Våga leva

Nu har de hunnit fast mej igen - oron och ångesten inför sjukdom. Sjukdom som har drabbat en när och kär. Förutom att det är aktuellt, annorlunda, färskt och nytt så lyckas de gamla situationerna av oro och ångest sippra fram. De som fanns när mamma var sjuk och när B var sjuk.
Jag kommer inte att kommentera sjukdomen här i bloggen eller på Fb utan jag skriver bara för att vädra mina egna tankar.
För jag har bestämt att den här gången ska jag inte gå i malpåse som jag gjorde då. Jag ska inte sätta livet inom parentes. Utan lära mej att leva med oron. Och leva ett normalt liv på sidan om.
Situationen är nu en annan. Det finns en behandlingsplan och det verkar bra. Och dessutom är jag inte den som närmast bär. Det finns en mycket bra sådan person.
Men det är klart - en allvarlig sjukdom drabbar många omkring den sjuka. Och vi behövs och därför behöver leva så att vi orkar. Med oss själva och vår oro och med att vara stöd för den som är sjuk.