Jag tycker att jag uträttar så litet nuförtiden. Och mår bara bra av det.
Kan komma på mej själv på kvällen med att fundera vad jag egentligen har uträttat under dagen.
Och gör jag en sak tycker jag att det får räcka med det. Räknar med dagar när jag inte behöver klä mej för att gå ut bland folk - ja tom dagar när inget är bokat.
Det handlar ju förstås om att vi lever i tider när inget just ordnas. Konserter, föreläsningar. Och mina frivilliguppdrag och kurser är inställda. Mötena sköts för det mesta på distans.
Blir intressant att se hur det blir om/när livet blir litet mer normalt.
Kommer jag att "kräva" lika mycket egen tid då?
Har jag blivit lat eller är det endast en utveckling mot att vara en normal pensionär?
Och vad har jag gjort idag då? Promenerat, gympat med Sofia, småstädat, manglat ett stort antal handdukar, skickat julhälsningar. Och bara njutit av julhemmet. Det kan väl inte vara fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar