Sovrummet på vinden väntar på att nån ska lyssna till skogsduvans hoande genom det öppna fönstret en tidig morgon. Att nån ska se morgonsolen ge ljus åt rummet. Men också numera på att någon ska sitta i gungstolen och njuta av musik från den stora stereoanläggningen. Eller sitta med en bok - kanske hämtad från det fina biblioteket på nedre våningen.
Mellanrummet med trappan väntar på att någon eller helst några ska sitta i soffan och ta en kopp kaffe efter maten. Och kanske en stänkare bara för att fira den frid som råder i rummet.
Köket väntar på att någon ska laga mat och koka kaffe där. Sånt som med sin doft gör att huset blir ett hem. Att någon ska äta morgonmål i det underbart soliga köket. Och kanske sova i Kronblom-soffan och känna doften från lupinerna utanför fönstret. Och se på fladdermössen som flyger mellan de stora träden i den ljusa natten. Och förstås att någon ska göra eld i Högforsspiseln.
Vardagsrummet - det stora och ljusa - det väntar på att någon ska njuta av middagar vid runda bordet, mysstunder vid kakelugnsbrasan och kaffesessioner i soffgruppen.
Tamburen väntar på att någon ska hitta en bättre placering för gräsklippare och trimmer så den igen får vara det vackra rum den är. På att någon ska öppna båda dörrhalvorna och sitta och njuta av kvällssolen.
Sen - stora kallvinden - den väntar på att bli ett stort och ljust sommarrum - men vet nog att väntan är förgäves.
Och förstås småhusen - de väntar på att få vara det de egentligen är - bastun en bastu och lidret ett lider.
Hur ska de få ägarinnan att förstå allt det här - alla rummen i torpet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar