Så åtminstone inte jag. Och nu ska jag möta båda dessa fasor nästa vecka. Har väntat hela sommaren på mammografikallelse och skjutit på gynekologbokandet lika länge.
Ja vet att många tycker jag är löjlig som klättrar längs väggarna för sånt. Och visst försöker jag tala förstånd med mej själv också.
Men det är ju så här - de här undersökningarna kan ju ge som resultat att jag är allvarligt sjuk. Utan att veta om det. Och ibland skulle jag bara vilja sticka huvudet i sanden och tro att allt är bra.
Men jag går. Biter ihop och går. Och våndas. För jag vet ju också att om det skulle vara nåt så ska det komma fram och få behandling.
Och dessutom. Jag vet ju att det är många som lever i vånda mest hela tiden inför undersökningar.
Och - vi får vara tacksamma över den vård vi har i vårt land. Och möjlighet till undersökningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar