Blev så berörd av ett inslag i dagens (4/12) Aktuellt 17. Börjar vid ca 8 minuter.
Man intervjuade en Markus (med rötter i Vasa) som jobbar i Helsingfors på Mejlans sjukhus på en intensivvårdsavdelning för Coronapatienter.
Osentimentalt men med värme och klokskap berättar han om sin vardag.
Om hur jobbigt det är att se unga människor som nyss var helt friska plötsligt vara i behov av intensivvård.
Om solidatiteten och gemenskapen bland de anställda.
Om hur det inte behövs regler och bestämmelser - alla jobbar på oberoende.
Jag skulle så önska att vi tänker på samma sätt - oberoende av regler är vi förnuftiga och så gott som möjligt skyddar oss själva och dem omkring oss från smitta. Och ytterst från att hamna på Markus eller andras intensivvårdsavdelningar för att i värsta fall inte komma därifrån med livet i behåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar