Jag berättade för en vän om min far igår och det ledde till att en massa minnen kom upp till ytan. Det kändes också rätt att skriva ett blogginlägg om min far eller min pappa som jag nog sa.
Min pappa bildade familj och skapade ett hem åt sej i vindsvåningen på sitt föräldrahem. Merkantilt utbildad fick han jobb på handelslaget. Tiderna blev sämre - sist in blev först ut och min pappa var arbetslös. Fick jobb i Vasa - 100 km från hembyn. Och det fanns inte rum i härbärget för hela familjen - bostadsbrist i Vasa i början på 60-talet. Han själv bodde på Gubbhemmet (!) medan han sökte något för hela familjen. Jag minns ännu hur min syster och jag satt uppkrupna på köksbordet för att se när Haldins buss svängde in över åbron på lördagkväll då pappa kom hem. Må ju ha varit en ganska ohållbar situation, Han lyckades hitta nåt - en liten etta med fönster mot norr. Med ett hyresavtal på minst 1 år. Det var tider för hyresvärdar det!. Vi barn mådde bra med lekpark som granne. Men jag kan tänka mej att mamma hade det jobbigt i ett hushåll utan varmvatten. Minns att hon värmde badvatten i en stor plåtbalja. Men gäster och trivsamhet var ingen bristvara. Pappa tog oss ut på stan för att visa det han hade upptäckt - lotsstatyn som sprutade färgat vatten och Sverigebåtarna som kom in till hamnen ett stenkast från vårt hus och förstås alla glittrande skådefönster. Själv jobbade han på Vasa Bomull /(vet inte med vad) och när vi hörde fabriksvisslan visste vi att han var hemma efter en stund. Han cyklade över bron. Senare fick han jobb på SOK som då fanns där finska arbis nu är. Vad han gjorde där vet jag inte heller men jag vet att nån såg hans talang och intresse och han blev den som gjorde skyltfönstren. Speciellt stolt var han över julskyltningen.Efter ett tag bytte han jobb och kom sej till Teräs där han jobbade tills han blev sjukpensionär. På partisidan - skötte Wasabåtarnas inköp. Redan från början var han klok nog att söka sej ett nätverk - han gick med i Wasa Sångargille (jag har kvar hans noter ännu). Och det var ju flott att gå till stadshuset på första maj och höra pappa sjunga. Boendet blev bättre efter det att årskontraktet hade gått ut. En relativt stor höghuslägenhet mitt emot vår skola blev vår. Gårdsplan att leka på för oss barn. I vuxen ålder tog pappa körkort och vår älskade Volksvagn kom. Semestrar i vår hembyn byttes ut mot sommarstugevistelse. Ett paradis för både mamma och pappa. Pappa planerade trädgården - mamma verkställde. Pappa var märkt av sin sjukdom. Emfysemet satte stopp för kroppsansträngningar. Och tvingade honom till sjukhusvistelse då och då. En tid var det så att jag när jag hörde ambulansljud på stan skyndade hem för att kolla om det var pappa som hade "fått tungt" - antingen hemma eller på jobbet. Pappa hann uppleva min studentexamen men inte syskonens. Han var stolt över mej då vet jag. Utbildning stod högt i kurs. Och själv upplevde jag att jag riktigt nådde min far som som diskussionspartner när jag började studera och kom hem på ferier. Riktigt sjuk blev han våren 1974 och låg ett bra tag på sjukhus. Inte lätt att vara i Åbo då. Ingen telefon hade jag. Det skrevs brev och det vandrades till telgrafen . Med bultande hjärta. Jag var i Åbo också den natt han dog. Fick budet av en släkting. Lånades pengar till snabb flygresa hem. Inga bankautomater då. Minns hur starkt det var när jag landade i Vasa och en stor skara släktinga mötte. Vi var vi också i sorgen.
Nu har det gått många år sen pappa dog. !974 var det. Sorgen har gått över i saknad och numera mest i minnen. Jag kan sakna att han inte fick uppleva mej som vuxen, färdigstuderad. Jag vet att han skulle ha gillat det. Han skulle troligen också ha trivts bra med B.
Min pappa var en bra pappa. Vi kom ihop oss ibland - jag var en ganska rebellisk tonåring och han hade sina idéer om hur man ska vara. Troligen kom vi ihop oss också för att vi var ganska lika. Många av mina egenskaper har jag från min pappa. En pappa som tillsammans med mamma skapade en fantastisk familjekänsla. Ingen skillnad hur vi bodde eller hur vi hade det - det var vi i alla fall. Tack pappa. Ljuset på bordet lyser för dej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar