När jag bäddar med de ärvda lakanen och örngotten, när jag tar fram de ärvda linnehanddukarna brukar jag tänka på dem som har broderat monogrammen. Kvinnorna. Ofta i min egen släkt, både på mödernet och fädernet. Hur de "brudade" sej som det hette oberoende om det fanns nån friare eller inte. Idag var det tre örngott jag la i sängen. IH stod det broderat på det ena - farmor Ida - född i slutet på 1800-talet. AD stod det på de två övriga - antingen mormor Amanda - född i slutet på 1800-talet eller moster Astrid - född 1911. Alltså vilken ålder på de örngotten! Och dem får jag använda. Och tänka på dem. De flesta av lakanen och örngotten  har handvirkade spetsar - så inte i alla de här fallen. Ett av örngottet var förstorat (eventuellt av min mor) - kuddstorlekarna har tydligen varierat i tid. Rikt att jag har de här klenoderna i min ägo!

Varför Ernst?

Jag är en stor ovän av underhållning. På TV och annanstans. Och nästan alla program jag vill se på - inredning, konsumentprogram, trädgårdsprogram - kanske man kan kalla dem livsstilsprogram - alla dessa innehåller nästan alltid en bit gyckel som jag inte klarar av. Så det är bäst att jag har allt på burk så jag kan spola. Ja, jag glömde att säja att matlagningsprogram inte tilltalar mej.
Men si Ernst gillar jag så mycket att jag ser praktiskt taget hela programmet. Så till den milda grad att jag idag torsdag värmde upp med ett gammalt (och sett) program för att värma upp inför kvällens sändning av denna säsongs del 3. Och vad är det då som gör honom så sevärd för mej? Troligen nog hans underbara sätt att älska allt det han gör. Hans språk och uttryck. Hans förmåga att göra allt av ingenting. Litet ekotänkande. Och så är han skicklig. Och utstrålar en sån glädje. Och så blir hans program inte sönderhackade när han själv håller i alla trådar. (Och dessutom snygg att se på). Man gillar! Tom hans matinslag klarar jag av ibland och får också tips. Jag har hans tidiga program på VHS-kassetter (tyvärr ingen spelare). Då hette de Sommartorpet - numera heter de Sommar med Ernst - ja tom Jul med Ernst har gjorts.
En matlagare som jag klarar av och faktiskt gillar är Den nakna kocken. Också här för att han är så livsbejakande. Och så gillar jag hans slängighet - kastar in en massa kött och häver kryddor på och in i ugnen med allt - typ. Och han lagar på nåt sätt gladmat som äts i glatt sällskap.
Men jag är så intresserad av bygga och bo och trädgård att jag spelar in många många program som jag spolar fram till intressanta ställen - Timell och gänget, Pientä pintaremobnttia, Trädgårdsonsdag bara för att nämna några.
Men nu - väntan på kvällens Ernst!

En lovsång till vår tvättstuga

Jag har varit på väg att flytta flera gånger men har ändrat mej när jag har tänkt på vårt tvättstuga. Sa grannen omorse. I och för sej är hon litet miljöskadad - hon har ägt tvättinrättning som yrkesaktiv. Men jag säjer nog nästan som hon. Och vår tvättstuga - det är höghusets gemensamma tvättrum med modern och snabb maskin, stor ho för handtvätt/mattvätt, torkrum och mangel.  Och dessutom det bästa - torkmöjligheter på gården. Allt detta är gratis för oss boende. Vi är få vilket betyder att det nästan alltid finns tid. Jag bor på första våningen vilket betyder att jag hör när maskinen är klar - behöver inte passa tider.
Underbart och speciellt på sommaren är det toppen. Det är en sån njutning för mej att kunna hänga ut kläder på tork! Så mycket njuter jag att jag vissa vårar har skottat gångar under torklinorna för att komma åt dem. Och dessutom kan jag gå ut i nattkläder och hänga min byk. På sommaren. Har jag bestämt.
Sen blir det ju litet spänning också en dag som denna. Hängde just ut ett lass - och så kom det en skur. Ska man störta ut och rädda det som räddas kan eller ska man låta det bli en extra sköljning. Valde kallt det senare - vi får se sen mot kvällen...

