fredag 11 november 2016

Skolmat

I Finland har vi gratis skolmat. Ända tills man har gått ut andra stadiet. Och på yrkeshögskolor kan de studerande köpa mat till väldigt låga priser. Statssubventionerat. Inte många länder i världen har det så.
Jag vet inte när det började men jag som är född 1952 hade gratis skolmat under mina 4 första skolår - i folkskolan.
Den första månaden i Edsevö småskola. Där var maten lika fin som hemmamaten - tillredd i skolans kök för ett fåtal elever i åk 1 och 2. Jag har ett minne av att vi elever hade köksturer och hjälpte till.
När vi flyttade till Vasa började jag i Handelesplanadens folkskola. En stor skola med ett stort kök. Och mat fick vi. Men jag undrar nu efteråt om de bara hade kastrullmat som de kunde koka. Jag minns inget annat än soppor och grötar. Kanske nån annan minns. Jag var en matglad unge som med välbehag slevade i mej korvsoppor och ärtsoppor. En mat som jag - trots att jag nog åt den - hade litet obehag för var en blandning av ris (eller eventuellt havregryn) och äpplen. En slemmig tjock soppa som både såg ut som och luktade som spyor. Det obehaget har jag än idag.
En mig närstående var inte så förtjust i maten. Hen skulle fostras. In kallades den något skrämmande skolsköterskan Ruth (Ruton med spruton) och hon satt då bredvid det bångstyriga barnet och väntade på att hen skulle bli en matglad elev och äta upp. Pedagogiskt. Not.
Jag hade glädjen att sitta bredvid en klasskompis som hade svårt med den soluppvärmda mjölken som säkert hade stått framme länge när vi kom. Och solen hade gassat genom glasväggen på de små bruna 2 dl flaskorna metallkork  (minns ni dem?). Jag fick hennes solvarma mjölk. Trots god aptit och dubbel mjölkransom var jag mager som en sticka. Bara fötterna tycktes växa.
Nåväl - sen blev det läroverk och det tog slut med gratismaten. I början tom slut med maten. Och faktiskt också - utrymme att äta på. Det betydde att de som inte bodde nära skolan satt och åt sina smörgåsar i klassen. Jag hade kort väg hem så jag fick mat hemma. Under mellantimmen - ett fenomen som inte behövs idag. Ett ganska skönt fenomen faktiskt. Det delade upp dagen i kortare sjok. Men så gick vi i skola på lördagar också...
Ännu under min tid i samskolan ordnades det först med ett matutrymme och troligen också mat som eleverna kunde köpa.
Bra att en så viktig sak som skolmaten har utvecklats till det bättre - gratis för alla. Och under vissa tider tom mellanmål för grundskolelever. Heja Finland!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar