fredag 27 februari 2015

Bra betjäning

"Gjorde" Stenhaga igår med väninna och var imponerad av den fina betjäning vi fick var vi än rörde oss. Och på svenska direkt. Man kunde nog inte undgå att höra oss. Två lärare som är ute och umgås... Lärarröster.  Som helt klart talade svenska. Och ändå vågade man tilltala oss. Ställen där jag brukar tycka att man inte ser röken av biträden hur man än letar - där blev vi tillfrågade om vi behöver hjälp. Och det respekterades när vi bara ville kolla - eller snusa på doftljusen. Och där vi faktiskt hade ärenden blev vi sakkunnigt betjänade. Sakkunnigt och personligt. Undrar om det har satsats på att skola de anställda att faktiskt vara till för kunden eller om det berodde på att de hade tid. Det var ingen trängsel i butikerna.
Oberoende vad det var kändes det bra. God kundbetjäning är nog ett trumfkort - och speciellt i tider när kunder verkligen behöver lockas med någonting. Heja Stenhaga!


torsdag 26 februari 2015

Drömmen

Jag drömmer nästan aldrig. Jag vet vad ni säjer men jag säjer ändå att jag nästan aldrig drömmer. Men imorse! Somnade om efter tidningsläsningen och tycks inte ha gjort annat än drömt - så lång story som jag mindes när jag vaknade.
Jag var så stolt när jag vaknade och den bit jag var stolt över måste jag bara få dela.
Jag var på väg hem med bil genom Sundom och vände in till torpet. Såg genom fönstret en massa nya människor i grannhuset. Tjoade för att hälsa på mina grannar. Flera herrar kom fram för att tala med mej. En massa barn syntes och också herrarnas fruar fanns inne i den lilla grannstugan. Och fler var på kommande - det skulle bli fest. En av herrarna var tydligen inne i mitt hus för han gick ut genom bakdörren. En stund senare gick jag för att lägga haspen på den dörren. Hör ett flåsande i dunklet och där står herrn med neddragna byxor och - ja ni förstår. Dessutom närmade han sig mig. Uppfylldes av en sån vrede, Tror jag bet honom, Åtminstone vet jag att jag lyckades övermanna honom och vräka honom över tröskeln ut genom dörren. Där låg han i all sin prakt och jag vrålade mot grannstugan att man skulle be hans fru komma och hämta honom. Så skedde inte utan kompisana kom och tyckte inte det var nåt speciellt med det som hänt. Men jag lyckades i min vrede (och kanske litet för att det var en dröm) få krafter som räckte. Hyvä Sippan!
Och nu alla småfreudar - fritt fram för tolkningar.





söndag 22 februari 2015

Påträngande idrott

Det är många gånger och på många ställen jag tycker att idrotten tränger sig på men jag säjer inte något för jag vet att det är en viktig sak för många. Men nu blev jag akut uppretad.  Någonting hade tydligen hänt i idrottssverige så nån skulle premieras. Och då säjer man bara helt kallt i när min deckare skulle börja att den får maka på sej 10 minuter för att idrottshändelsen ska uppmärksammas. Kan ju fungera om man ser live men för en som har burkat är det bara att städa bort det avsnittet. Man gör inget med en deckare där de 10 sista minuterna fattas. Nimim. En som känner sej kränkt.


tisdag 17 februari 2015

Startskottet

Idag gick startskottet för mitt högst privata projekt "datakunskap åt alla". En tjuvstart för tanken är att det ska bli mitt pensionärsprojekt. Starten skedde på Sundom Uf (nära mej) där Sundompensionärerna samlades på en dagträff via Arbis. Färre än vanligt lär de ha varit. Hoppas de inte flydde ämnet utan upplevde att de redan behärskar det som det skulle handla om " Bli vän med internet - bli vän på Facebook".
Det som är idén med mitt projekt är att jag gratis ska ta vid där kurser och föreläsningar slutar. Att jag ska besvara frågor och hjälpa sådana som av någon anledning kör fast. För det är min starka övertygelse att många äldre (och yngre) skulle kunna få ut mycket av att stärka sina datakunskaper. Och rent av komma igång med datorn för första gången i sitt liv. Man klarar sig utan dator och internet men jag hoppas att man inte väljer bort det hela pga att det är tekniskt svårt, att man är senior eller att det är dyrt. För inget av det stämmer. Det finns ingen åldersgräns.
Jag är beredd att ge just den individuella handledning som jag i bekantskapskretsen har sett ett behov av. Ett praktiskt sätt att ge den handledningen är att fungera över Facebook. Jag har redan skapat ett konto för ändamålet. Där jag kan ha grupper och enskilda som i allsköns ro kan få ställa frågor. Jag kan också tänka mej att träffa folk irl. Huvudsaken är att de vågar komma igång. Och till saken hör att jag oftast upplever att jag lär mej själv något nytt när jag lär andra. Så välkomna bara, ni som känner att ni vill ha personligt stöd. Ofta behövs det så litet...
När det gäller Facebook är min dröm att få hålla några lektioner och sedan samla gänget i en grupp som fortsätter att jobba som Facebookgrupp - dela tankar och idéer och få svar på frågor.
Men det här är mera en sak för tiden som pensionär - när jag har mycket tid. Det sistnämnda skrattade de gott åt - Sundomseniorerna.

Sundom uf i grönskan

måndag 16 februari 2015

Pladdergubbe

Situation: vi ska just starta vattenjumpagruppen i simhallen. I plumsar en tjock gubbe. I min ålder. Med glittersmycke i örat. Han går inte till en jumpaplats utan småpratar med alla tanter han möter. Till slut parkerar han sej nära mej. Med ryggen mot instruktören. Och börjar högljutt tala med en tant om sin förestående galloperation, sin diabetes och en ryggincident han drabbades av utomlands. Efter 20 minuter med henne prkerar han sej bredvid mej. Och där är det tyst och jumpakoncenterat. Efter en stund är han i samspråk med en annan gubbe. Jag brukar klaga på att jag hör musiken dåligt - men idag hördes den inte alls - pga den tjocka pladdergubben. Med glittersmycke i örat.


fredag 13 februari 2015

Före, under och efter

Jag hör någon berätta om nånting som har hänt ett visst datum. Jag hör på radio/tv något om en händelse ett visst datum. Och jag kopplar. Kopplar till tiden före under och efter B:s sjukdom och död. Just ja, då visste vi ännu inget och han var frisk och rask. Just ja, då trodde vi ännu att det handlade om en konvalescenstid och räknade med att när allt var åtgärdat är han frisk. Just ja, då hade vi fått diagnosen och allt var oåterkalleligt och overkligt. Och i det skedet kommer fininställningen - nästan dag för dag hur det var. Just ja, det hände efter hans död.
Helt automatiskt och ofta utan dess större känsloladdning (undantag finns) tänker jag så här. Skulle inte förvåna mej om det kommer att pågå för evigt. Jag har fått en ny tideräkning. Före, under och efter tiden mellan november 2011 och juli 2012.






onsdag 11 februari 2015

Näringstillskott

De som är i min ålder minns säkert (troligen med en viss vämjelse) fiskleveroljan man tvingade i oss när vi var barn. Säkert helt klokt.
När jag fick bestämma själv blev det ingen fiskleverolja. Och inte så mycket annat heller. Annat än när det sades att en stor dos C-vitaminer hjälper mot förkylning. Då hakade jag på. Har ibland funderat om jag borde skaffa något. De flesta tycks ju klämma in näringstillskott av de mest varierande slag. Från apoteket, hälsokostaffären, snabbköpet, nätet. Och de betalar en hel del för det de stärker sin kropp och sitt immunförsvar med. Borde jag också?
Blev tröstad när jag läste att det enda tillskott en frisk finländare behöver är D-vitamin - speciellt under den mörka årstiden. Och det äter jag ju! Har inte alltid gjort men efter min osteoporosdiagnos äter jag 20 mikrogram - vinter och sommar. Det övriga får jag med kosten.
Men en sak tände jag i alla fall på. Läste att vi finländare ofta har för låg halt magnesium. Och det är inte bra. Men istället för att köpa piller köpte jag pumpafrön som lära vara en hejare på att innehålla magnesium. Och så innehåller de också annat nyttigt. Goda dessutom. Lätt tillgängliga har jag dem så det är enkelt att kasta in en näve då och då. Och förstås i sallader, yoghurt och i fröknäcke.
Igår hörde jag att det har kommit nya rekommendationer om jodering. Detaljer hörde jag inte men något om att livsmedel borde innehålla mer jod - måste ju handla om färdigprodukter som av någon anledning tycks ha saltats med ojoderat salt. Och folket som äter mycket sådant har ett underskott. Tror inte jag hör till dem - äter väldigt sällan färdigmat och saltar med vanligt joderat salt. Har inte fallit för trenden med flingsalt.
Mycket med näringen och med rekommendationer som ändras. Men bra att någon kollar - illa att någon skor sej på vår osäkerhet.