Blodgivningen hej hej

Plåster på fingret, bandage i armvecket, ta det lugnt på befallning, en känsla av välbehag. Det är resultatet när man har givit blod - nånting av det finaste man kan ge sina medmänniskor. Och ännu denna gång på samma trygga ställe nära mej som jag har fått besöka ett tag nu. Men det var sista gången på det stället. För när jag om tre månader förhoppningsvis kan ge blod på nytt vet jag inte vart jag ska gå. Jag vet att mitt vanligaställe är stängt, att det ska hyras nåt nytt ställe och att det inte blir regelbundna öppettider. Synd för mej och de andra givarna och synd för de anställda som blir utan jobb vad jag kan förstå. Och på något sätt så oväntat. I en så stor stad som Vasa med ett centralsjukhus. Men så är det.
Jag hoppas att det blir något så när köfritt och bekvämt i fortsättningen för nu har jag flyt. Ett Hb på 147 och dessutom har det börja gå så snabbt att fylla en påse.

Datorn och jag

Kom att tänka på datorerna i mitt liv. Ska nämligen just slänga in min platta i miniryggsäcken för att fara iväg. Betyder att den inte är stor eller tung. Det var däremot den första dato jag kom i kontakt med - på Rederiet där jag bokförde biljetter. Den stod i direktörernas tambur och hette Nixdorf. Den stod på heltäckningsmattan och gick t tilt med jämna mellanrum. Ingen förstod. Tills nån kom på att jag troligen gnider fötterna mot syntetmattan så datorn får små elstötar. Gummimatta under tjej och dator och saken var biff. Sen undervisade jag basicprogrammering i skolan. Med lagringsmedier c-kassett och en floppy. Och förstås inget nät. Min första hemdator hade inte heller nät så det man gjorde var att man skrev och tränade att rita diagram (i svart och rött) i Excel. Men tack och lov skaffade jag dator så sent att jag fick jobba i Windows direkt. Vad hette det före? Dos var det visst. På jobbet hade jag förestås dator men det var nog först när man fick en egen som man lärde sej nåt. Och när mat fick Internet. Min första "riktiga" dator hemma var faktiskt en laptop. Och den är i bruk ännu med Linux i sej. Mycket bra dator. Har fyra
 laptopar till nu - alla har sin funktion och så nytillskottet surfplattan - den kom vid årsskiftet. Och nog är det ju en skillnad - från Nixdorfen - stor som ett piano - till plattan som jag slänger i ryggsäcken - och med vilken jag har nät praktiskt taget var som helst.

Busken

Den var en liten spirea först när jag såg den. När jag köpte torpet för ca 20 år sedan. Bra insynsskydd vid sittgruppen sa vi och lät den växa. Mor planterade blommor i ett stenparti nära busken och fina gjutjärnsgrillen hittade sin plats på en sten. Ännu viktigare insynsskydd blev den när vägen flyttades. Och den bredde ut sej. Och dolde allt vad stenparti hette. Och i sommar konstaterade jag att grillen hade blivit gömd inne i busken. Dags att tukta. Var trött efter gräsklippandet men bara litet... Och snart står jag med stora seckatören inne i busken och klipper. Och konstaterar att det finns en massa döda kvistar där inne. Och en grill. Kanske jag också hittar rester av stenpartiet. Frisera kunde man också göra... Och massor med grenar kommer det. Är bara en bit på väg men det verkar bli mer och mer så vem vet om inte busken tas ner till grunden ännu i sommar. Den är helt förvuxen. Så kan det gå när naturen tar makten.

Gillar inte sött

Det brukar jag påstå. Would you believe! Har just vräkt i mej Fazers blå i pralinform. Inte kunnat låta bli. Bara några till... Säkrast att äta upp alla så behöver man inte fundera. Så var det gjort! Men i princip gillar jag inte sött. Vill ha salt! Skulle vara lycklig om chips och annat salt och fett skulle förklaras som hälsosamt (det sker redan men jag köper det inte). Jag har inget sötsug i butiken. Köper inte sött annat än till julen. Men nu var det så illa att jag fick en ask Fazerpraliner. Och så illa att jag öppnade den. Och så illa att den är slut. Så kan det gå. Ge mej inget sött, tack!

Marknaden

Oj vad den utrikiska marknaden på gågatan i vår stad har fått positiv feedback! På Facebook, i pressen och ute på stan. En mängd europeiska - franska, tyska, italienska (?) försäljare håller till i sina bodar mer än en vecka. Och det säljs mat - oliver, korv, ost, bröd och söta saker- och tvålar, torkade lavendelbuketter, väskor och en massa annat smått och gott. Och man handlar med försäljare som inte kan finska eller svenska och som möter en på ett utrikiskt artigt sätt. Man blir bara så glad! Det är vad jag kallar marknad! Borta är de där som säljer dammsugarpåsar och läbbigt godis och skriker "kaks kympillä" - så som det brukar vara på inhemska marknader. Vi har mycket att lära av europeerna. Men det som de har lärt sej är att ta betalt. Upplevde att allt kostade mycket - men köpte ändå för det var så trevligt. Kanske nåt att tänka på för våra Halpaheikkar. Mera sånt!

Som förr i världen

När vi flyttade till Vasa var det mycket byggaktivitet i stan. Gator asfalterades - det sprängdes. Småhus fick ge vika för höghus. Det sprängdes. Och vi gick på trätrottoarer med tak för att inte få nåt från bygget på oss. Minns att taken ofta läckte. Man återanvände väl gångvägarna.
Det största var väl nog när Rewell Center byggdes - hela kvarteret. Minns att vi stod och begapade rivningen som föregick. Man slog omkull hus med en stor kula i kätting.
Senare har det tydligen byggs väldigt lugnt - minns egentligen inte sprängningar och gångbroar från de senaste åren.
Men nu - nu är det aktiviteter igen. Frälsiskvarteret som ska få Folkhälsanhus grävs nu just ur för parkering. Och så teaterkvarteret som ja avporträtterade på min vandring idag. Där ska ett nästan tomt kvarter bebyggas plus en del av grannkvarteret. Kul att det händer. Tycker om gammalt - men om det inte sköts om är det lika bra att man bygger nytt. Nedan några bilder tagna i teaterkvarteret (finska teatern alltså).

Det gamla försvinner

Yllevarufabriken i bakgrunden

I grannkvartertet bakom gapar det också tomt

Gångbroarna är vackert orange denna gång - nybyggda

En liten, subjektiv Loppisguide

Jag är Loppisfreak och går ganska ofta på loppisar i Vasa. Det som jag oftast kommer hem med är glas och eftersom det nästan är glasköpförbud nu pga fulla skåp så kommer jag oftast hem tomhänt. Det betyder inte att det inte skulle vara intressant.
En liten kommentar till de permanenta loppisar jag brukar besöka i Vasa:
1) Suvikirppis - bra cykelavstånd från Vasa. Ljust och snyggt - ganska ofta tomma hyllor - alldeles för mycket utsäljningssaker, typ gummiband och skurborstar. Senaste fynd. skålar till mitt morgonmålsset.
2) Omatori, Gamla Vasa - billoppis, för långt att cykla från centrum. Tidernas råddställe. Enormt, nästan så att tom garvade loppisrävar tröttnar. Där finns allt och ingenting i en salig röra. En massa verktyg, möbler, nya böcker men också helt vanliga människors loppissaker. Senaste fynd: jutegarn
3) Fyndis i Smedsby. Ljust och fräscht och välfyllda hyllor. Trivsamt. Också en avdelning för "vackra och dyrare saker". Senaste fynd: brosch
4) Adam och Ewa bortom viadukten. Bra gångavstånd. Stort, mysigt - inte så ljust och fräscht i alla rum. Fast vissa bord är tomma så verkar det ändå vara välfyllt. Senaste fynd: minns inte men där har jag köpt mycket, både kläder och prylar
5) Röda Korsets loppis på Mejerigatan (tror jag). Annorlunda loppis på det sättet att man säljer donerade saker. Och de är mycket väl sorterade och omhändertagna. Inte så spännande men bra om man söker nåt - typ en sockerskål. Lätt att hitta på de prydliga hyllorna. Men nog saknar jag den tid när man fick sälja sina saker där - har också själv haft bord på Rk. Senaste fynd: minns inte, inte så mycket har köpts efter omändringen.
Summa summarum - vi har många och bra loppisar i Vasa (litet svårt ibland att förstå att det kan bära sej). Min favorit är nog Adam och Ewa. Där känner jag att jag är på loppis med allt vad det betyder - överraskningar, fynd, nostalgi.

Bra trådar brast

Tänkte just på hur många fina länkar som försvinner när en mångårig relation bryts. Tänker förstås på det att B inte finns i mitt liv mera. Och nu tänker jag inte på sorg och saknad och ensamhet utan på det att jag har förlorat någon som visste då mycket om mej efter alla år av delade förtroenden och delad vardag. Ingen vän har samma kunskap om mej. Ingen vän känner till så mycket om det dom finns omkring mej. Och ingen släkting vet heller allt det han visste. Ingen förstår det jag menar som han gjorde. Det krävs många år av liv intill en annan för att den kunskapen ska lagras. Och mot den bakgrunden kan jag helt naivt tycka att det är dumt att skilja sej. Och opraktiskt. Det tar tid att bygga upp nytt. Ja, jag vet.. inte är det ju bara sådär men just nu kan jag tycka så.

Alltid i tid

Jag hör till de människor som alltid är i god tid. Alltför god tid. Det är därför jag sitter och skriver nu. Ska på en konsert och sitter klädd och fixad alldeles för tidigt. Sån är jag alltid. Och det betyder ofta att jag står nånstans och väntar - länge - på att programmet ska börja eller att nån ska komma. Minns i vintras när jag skulle på pensionsinfo och var i väldigt god tid igen. Tillsammans med en bekant. En från arrangörsstaben rådde oss att ta en promenad i korridoren...
Nu är det i alla fall så fint att jag kan fara för tidigt - kan sitta i parken och njuta och vänta. Om det inte börjar regna...

En sommaroväns bekännelser

Jag brukar ställa till oro i sommardyrkarnas läger när jag (på förfrågan, jag provocerar aldrig) berättar att jag ogillar vårljuset och älskar tiden efter midsommar när det börjar bli mörkare. Och nu tänker jag späda på med litet mer. Jag kan inte säja att jag hatar sommaren, nej. Men jag ä obekväm med den. Jag sover sämre än vanligt på grund av : 1) Hetta. Det orsakas av att mitt sovrum med två stora fönster och en tjock betongvägg vetter mot kvällssol 2) Ljud. orsakat av att jag har vädringsfönstret öppet pga 1). Och då hör jag bilar och framför allt fåglar,. Just nu har både måsar och kajor aftonskola (och nattdito) för sina ungar. Och det ekar bra när alla skriker i näbben på varann. 3) Ljus pga  sommaren. Måste ligga med nåt runt huvudet och det betyder att 1) förstärks ännu mer. Förutom sovandet så är det problem med myggen. satt på torpets gård i söndags klädd som folk och inte som jag normalt är klädd när jag är där ute i naturen. Resultat . anklarna så fulla av myggbett att jag kommer att skrapa dem blodiga snart. Nån natt. Och solen. Min hy har aldrig tålt sol så jag solbadar inte . Men man är ju ute. Vet inte om solen har blivit starkare eller min hud svagare men jag tycker det pickar och känns obekvämt och varmt i ansiktet hel tiden.
Och sen då problemet med torpet som jag egentligen inte orkar sköta, vill ha och inte vill ha. Vill fara till och inte vill fara till.
Men sen var det slut på klagan för nog finns det ju mycket jag älskar. De långa sköna lediga dagarna och morgnarna. Kvällarna då dagen svalnat. Mörkret som kommer så småningom. Skördetiden på torpet - och då växer ogräset inte så förfärligt heller. Att vandra ut i en solvarm stad. Hinna med trevliga aktiviteter. Tvätta kläder och hänga ut på tork. Underbar natur, doftande blommor, fågelsång.  Härliga sommar!
Ska i alla fall avsluta med en text som skapats av en tydligen likasinnad. Och säkert lika mycket med en glimt i ögat...

VALS OM SOMMAREN
Nu är den förbannade sommar ´n här.
En obeskrivlig plåga.
Svettig och dammig och sur och tvär
torteras jag av sol.
Hur sommar ´n kan vara så populär
det är för mej en fråga.
jag pustar och flåsar med stort besvär
bland sippor och viol.
Fan, vad jag plågas och lider.
Huden är rödbränd och svider.
Svedan är värst bak på ryggen.
När solen gått bort kommer myggen.
På dagarna får jag visiter
av småkryp som stinger och biter.
Spyflugor, humlor och bromsar och myror
och getingar.
Törsten är olidlig, ölet ljumt
och maten står och surnar.
Sommar ´n som skalderna jämt berömt
får gärna bli till höst.
Blekfeta kärringar på var strand
är gnälliga och sura
på ungar som bråkar och kastar sand
och spiller saft och glass.
Vi badar i avloppsbrunt vatten,
får maskrosor uti rabatten.
Luften den stinker av tjära.
Vad mer kan Carl Anton begära ?
Om jag ligger i solen och lurar
väcks jag av åska och skurar.
Drömmen vi drömde om sommar ´n, i vintras,
var alltför falsk.

Sommarprogram

Vad det finns mycket trevligt program i närmiljön bara man har ögon och öron öppna. Först har vi de trevliga onsdagskonserterna varje onsdag kväll i kyrkan. Och så blev jag just påmind om folkdräktsutställningsöppningen på Bragegården. Och så har vi dockskåpsutställning på museet. Tisdagarna - rundvandring på begravningsplanen. Tisdag och torsdag - musik på gågatan. Söndagar- torgloppis. Och mycket mycket som jag har glömt/inte vet om. Och förstås - lunch på nåt av de trevliga Strampen/Seglis/Svenska klubben - bara man hittar trevligt sällskap. Och det gör man ju bara man aktiverar sej.

Och förstås - Sundom, Sundom, Sundom. Både vila och jobb ska vi hoppas. Där det blir bakluckeloppis den 3 juli. Så inte behöver man sitta inne i stugan nån längre tid om man inte vill...

88

Idag skulle min mamma ha fyllt 88år om hon hade levat. Idag är det midsommardag och enligt vad hon sa var det alltid midsommardag på hennes födelsedag när hon var barn. Nu flyttar ju midsommarhelgen med åren så den placeras lämpligt kring ett veckoslut. Det konstiga är att jag inte med säkerhet visste att det var idag hennes födelsedag var. Måste kolla i släktträdet. Naturligtvis visste jag att det var midsommartid men exakt datum hade jag inte klart för mej. Däremot är hennes dödsdag klar - den 31 oktober under timmen som inte var - när sommartid övergick i vintertid. Hennes dödsdag är starkare för mej numera än hennes födelsedag...

Midsommarens mystik

Vi firar midsommar av så många olika anledningar att det torde finnas jokaiselle jotakin. Vi firar sommarsolstånd, Finlands flaggas dag, Johannes döparens dag, semesterstart - you name it.
Så som jag firar nu har jag tänkt på midsommaren som en helg omgiven av mystik och den modellen tilltalar med. Den är helt oberoende av väder, sällskap och plats. Den resulterar inte i en massa kluvenhet på grund av att man borde hinna med så många av de andra modellerna tillsammans. Släkten/vännerna inträngda i ett kyffe - eftersom det regnar/är myggigt. Nån rackare i släkten/vänskapskretsen som har den dåliga smaken att bli konfirmerad/gifta sej när man helst skulle vilja ligga på skären. och vad göra med mormor som sitter ensam i stan. Och mat och dryck - det blir dyrt och det ska inhandlas. För att inte tala om alla olyckor - hoppas verkligen de hålls på ett minimum i år.
Osar säkert litet surt sa räven det här men det bjuder jag på.
Jag tänker ta in det mytiska med midsommaren. Det som säkert har uppkommit av det mycket speciella i att ljuset är så bedövande och av att naturen skriker ut sin lycka och växtkraft. Det som har inspirerat John Bauer i hans konst som avbildar skogstjärnar med hulda älvor. Litet farligt, litet sensuellt, litet naturalistiskt, litet äkta natur. Det som har inspirerat textförfattaren till den fantastiska

Visa i midsommartid

 Du lindar av olvon en midsommarkrans
och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,
som högt över tallen står.
I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn
i långdans, i språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans,
där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Nu tager du månen från Blåbergets kam
att ge dig en glorias sken.
Och ynglet som avlas i gölarnas slam
blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,
där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull-Fina bor.
I natt skall du somna vid Svartrama damm
där natten och mossan är len.

och en annan favorit

Visa i molom

Nu hoppar haren kråka på ängens vita gräs, nu glider gladan slint  i snögan snår. I långa lopp och längslar min kropp i Molom går ty slokar sol på natto-samma näs. Stjärnor i skelom, dulom, delom. Vind går i felom, spelom! Nu duggar dagg från dejlom i mörkomånan sjö, och stjärnor stinga hål i himmelen. Mi glyckans glada glejom, när kommer du igen? Ty kommer du skall vissomliga dö. Stjärnor i skelom, dulom, delom. Vind går i felom, spelom! Så lutar somt sig stilla på vitan väntomvall, när smältan sol för- rinner med min dag. Den röda sorg sig hällnar vid klittrand bällrom slag, från Molom flyr min själ i svollna svall. Stjärnor i skelom, dulom, delom. Vind går i felom, spelom! Så långt från Små grodorna kring midsommarstången, folkdräkterna, snapsvisorna och allsångerna. Som sagt - många skäl att fira midsommar och många sätt att fira midsommar. Det meditativa kommer att vara mitt sätt i år och jag tror minsann jag ska ta fram dragspelet. De flesta av grannarna är borta.Och saken blir ju inte sämre  av att det är fullmåne. Skön Johanne till er alla - hur ni än firar.

Missommar

En av de här tidfästelserna som inte kan gömmas. Vet exakt vad vi brukade göra på midsommar. Vet också exakt vad vi gjorde ifjol. Och vad jag inte kan göra i år. Med en viss oro går jag alltså mot helgen.
För mej har inte midsommar varit något speciellt. I min barndom hade vi inget sommarställe så midsommaren blev en vanlig "finhelg". Men för B med skäriliv ändå från första levnadsåret var midsommaren viktig. Och det blev den för mej också tack vara våra mysiga rutiner. Allt skulle gå enligt den modell vi skapade nån gång i begynnelsen av vår relation. Möjandet, menyn, bastun osv. Ifjol blev det så annorlunda - i skuggan av det oundvikliga firade vi vår midsommar på möjad balkong och med buffé som sej bör. Och jag minns att det var mysigt fast jag inte aktivt minns hur det var.
Och i år blir det riktigt annorlunda. Återstår att se hur. För tillfället känns det lugnt. En midsommar utan krav tänker jag tillåta mej. God mat och gott vin har skaffats. Troligen blir det firande hemma i stan och gott så. Bara själen får ha ro.