Papper, papper

 Jag har börjat ta som eftermiddagsvana att dyka ner i bokhyllan och rensa ut. Oftast blir det att ta fram en mapp eller en tidningsställ (heter det så) och gå igenom.
Och konstatera att av det det jag omsorgsfullt har sparat är det mycket som inte har nåt värde mera.
Idag var det ett tidningsställ fullt med recepthäften som togs fram och nagelfors.
Och jag kan lova att nästan allt kastades. Och själva stället också - det var nött och fult.
Alla receptbilagor som jag nogsamt samlade på - både från B:s Samarbete och från mina egna PIrkkatidningar. Minns inte att jag ens då skulle ha använt dem för att hitta mattips.
Vissa saker fick bli kvar. Tex mammas handskrivna recepthäfte. Kanske hittar jag nåt där som hon lagade och som jag tyckte om medan jag bodde hemma. Eller så inte. Får vara litet nostalgi.
Mat av vilda växter - utrivet ur nån tidning - också det fick bli kvar. Och en samling recept som ett gäng studerande producerat.
Och det var ungefär det.
Har på känn att det kommer att försvinna mycket ur bokhyllan nu när jag är på g. I maklig takt.
Alltid bra ifall man skulle få för sej att flytta - och annars också är det bra med luftighet. Det kommer ju nytt som ska in.

Två nya

Jag ser på Yle1 när jag ser på nyheter och väder.
För ett tag sen kom ett par nya meteorologer med. Två tjejer som är så olika varann som någon kan vara.
Den ena en färggrann sprattelgumma och den andra en allvarsam tjej med diskreta färger på kläderna.
Iofs ska ju inte klädseln spela nån roll men det är så intressant att se hur den avspeglar personligheten.
De hade litet problem i början de här tjejerna.

Hon den livliga talade så ivrigt och snabbt att hon ibland började hyperventilera. En gång avslutade hon rapporten med ett litet hysteriskt fniss. Har också skrivit om hur jobbigt det där var. Har inte märkts på ett tag så jag antar att hon fått jobba med nån talexpert på Yle (jag lever i tron att sådana finns) och har nu jobbat bort det.
Den allvarsamma var förmodligen ganska spänd i början. Åtminstone sa kroppsspråket det. Kunde slappna av om nyhetsläsaren gav nån stund till att småprata väder med henne innan hon drog igång. Hon hade dessutom ett besvärande sätt att sluta en mening med ett uppåtgående tonfall - lät mycket främmande i finskan. Men nu har hon tydligen också fått gå hos talexperten för det är nästan borta. Och - hon börjar bli varm i kläderna - idag vågade hon sej på att le också under själva väderrapporten.
Nu skriver jag inte det här för att hänga ut flickorna utan för att heja på det faktum att de har jobbat med sina små olater - med eller utan Yles talexpert. Lyfter på hatten! Både för flickorna och för en arbetsgivare som förstår att ta vara på talangerna. De är bra meteorologer båda två!

Digispar

 Kom att tänka på det imorse då jag var inne via min mobilbank och sysslade med bankärenden - vad man sparar pengar (och tid) om man inte betalar över disk med en tilläggskostnad på 5e för varje räkning.
Nå, det är väl inte många som sysslar med den ytterligheten mera. Men från det gick mina tankar vidare till digitalienvärlden i andra sammanhang och i det hänseendet att man sparar pengar. 
Är erkänt sparsam så jag är på jakt efter de där små månatliga utgifterna som till slut blir stora. Inte för att jag intte skulle ha råd men för att det är så onödigt att betala i onödan. Och för att de digitala lösningarna och nylösningarna ofta leder till bekvämare liv.
Börjar med Vasabladet. Sparar 240e per år med att ha Vbl digitalt. Något som jag också använde fast jag fick papperstidningen. Läser så tidigt att pappersversionen inte har hunnit fram. Ja luonto kiittää.
Mitt senaste klipp var att ta bort Sverigekortet som kostade mej 10,95 per månad. Freedome kostade 39,90 per år, en inbesparing på 91,50. Och en möjlighet att se Sveriges Arena - dvs både direktsända saker och lagrade saker. Då man nu ska vänja sej av med digiboxinspelande.
Bredbandet blev husbredband (3,90 per lägenhet) och det betalar jag förstås indirekt via vederlaget men då man dessutom betänker att våra kabel-TV-anslutningar sjönk från 6e/lägenhet till 1e/lägenhet så är det hela en vinst. Och tog då förstås bort mitt eget bredband som hade kostatr mej ca 20e/mån - alltså 240/år.
Jag bytte försäkringsbolag. Tyckte att jag fick bättre avtal - och det visade sej vara bra - betalar en stor del av försäkringarna med bonus från min bank - litet olika från år till år men säj ca 200e.
Sen får man ju hålla i sej då man går in till Elisa så man inte kommer ut med nåt nytt som de tycker man ska ha - i värsta fall tidsbundet dessutom. Råd: kolla era teleräkningar och se vad ni betalar för.
Just nu betalar jag 22,89 för mitt telefonkort via Telia - obegänsat allt och dessutom mobilidentifikationen gratis (Elisa friar med 19,90 just nu och det minns jag nästa gång jag förhandlar med Telia).
Om jag räknat rätt blir det här ca 770e per år totalt. Tackar man ju inte nej till - och då det dessutom är förändringar till det bättre.

Vad vi älskar

 denna snövinter. Och denna kallvinter.
Det finns väl inte den telefonägare som inte har tagit en stämningsfull snöbild. Samlat på lager med tanke på nästa års julkort. Lagt upp på nätet. Eller bara njutit själv.
Vuxna och barn blir konstnärer med all denna snö. Stora präktiga snöslott byggs. Tom på Vasa torg byggdes ett praktverk av vuxna karlar - säkert till glädje för många.
Isarna lockar.  Redan i torsdags fanns små stigar. Antar att dessa har utvecklats till breda vägar. Skidspår tas upp. Många vittnar om att de står på skidor för första gången på många år. Skolklasser drar till pulkabackar. Och mycket mer. Gratisnöjen tack vare vår fina snövinter - som vi tycks ha förstånd att ta vara på.
Folk kommer sej ut till sina sommarstugor ute i skärgården.
Skidspår runt om i bygderna.
Nästan så man tycker det skulle vara dags att ställa till med snö-/isskulpturtävlinggar som förr i världen. Fast jag har på känn att vi då hade många konstnärer från utlandet med och det går ju inte nu.
Annars - om du rör dej vid fiskstranden imorron, onsdag så kom gärna till Röda korsets vändagsrepris - varm saft och glad information. Startar kl 13.

Vasa torg 2006

Fantastiska strömningar

 Var idag i kyrkan. Strömmad gudstjänst. Jag hade äran att vara textläsare och psalmsångförstärkare.
Fick läsa så underbar text  - 1Kor 13. 
Men det är inte det jag tänker skriva om utan det som kom efter.
Visste nästan att väninnan i Sverige skulle se - hade gett henne länken tror jag. Och hon reagerade.
Men så kom det ett för mej okänt namn i chatten. Var ren på väg att skippa men råkade läsa de första orden och insåg att det var en bekant från länge länge sedan
En väninnans väninna från Norge. Hon besökte Vasa och vi träffades ett antal gånger men efter det ingenting.
Nu hade hon råkat se den strömmade gudstjänsten från vår kyrka och känt igen mej. Och skrev direkt på Fb-chatten.
Helt underbart! Nu fick vi kontakt på nytt och blev Fb-vänner för att inte tappa bort  varann i svängarna. Fantastiska Fb och fantastiska möjligheter att ta del av tex gudstjänster över gränser. 
Och trots att vi vill göra saker irl är det här med strömmande en grej som kanske kunde användas parallellt. Tex just en gudstjänst kan vara till glädje för sådana som inte kommer sej till kyrkan på riktgt av olika orsaker. 
Vår kyrka har dessutom ny inspelningsapparatur som den duktiga personalen oförskräckt och med den äran har tagit sej an.
Låt vara att det också fungerade med att duktiga i personalen använde sin egen lilla telefon för att strömma. Antar dock att den nya apparaturen känns säkrrare och har fler finesser. Heja personalen!
Och heja du som tog kontakt från Norge efter att ha sett mej på tv.

Nästan så här tomt är det i kyrkan - coronatomt

Julen revisited

 Just som jag har accepterat att det är slut på julmyset för den här gången drabbas jag igen. Det hände när jag under projektet rensa ut kom fram till julkorten. 
Det är så här att mitt livs julkort har funnits i en skolåda (finns en speciell samling med speciellt vackra men nu gällde det inte dem). Den här lådan innehöll också släktkort som har hamnat hos mej när ingen annan har velat ha.
Målet var att spara enbart de som var vackra - men under arbetets gång ändrades kriterierna så speciella avsändare eller texter blev också kvar. Och förmodligen åtminstone ett kort av de flitigaste sändarna.
Och de var många - de vackra och de speciella. Och jag måste erkänna att jag för det mesta satt med ett litet leende på läpparna - det väckte ju så många minnen. Läste förstås alla kort.
Där fanns de blyertsskrivna från tidig skolålder. Man vågade ju inte ta till nåt annat - det kunde ju gå fel. Också det kort som första året väckte uppståndelse i familjen fanns där. En pojke från klassen hade skicket ett egenhändigt färglagt kort åt mej!
De tidigaste där jag titulerades fröken. Skriver man så till nån idag?
De som fungerade som epost eller chatt - en jul fick jag meddelanden om tentresultat via julkort från hela två studiekamrater.
Där fanns Amerikakorten med ett längre julbrev. Flitig morbror skrev till flera i släkten.
Där fanns de många kort jag har fått i tjänsten - av samarbetspartner av olika slag, av min bank - och nu på senare år av min postutdelare (!).
Men också av människor jag mött - sådana som jag bara har en blek aning om och där kontakterna har varit mycket kortvariga.
Och de där riktigt gamla - skickade till Fam. B Höglund från människor som inte längre finns - de blev nog sparade.
Men för en stor stor del kort blev ödet att de hamnade i kastbortkassen. Vad som händer med dem nu återstår att se. En tidigare sats hamnade i Vörå i en brasa. 
Frimärkena klipptes förstås lös och en del kom till min egen samling medan resten ska till missionen. Hoppas min kontakt ännu fungerar
De som sparades kommer också att få en uppgift. Tanken är att det ska bli fina jultändsticksaskar av dem. De är så många att de torde räcka till en ask var till alla som bor i Vasa. 
Och nog var det en underbar syssla! Tänk vad julkort kan vara vackra! Och vilka minnen de väcker!
Nu kan ju nån fundera varför jag inte förspråkar mer julkortssändande. Men - allt har sin tid - och jag har ju mina i behåll.