Dörr på väg

 Beställde en dörr med specialmått från Puustelli. Fick till min glädje höra att den kommer att levereras till min hemdörr.
Fick meddelande från Posti att den är på väg och kunde via en länk se hur den rörde sej.
Hanterades i Tammerfors - hanterades i Seinäjoki - hanterades i Seinäjoki.
Många dagar gick och ingenting hände. Bara att dörren är på väg.
Ringde Puustelli  som kontaktade Posti. Visade sej att mitt telefonnummer (som fanns i beställningen) hade matats in fel så man kunde inte nå mej. Och tydligen inte heller nå Puustelli. Rättades till och det gick flera dagar - hanteras i Seinäjoki. Ringde Puustelli som kontaktade Posti. Är på väg, de ringer. 
Förändring i meddelandet - klickade - kunde välja leveransplats och -tid.
Fast nej. Det kunde jag inte . Hade gått för lång tid - varan skickas tillbaka till leverantören. Ringde Puustelli som bestämt sa åt Posti att de ska ringa mej.
Och si det gjorde de - nu, samma dag, sitter jag och väntar. Ska levereras mellan 16 och 20.
Sa åt Puustelli att jag om jag nästa  gång beställer nåt från dem bara gör det om de lovar att inte anlita Posti.
Min renovering har inte kommit igång pga detta. 

                       P som i Posti

Med beröm godkänt

 Det är inte lätt att få tag i detaljinfo om smartklockor. Blev tom felinformerad på min runda när jag sökte åt mej själv. Och också när jag ställde in min egen var det svårt att komma rätt direkt. Manualen gick inte in på detaljer. Min vän AI var bra men tom den förde mej på villovägar.
Igår handlade det om en detalj i en snmartklocka för barn. En detalj som var avgörande för att jag ska kunna rekommendera den som seniorklocka.
På Telia träffade jag på en gosse som är värd sin vikt i guld. Han kunde inte svara på min fråga så jag sa litet uppgivet att jag väl får gå hem och ta ett snack med min vän AI.
Nej det är min sak att ta reda på det där sa gossen. Och det gjorde han - först igårkväll kom ett sms där han sa att han inte hunnit ännu men återkommer. Och idag kom ett nytt sms - han hade rett ut att detaljen jag frågade efter fungerar på barnklockan.
Min erfarenhet är tyvärr ofta att såna här löften bara rinner ut i sanden. Men icke här. 
Heja gossen på Telia .
Och nu vet jag att jag kan rekommendera klockan åt seniorer. Trots att jag inte har sett den i funktion. Den fanns i  butiken men av nån anledning var den inte startbar trots att den låg i nån sorts laddare.

Smart, smartare

 På jakt efter en smartklocka. En som ska kunna vara mitt trygghetslarm. Ska alltså kunna ringa till av mig valda kontakter/112. Den ska vara en Androidklocka och ha Wifi. Och rörelsedetektor.
Startade på telebutikerna i stan. Kontentan var väl att ingen har Wifi,. Stämmer inte.
Igår en räd till Stenhaga - två butiker. Väldigt kunnig betjäning i den första men killen jag diskuterade med kunde inte för sitt liv förstå varför jag vill ha Wifi. Till slut sa han att jag låter som hans mamma. Tog det som en komplimang - både till mej och mamma. Tänk vad bra att vi har ord för att kunna diskutera modern teknik!
Den andra butiken bjöd på en kille med pipskägg och för honom verkade inget vara möjligt. Du kan inte koppla en Galaxyklocka till din OnePlus-telefon. Du får inte ner behövlig app från appbutiken. Och den här går kanske men det är nog invecklat. Underskattade han mej?? Stämmer dessutom inte det han sa.
En butik återstod och ordningen med kopplingsbarhet återställdes och där fick jag bra betjäning och hittade en lämplig klocka, Xiaomi. Läst på efteråt - den är bra. Men då den är så kinesisk! Så nu grubblar jag igen.
Xiaomi versus Galaxy.
Kan också berätta att den bästa hjälpen i mitt sökande efter fakta har jag fått via AI (Copilot). Som dessutom önska en trevlig fortsättning på kvällen.

Herättäjäjuhlat

 Väckelsefest kunde man kalla det på svenska.
Det var nån gång i vintras som kyrkoherden frågade om jag kan tänka mej att vara textläsare vid söndagsmässan under Herättäjajuhlat. Säkert kan jag det - är ju van att läsa texter och viktigt att visa att Vasa är en tvåspråkig stad.
Blev litet tveksam då jag såg texten - är nu inte den text  jag  är riktigt du med. Men representera Vasa svenska - så ok.
Sen Herättäjät då - körttiläiset - där kunde jag konstatera att jag kom på skam. Föreställde mej ett sammanslutning av konservativa allvarstyngda människor. Men redan när jag läste om dem kunde jag konstatera att det verkade helt fräscht och modernt.
För att inte tala om när jag läser programmet. Vad säjs om pilgrimsvandring längs havet, köruppträdanden, Sions psalmer i kyrktornet (Vasa brass), nattkafé, öppet hus i ortodoxa kyrkan, stadsvandring med guide, tvåspråkigt regnbågsmöte, vandring på kasernområdet med guide, Händels Messias, Pubivisa och körttikapakka förutom det mera traditionella - bibelläsning, sånger, yöveisuut för ungdomar, och söndagens mässa som direktsänds i Yle 1. Plus olika träffpunkter - tex torgkafé och dockteater för barn och unga.
Det är i den direktsända mässan jag ska läsa min text och det kanske känns större än jag hade räknat med. Generalrepetition på lördag - får veta mera då.  Mässan sker under bar himmel. Var och kollade förberedelserna igår och kunde konstatera att det finns en scen med tak - säkert för oss som framträder. Bra det för enligt prognosen blir det regn.
Också stort att tänka att man väntar 20.000 deltagare. Bänkar radas ut - om jag fattat rätt talar vi om över 4 km bänkar (kan det verkligen stämma?). Soppkanoner, bajamajor och säkert fullbokade hotell (fotbollscup samtidigt för säkerhets skull).
Vi kommer nog att märka att vi är många på stan.
Det som gläder mej mest är att det hela är ett samarbete mellan Herättäjät, Vasa kyrkliga samfällighet och Vasa stad. En öppen och välkomnande tillställning verkar det bli.
Summa summarum så är jag glad att jag sa ja - då i vintras när jag fick frågan.

Kom med - kolla programpunkterna - både de svenska, de tvåspråkiga och de finska.

Länk till programmet

Föreningar hoj!

 Var igår på Glaukomföreningens föreläsning i Föreningarnas hus på Korsholmsesplanaden. Det är gaukomvecka nu just så man passade på. En läkare från en ögonläkarstation föreläste och som reklam var det ett inslag om ögondroppar.
Jag gick på tillställningen för att jag märkte att jag var så obildad när det gäller glaukom. Visste knappt att det är grönstarr vi talar om.
Vet mycket mera nu - nödvändig kunskap eftersom sjukdomen inte är helt enkel att märka.
Egentligen var det intressantaste frågorna från den stora publiken. Helt klart att det var många med glaukom som satt där. Initierade.
Det här var ett tillfälle som behövdes - både för mej och för de insatta. Mycket mer gav det än tex en distansföreläsning eller ett infobord med en erfarenhetsexpert.
Och då slog det mej hur viktigt det skulle vara att olika "sjukdomsföreningar" skulle göra på samma sätt. Tex kunde det handla om diabetes, hjärtsjukdomar, reuma. Kalla på en läkare/expert som föreläsare - hitta en rimligt billig lokal ( kanske i vårt fina H-hus) - få litet ekonomiskt stöd via nån reklamman - och kalla på folket. Vi kommer nog!

Skakigt

 De senaste veckorna har det känts litet skakigt på mitt Googlekonto och på Facebook i telefonen. När det händer konstiga saker försöker man ju spåna bakåt - har nåt hänt?
En konstig sak som hände var en vänförfrågan. Vanligt namn - bild som visade nån som kunde vara en fd elev. Min vana trogen tänkte jag fråga på Messenger om vi känner varann. Men när jag öppnade fördes jag till en chat med en annan person. Illa kvickt båda två - blockera - byt Fb-lösen. Kan ha varit en Fb- nyck men kändes konstigt.
Efter det började jag regelbundet kolla mitt Googlekonto - främmande apparater inloggade? Och jo så var det och är det ibland. Kan logga ut - byta lösen och leva vidare. Kan bara inte förstå hur det händer - har tvåstegsverifiering som minsann skriker när jag försöker logga in på egna apparater.

Edit. Har visat sej att det är min egen dator med en typbeteckning jag inte kände igen. Pust.

Och sen blir jag utkastad från Fb - men bara i telefonen. Sessionen har gått ut. Logga in igen. Ibland håller det länge, ibland kommer det stup i kvarten. Jag byter lösenord, avinstallerar, tömmer cache och data på Fb. Tömmer cache i webläsarna.
Riktigt kusligt två gånger - främmande profilbild på fejan när jag skulle logga in - tänkte att jaha - nu var det kontot kapat. Lyckades på nåt sätt komma ur det - ena gången genom att avinstallera. Men kändes nog som fem före kapning - så till den grad att jag beställde ut all min info på Fb - ifall jag skulle bli tvungen att skapa ett nytt konto.
Och ännu en incident som troligen inte har med ovanstående att göra - Google meddelar att nån automatik i mina apparater sänder ut saker och att de är på väg att stänga mitt konto. Experten nära mej förklarade att nån jag har i cachen sänder ut saker. Städa cache och cookies i alla apparater och alla webläsare. Funkade  men hoho.
Så här lever jag nu och antar att min tvåvägs på nåt sätt skyddar mej men ändå kusligt när det syns att nån främmande apparat är inloggad.

Äldreboende

 Ni som känner mej vet att jag inte riktigt har landat i min fina fyrarummare. Mina möbler har hittat sin plats och hemmet är mysigt och praktiskt. Det går ingen nöd på mej, vantrivs inte men det är bara så att min själ inte har fått plats här ännu.
Det betyder att om jag får korn på nåt som jag vill ha flyttar jag. Men den här fina lägenheten säljer jag inte. Dels är det inte läge att sälja och dels vill jag gärna ha den om det skulle behövas - perfekt seniorboende med hiss med automatdörr, inga trappor, stora rum, stort badrum, centralt, matbutiker i grannkvarteren. You name it.
Går nog att hyra ut till familj eller par som vill bo bekvämt men nu har jag fått en snilleblixt.
Hyra ut åt tre seniorer - rummen perfekt placerade runt de gemensamma utrymmena. Såna seniorer som inte riktigt klarar sej hemma utan hjälp/som är rädda att vara utan att nån ser dem mellan hemhjälpbesöken/nån som inte har råd med den service som måste köpas privat.
Tre seniorer som kanske köar för att få komma till Berghemmet.
Tre seniorer som ser varandra, kan ringa på hjälp om nån tex faller. Med förenade krafter klarar av en hel del sysslor själva. Och om inte - har råd att betala för privat service. Tre seniorer som betalar en relativt liten hyra för rum och tillgång till kök, vardagsrum, balkong, bastu, toa (2st), dusch.
Tre seniorer som inte belastar samhället lika mycket som förr och som gör att kön till Berghemmet och eventuellt annat mellanboende avkortas.
Skulle det funka så här skulle det säkert existera en sån här grej redan. 
Var inne hos lägenhetsuthyraren nära mej igår för att bolla min idé. Hen konstaterade att det finns sånt boende ute i världen men hen har inte hör om att det finns i Finland. Jag är 10 år för tidigt ute sa hon.
Vi radade också upp problemen. Hur hitta tre som trivs tillsammans och vad göra om/när en eller flera behöver mer vår och måste flytta? Hur hitta en ny som passar i gänget? Och vems soffa ska få bo i vardagsrummet och vems matbord är bäst? För att inte tala om kaffeserviser och blomvaser.
Men jag tycker ändå så mycket om tanken att jag tänker vidare. En ensam senior som bor i stor lägenhet men skulle vilja flytta till Fylgia utan att ha råd. Hjälp samhället att få några behövande att flytta in i den stora lägenheten och använd hyresintäkterna till att betala Fylgia. Den riktigt modiga och generösa bor själv kvar och tar underhyresgäster.
Vad säjer ni läsare? Kan det bli verkligt? Nåt måste ju göras för att vi ska få flera mellanboenden. Det här kunde vara ett litet strå till den stacken.

Mina begravningsarrangemang

 Allt möjligt börjar man göra när det finns sånt som inte riktigt lockar bland dagens uppgifter.
Fastnade just i att komplettera dokumentet Mina begravningsarrangemang.
Började redan när jag gick Döden, döden-kursen och fortsatte sen tillsammans med vänner som var positiva till att fylla i detta dokument - till hjälp för de efterlervande.
Har speciellt en vän som har mycket åsikter som hen har delgett mej - och har väl också delgett släktingarna. Bäst att ha det nerskrivvet.
Det känns inte jobbigt att skriva ner tankarna, skulle kanske göra det om jag skulle veta att jag är allvarligt sjuk. Begravningsbyråerna har häften man kan fylla i. Fast allt ryms inte där så det får nog bli nån bilaga också.
Och idag - mitt i allt annat - fann jag mej sitta med minnesverser och psalmbok (måste nog kompettera psalmlistan med nåt ur tillägget).
Min huvudtes är att det ska vara enkelt - församlingens bårtäcke på enklaste tänkbara kista - låneurna om urna behövs, inget blomsterhav, minnesstund bara för de närmaste.
Jag skriver allt med blyerts för att kunna ändra vid behov.
Vissa saker kommer jag att lämna öppna - vill man ha en vers i jag-form, du-form eller man-form. Intressant att alla används. I mitt dokument är versen i jagform.
Psalmer får jag lägga många så kan man välja. Helst såna psalmer som är kända för dem som planerar.
Det kan kännas konstigt 1) att skriva ner sånt här, ganska detaljerat 2) att själv vilja styra det hela.
Men det är så jag vill ha det och hoppas att mina efterlevande kommer att vara glada över dokumentet. Rekommenderar åt andra också. 
Dokumentet parkeras i den tunna mappen Döden, döden. Där finns redan intressebevakningsdokumentet och testamentet. Viktig mapp i bokhyllan.

Avfallstransport

 Idag kör 3-4 olika avfallstransportbilar kors och tvärs längs x-vägen tex i Vapenbrödrabyn. Alla egnahemsägare har beställt sin egen transportör. Samma gäller också höghus i stan.
Det här kan jag tycka är galet - tex ur miljösynpunkt.
Vet inte om det är samma synpunkt som lagstiftaren har men lagens anda är nu att kommunen ska ha hand om transporterna - dvs i praktiken betyder det att Stormossen delar upp sitt område i lämpliga bitar och fördelar uppdragen bland befintliga entreprenörer - dvs samma som nu kör kors och tvärs.
Jag kan tänka att nämnda Vapenbrödraby skulle vara ett område.
Men nu finns det en bromskloss - den kommunala avfallsnämnden som ska ta ställning. Den har tagit ställning många gånger och alltid röstat ner det förslag som NTM-centralen med stöd av lagen har -dvs just det att kommunen = Stormossen bestämmer.
Det är tom så illa att nämnden (delägarkommunerna och eventuellt i förlängningen de enskilda trilskande ledamöterna) riskerar böter om de inte anpassar sej till lagen.
Jag kan inte förstå varför de tänker som de gör. Och hur mycket det än har talats om det här i blad och radio har jag inte hör nåt svar från nån nejsägare.
Jag har personligen ingen åsikt vem som tömmer byttorna på gården bara de blir tömda. Kan tänka mej att nån husägare vill ha det "som förr" och få välja den som man har så bra kontakt med. Men tror att de i det långa loppet inte har nån skillnad.
Hjälp mej nu att förstå - mina visa bloggläsare.
Att Stormossen sen inte har kunnat fakturera på ett tag är en annan sak jag inte förstår...

Rolle

 De stora generationerna börjar närma sej åldern där det kan kännas skönt och tryggt att ha nåt att ha till hands om man känner att man behöver nåt att stöda sej på under promenader.
Varför inte ta steget till rollator direkt. Smidig och enkel, med korg för köpväskan och liten bänk att sitta på.
Hujedamej ropar ni i kör.
Jamen tänk så här - vi gör en dygd av nödvändigheten och gör det trendigt med rollatorer. Vi kräver att få rollar som matchar vår personlighet - hippierollatorer med blommor, svarta diskreta, guldfärgade - you name it.
Och telefonhållare vill vi säkert ha - vi har ju inte händerna fria.
Och fördelen med att tänka rollator är att man också tänker bostad som är rollatorvänlig. Och kräver tillgänglighet överallt. Bäst att tänka på sånt medan man har möjlighet att anpassa sej och har styrka att kräva.
Mera rollatorer åt folket!

Åka kollektivt

Jag som sällan och aldrig åker buss är helt upptänd av den senaste veckans erfarenheter av reseappar i tre städer - Helsingfors, Stockholm och Vasa.
I Helsingfors var tanken att vi skulle åka från järnvägsstationen till Olympiakajen. Men vädret var lämpligt så vi gick. Men jag hann lära mej hur det går till att åka i alla fall. Visste nog men nu såg jag det på riktigt. Ingen biljettförsäljning ombord. Köp i app - betala med Mobilepay. Tidtabeller, rutter o hållplatser förstås i appen. Skönt att inte behöva jaga biljettköpsställen.
I Stockholm skulle vi från Värtahamnen till Gamla stan. Ruttplaneraren skickade mej "bakvägen" som innebar byte till tunnelbana - ibland två byten. Tack och lov visste jag att det skulle fungera med buss 76 och då jag skrev hållplatsen rätt hittade jag - tider och hållplatser. Här gick det att betala i bussen - med kort. Så det var bara att blippa med eget bankkort och vips så var det betalt. Och appen användes för att se vad de olika hållplatserna hette.
I lördags var jag på pilgrimsvandring längs stranden i Vasa - ny led delvis. Hållbarhetsveckan till ära åkte vi kollektivt tillbaka. Mitt Walttikort från tiden för fotoperationen fungerade - de uppladdade pengarna fanns kvar - och enkelresans pris hade sjunkit till 1 euro. Dumt att inte åka kollektivt i Vasa! Man kunde använda kontanter men det kostade mera.
Men medaljens baksida - synd om dem som inte har smarttelefon och appar/kort.  

Kenwood

 Har under sommaren loppissålt saker från ett dödsbo som en väninna tömde. Där fanns bland annat en Kenwood-köksmaskin.
Gammal och tung och präktig. Och fungerande.
En köpare fanns men hen ville veta om den klarar 1 liters degar. Och det visste inte jag som ju inte hade använt den. En annan användare sa att det bara är en halv liters degar som gäller. Vi måste lita på det eftersom det verkade stört omöjligt att få tag i sån information för en så gammal apparat.
Men jag ville ändå ha svart på vitt så jag sökte och letade.
Bings AI hjälpte till men kunde konstatera att inget fanns om den detaljen.
Gick in på en Kenwoodsida och hittade en live chatt. En aktiv engagerad chattare skrev fram och tillbaka och konstaterade samma som Bing och jag - finns inte info.
Men hon lovade forska. Lovade henne stjärnor i kronan om hon skulle lyckas.
Nu har hon stjärnor i kronan - hon hade lyckats. Idag kom en manual på engelska, fantastiskt. Iofs är Kenwooden redan såld men det gör inget - är bara så imponerad av den idoga (och vänliga) live-chattaren.
Och jo, visst klarar apparaten mer än 5 dl, den klarar 7,5.

Kotten

 På promenaden, längs cykelvägen nära Arboretum. I gräset vis sidan av asfalten - ett knyte som visar sej vara en igelkott. Helt klart skadad - rör sej inte fast jag kommer nära - andas tungt - liten blod vid munnen.
Jag ringde Harju som tar hand om skadade djur och han sa att jag ska ta den till veterinärklinik Saari. Och att det dessutom är vår skyldighet i Finland att göra så - ta hand om skadade djur.
Jag ringer my hero, K, som är mitt i morrongröten. Men han kommer, rustad med en korg och handskar. På Saarikliniken blir den snabbt förd till veterinär och vi får veta att det bedömdes att den måste avlivas. För skadad. Troligen hanterad av fåglar - ögonen var ipickade. Ursprungligen eventuellt påkörd av nåt fordon på cykelvägen. Min fundering. Man tackade oss varmt på veterinärkliniken.
Glad att jag såg kotten, tack till K och tack till Harju som lärde mej vad man ska göra. Och faktiskt bör göra när man hittar ett skadat djur.

Min nya vän

 Jag håller på och bekantar mej med min nya vän, den artificiella intelligensen. I form av Bings AI som kommer till mej via min Edge.
Säkert en enkel variant men litet kul. Måste säja att jag är litet imponerad.
Det som jag googlar runt och söker som små fragment presterar hen som en sammanhängande kria. Med källanvisningar.
Nu vet jag ju att jag har testat enkla saker men ändå. 
Vi kanske fördjupar vänskapen efter hand.
Skulle vara intressant att veta vad ni andra har gjort tillsammans med era nya AI-vänner.
En lustig känsla erfor jag just när jag frågade om samlarbilder i kaffepaket på 50-talet och kom med en mängd följdfrågor. Kan jag nu verkligen hålla på och störa så här? Precis som om det skulle vara nån där som blir trött och irriterad på mej. Hih!

En gång till

 En gång till ska jag ut ur boxen - bekvämlighets-och rutinboxen. Till de tidigare boxöverskridningarna räknar jag torp till kollo och Kasern till Korsholms. Det gick väl sådär.
Nu ska jag pröva att vara utan ett boende två ett tag för att se hur det känns.
Ska hyra ut kollo i juli månad. Och noga iaktta mina eventuella längtanskänslor. 
Intressant nog bli det första gången i mitt vuxna liv som jag inte har att sommarställe jag "måste" besöka.
Den som hyr mitt kollohus är också intressead av att köpa ett kollohus - eventuellt mitt. Så jag måste vara beredd på en sån fråga.
Mitt tips är att jag säjer nej. Har nog varit så fint att vara där i vår.
Men - just nu känner jag en ro i att inte fara till kollo på en hel helg. Har varit annat program.
Förstå sej på mej - huhu.

En lösning?

 Det är nu inget som finns i mina tankar så ofta men det har poppat upp då och då på senaste tid.
Det har talats så mycket om att det finns en minimal chans för mej att komma in på ett Hem om jag lever så länge att jag inte klarar mej själv (och vi vet att det ju inte nödvändigtvis handlar om hög ålder). Det talas om att anhöriga ska ställa upp och se till att den som behöver hjälp ska kunna bo hemma. Anhöriga och köpehjälp - både kommunal och privat. Jag har inga barn och jag kan tänka mej att många med barn inte vill/kan belasta barnen.
Vad tror ni om en tanke som föddes här i min stora lägenhet. Den är ett perfekt ålderdomshem annars. Inga trappor, hiss som är stor, stora ytor, breda dörrar. Plats för både rollator och rullstol.
Den är också så bra planerad att man gott kunde bo flera här - tre rum placerade på lämpligt sätt kring hemmets hjärta. Men det är bara det att jag har svårt att tänka mej att bo med ett par jämnåriga - åtminstone jag tror att vi skulle få det trångt. Och dessutom har vi så mycket saker i min generation. Men det skulle bli ett perfekt gemenskapsboende  - så som vi definierade det för ett tag sen.
Det som var min nya tanke idag var att man skulle inhysa en ungdom, en studerande i ett av rummen - det som finns litet på sidan - med egen toa nära. En ungdom som kanske skulle få bo gratis mot att hjälpa mej med sysslor som hemhjälpen inte får göra. Och framför allt - finnas i hemmet. En som reagerar om jag faller eller annars behöver hjälp. Och i bästa fall - en som jag skulle umgås med då och då.
Såg ett program om ett sådant arrangemang på ett boende.
Men finns det nån studerande som vill bo på det sättet idag? Och - vågar jag som äldre ta emot en främmande person i mitt hem?
Läste just en artikel om en åldring som köper tjänster, tex nån kommer och vistas med honom mot betalning. Astronomiska summor. Hade tänkt länka men hittar förstås inte artikeln mera.
I verkligheten hoppas jag mycket på det som man nu kallar gemenskapsboende. Anpassade bostäder för äldre, sällskap, gemenskap och eventuellt nån hustrygghet också. Men självständigt boende med egna möbler och egenbeställd hemvård. Vi har Folkhälsan och Berghemmet som är sådana i Vasa. Mera sånt - på kommunal basis som Berghemmet. Ett alternativ mellan hemmaboende och anstalt. Skulle spara mycket åt samhället. För i den bästa av värlrar tar vi ju hand om varandra i en sådan miljö.
Imorron ordnas ett seminarium -just på Berghemmet - på temat Hur mår Vasas seniorer. Hoppas det säjs kloka saker där.

Om att sälja en motionscykel

 Jag blev - som många av er vet - med motionscykel för ett tag sedan. Och jag cyklar inte. Knäna tog stryk tyckte jag - och det blir bara inte av att sätta sej på trampverket. Fast jag vet att det är så hälsosamt.
Ut ur mitt hus ska den.
La den på fb-loppisar (Marketplace och andra).
Först kom en som "inte hade tid" och ville anlita en transportfirma som jag vet att man inte ska anlita. Anmälde till Fb, blockerade.
Nästa var en med utländskt namn - profilen visade att det var en kvinna. Avtalade om träff för provning av cykeln idag kl 17.
Ingen kom - mannen på väg. Hmm. Jag var ute och väntade.
Så småningom kom en bil med tre svartmuskiga män. Hmm.
Förklarade förseningen med nån som hade genomgått en hjärtoperation Lät litet som friarna på Fb. Hmm.
Trevliga män visade det sej - önskade mej Happy Eastern.
En av dem satte sej att testa och skruvade och kollade. Verklig cykelexpert. De andra stod artigt i loftgången utanför dörren. Behövdes en second opinion så en till kom in.
Intervjuade den som stod kvar utanför och det visade sej att de kom från Pakistan och jobbade på ABB, Vasa uni resp inom forskning nånstans. Där kunde man bara se.
Helt hederliga människor. Är det nu så att jag är förstörd av alla mystiska och skumma typer jag möter på Fb och annanstans på nätet att jag är på min vakt fast jag inte skulle behöva. Är det nu så att de här som kommer irl är hederligare än de som kommer nätvägen? Svårt att säja. Måste ju nog erkänna att jag hade en livlina aktiverad när jag förstod att husband skulle komma.
Cykeln då? Nä expertisen trodde att den var för liten för den långa hustrun - precis som jag själv också har upplevt. Men det var ointressant i sammanhanget. Det intressanta var människomötet. De här svartmuskiga skulle jag ha kunnat bjuda på kaffe. Och hoppas att den hjärtopererade har det bra.
Så gott folk - en bra motionscykel till salu. 20e.

Lådan

Som ni vet tycker jag det är ganska spännande att backa ut bilen från dess plats under taket. Så när jag väl är ute ser jag inte tillbaka.
Därför vet jag inte när Lådan har uppenbarat sej, men där var den när jag kom hem och skulle köra in. En plastlåda typ skolådestor - men inte lika hög.  Steg ut för att kolla den. 
Hål i båda ändarna. Nåt rör som gått genom? Nåt som fallit från bilen? Osannolikt att jag skulle ha en plastgrej under bilen. Nåt som blåst från soplådorna?
Nå jag placerade den åt sidan mot sopisarna i väntan på att träffa nån på gården - nån som skulle veta bättre.
Men förstås - ingen syns på den här gården. En snökväll var en hurtig snöman på plats och han kom med mej för att kolla.
Jo, sa han, det är en råttfälla. Huvadå! En råttfälla bredvid min bil. Vi lyckades inte öppna den så jag vet inte vad som finns inuti. Verkar liten för att hysa råttlik. Springer de tillbaka ut i naturen förgiftade eller? 
Fortfarande inte träffat nån av husets folk. Snömannens teori gäller.
Väninnan blev helt fnissig vid tanken på att jag skulle ha gjort det jag brukar med hittegods - tagit in och restaurerat.
Kan lova att jag tvättade händerna både en och två gånger efter beskedet om att det är en råttfälla.
Avgör själva - här kommer bilden.

Inte så bra bild. Hjulen hör till sandbehållaren.

Måndag morgon

Det är nåt visst med att sparka igång veckan. 
Den här måndagen var så aktivitetsfylld att jag inte "hann" på morronpromenad. Blev bara Sofiagympa. Bra att jag har en att rapportera åt - fast hen är så mycket tuffare på motionscykeln - för vem vet om jag annars skulle ha haft tid med Sofia heller.
Nåväl - tvättmaskinen har surrat sitt. Skönt att kunna ställa ut torkställningen på solig balkong. Diskmaskinen surrar på ännu. Och som ni vet så är tömningen av maskinen en favoritsyssla.
Och så var det bokföringen och räkningarna.
Administration - tidbeställning och diverse kontakter.
Och plocka, plocka. Kläder tycks samlas i det här sovrummet också.
Sopsorteringen - vad ska tas ut idag?
Så visst förstår ni att jag inte hann med morronpromenad?
Nu snart dags för datastödet där temat är Fonecta.

Rum 4

 Pysselrum var arbetsnamnet på mitt fjärde rum. Sen insåg jag att det kanske inte är rumrent för en 70-åring att ha ett pysselrum och då blev det gästrum. Måste tydligen rättfärdiga mitt köp av en lägenhet med fyra rum.
Nå, nu har månaderna gått och inget pyssel har gjorts och ingen gäst har bott där. Och i verkligheten ryms inget pysslande in mera. Gäst nog efter att rummet fick en fin utdragbar lavasäng från en Fb-roskalava. Lavasängar görs tydligen inte mera och det var viktigt för där förvaras madrasser och täcken.
Och annars också fylls rummet numera av viktiga saker (efter att det slutade vara lager för flyttgods).
Här finns symaskinen färdigt uppställd - har faktiskt använts en hel del.
Här finns Ruloskåpet med pysselmaterialet.
Här finns strykjärn och strykbräde med bra belysning. Min favorit.
Här finns mangeln - som jag fick när jag insåg att husets mangel ser ut och fungerar  som nåt som köpts i England strax efter kriget.
Här finns torkställningen som behövs för vinterklädtork.
Här finns radion som spelar Radio nostalgia (eller vad den nu heter) för mej när jag jobbar i rummet.
Här finns garderober med kläder.
Här finns pelargoner i vinterförvar.
Och nu kommer här snart att finnas en motionscykel som ännu bidar sin tid i bilens baklucka.
Kontenta - det finns alltid rum i rum 4. Samt - alla behöver ett rum 4.