söndag 9 oktober 2016

I farten

Gränsen för böter vid överhastighet sänks från 8 till 7 km/h. Kan tyckas löjligt. 1 km/h. Tycker jag väl själv också. Det har ironiserats och vulgärdiskuterats mycket tex på Facebook.
Själv bryr jag mej inte om vad gränsen är. Jag håller mej till fartbegränsningarna. Speciellt manliga bekanta brukar ha åsikter om det. Landsvägslus blir nog ofta titeln. Men jag är laglydig.
Och jag förstår inte heller att folk använder plåtpolisvarnare - dvs en funktion som berättar om vilka fartkameror som är aktiva. Ställena med inaktiva kameror blir inre mindre farliga för att kamerorna inte är aktiverade.
Laglydig är jag också - till mångas förtret - vi rödljusen i stan. Står och väntar tills det blir grönt. Ok - det finns faktiskt ett undantag.
Såg ett inslag om ungdomsbrottsligheten i Jakobstad. En mopokille tyckte att polisern ska sluta jaga mopokillar eftersom dessa då kör undan polisen och utsätter sej själva och andra för fara. Nå varför jagar polisen dej då frågade reportern. För att jag kör för fort. Ridå.
Eftersom jag följer begränsningarna tycker jag inte om när man slarvar med skyltningen. Säj ett vägarbete som signalerar att det är arbetsfordon på vägen och att vi därför ska köra typ 30 km/h. Att en sån skylt är kvar när arbetsdan är slut och fordonen är borta - det är slarv. Och tar udden av systemet med begränsning. Trä nu helst en plastsäck över skylten när ni far hem!
Imorron ska jag igen ut och lyda begränsningar. Bara så ni vet om ni ser mej.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar