Om att bli äldre

Trots att jag känner mej superung måste jag nog erkänna att jag känner igen sådant som man brukar förknippa med att bli äldre. Kroppen känns stelare än förr, det är inte helt enkelt att ta sej upp från huksittande, det kommer diagnoser som man inte brukar tala om när det gäller ungdomar. Det känns som om man skulle vara i behov av mera rörelse för att hålla sig i skick. Gott så.
Men också i knoppen tycker jag mig märka förändringar. Jag känner att jag kontrollerar saker mera än förr. Glömmer mera. Skriver (ännu) fler lappar än tidigare - både privat och när det gäller jobbet. Känner stress när det blir spretigt och när jag har för många trådar i luften. Känner en osäkerhet som inte fanns i den stora starka ungdomstiden.
Jag vet inte om de här sakerna är 1) åldersbetingade 2) ett resultat av att jag har vant mej vid ett "ledigt" liv och att det insprängt i det kommer en massa aktiviteter 3) spår av de turbulenta händelserna i samband med B:s sjukdom och död - händelser som gjorde att min stresströskel blev låg och min tankspriddhet blev stor.
Rent allmänt tror jag nog att åren påverkar den mentala biten - också. Man har inte rum för lika många aktiviteter som tidigare. Så det ligger nog något i att vi går i pension när vi blir 60+. Trots att många av oss - så troligen också jag - väl skulle orka jobba längre. Men om vi utan stress ska kunna ha ett privatliv och fritidsaktiviteter finns det inte plats för ett jobbliv. Och fritidsaktiviteter är superviktiga både för den fysiska och psykiska spänsten för seniorer.
Eller vad man nu ska kalla folket som inte har tid att jobba.

Bloggsippan stärker kroppen med sol och promenad