Pysselstopp

Jag blir bara så lessen när jag inte får till det. Det där som jag så gärna vill. Och som gör mej så gott. Det där pysslet som jag har längtat efter.
Jag börjar på vante efter vante. Och stickar nöjd och glad tills jag kommer till når där jag måste fatta beslut. Hur många maskor till tummen? Typ.
Jag undrar om det blir några dörrkransar i år. Kommer mej inte för att skaffa materialet - riset och järntråden. Har nästan blivit tradition med kransar redan...
Jag läser pysseltips efter pysseltips. Punkt.
Blir ibland riktigt oroad över hur saamaton jag är. Därför gladde det mej storligen att registrera den energi jag uppbringade när det gällde att ställa i ordning efter fönsterbytet. Det finns kraft när den behövs.
Och det kanske just det som är grejen. Pyssel behövs inte. Vantar läggs i hög när de är stickade. Borde ha ett mål -typ Kvinnornas julmässa som förr i tiden. Då jag heltidsjobbade och pysslade som bara den.
Men nu - nu känner jag för julstädning. Hoppas energin finns kvar hela vägen ut.

Korsnäsvante wannabe