måndag 9 februari 2015

Livlinan

Min telefon (numera den enda fungerande telefon jag har) har egenheten att gå i lås då och då. Tänk om det händer när och om jag är i nöd och skulle behöva ringa 112. Dyrbar tid skulle gå till spillo medan jag skulle leta fram en bordskniv, trixa upp telefonskalet, ta ur batteriet, lägga i det tillbaka och starta upp telefonen på nytt. Det är inte ens sagt att jag skulle ha sinnesnärvaro eller möjlighet att göra detta.
Och jag har varit med om motvarande situation när B ringde och var i nöd och inte la på luren. Skulle jag inte ha haft två telefoner den gången hade jag inte kunnat ringa 112.
Min lösning, min livlina nu är en av mina gamla ur bruktagna telefoner. Utan simkort förstås men med ett batteri som torde hålla ett tag. Har den laddad och ska försöka minnas att ladda då och då. Och med den kan jag ringa 112 - trots att den saknar kort.


söndag 8 februari 2015

Om att bli äldre

Trots att jag känner mej superung måste jag nog erkänna att jag känner igen sådant som man brukar förknippa med att bli äldre. Kroppen känns stelare än förr, det är inte helt enkelt att ta sej upp från huksittande, det kommer diagnoser som man inte brukar tala om när det gäller ungdomar. Det känns som om man skulle vara i behov av mera rörelse för att hålla sig i skick. Gott så.
Men också i knoppen tycker jag mig märka förändringar. Jag känner att jag kontrollerar saker mera än förr. Glömmer mera. Skriver (ännu) fler lappar än tidigare - både privat och när det gäller jobbet. Känner stress när det blir spretigt och när jag har för många trådar i luften. Känner en osäkerhet som inte fanns i den stora starka ungdomstiden.
Jag vet inte om de här sakerna är 1) åldersbetingade 2) ett resultat av att jag har vant mej vid ett "ledigt" liv och att det insprängt i det kommer en massa aktiviteter 3) spår av de turbulenta händelserna i samband med B:s sjukdom och död - händelser som gjorde att min stresströskel blev låg och min tankspriddhet blev stor.
Rent allmänt tror jag nog att åren påverkar den mentala biten - också. Man har inte rum för lika många aktiviteter som tidigare. Så det ligger nog något i att vi går i pension när vi blir 60+. Trots att många av oss - så troligen också jag - väl skulle orka jobba längre. Men om vi utan stress ska kunna ha ett privatliv och fritidsaktiviteter finns det inte plats för ett jobbliv. Och fritidsaktiviteter är superviktiga både för den fysiska och psykiska spänsten för seniorer.
Eller vad man nu ska kalla folket som inte har tid att jobba.

Bloggsippan stärker kroppen med sol och promenad



fredag 6 februari 2015

Kultur för alla

Oj vad man kan hitta fina kulturella upplevelser bara man förmår sej att tänka bort soffmyset en kväll. Och helt öppet för alla och gratis. Ett exempel är Runebergsfesten som igår ordnades av Svensk-Österbottniska Samfundet (tycks vara dess officiella sätt att skriva namnet). En fullsatt Akademisal fick njuta av ett föredrag av Gunnar Bäckman. Ett föredrag om fotoböcker om Vasa stad - bland andra då hans egen. Intressant var att han flera gånger hänvisade till Facebookgruppen Vaasan kuvia 1900-luvulta. Facebook ryms med också i sådana här sammanhang. Fina bilder som gav mersmak. Sådana böcker borde man ha i bokhyllan.
Dessutom fick Gunnar bäckman ett 5000 euros kulturpris och Christer Laurén fick en förtjänstmedalj. Efter pausen - en kaffepaus med Runebergstårtor - bjöds det på musik. Nonen Vocals och Gerbykören delvis med komp av Bo Lund och Henrik Berg. Njutbart! Dessutom fick vi sjunga Runeberg på slutet. Huh vad man blir upplyft av kultur! Litet länge tog det - typ 3 timmar. Men som preses Kjell Herbets sa - jag ser att folk ser på klockan men det är först när någon börjar kolla sin kalender som man bör förstå att sluta.
Glad att jag kom mej ut - glad att vi får ta del av kultur i vår stad och glad att det finns kultur som bjuds för alla.



tisdag 3 februari 2015

Musikmissbruk

Jag vet att det är en evighetsdiskussion det här med musik i radion. Och det görs undersökningar. Och kommer konstiga förklaringar till varför det är som det är. Talar nu om Radio Vega som är det enda jag lyssnar på - nån stund när jag lagar morgonmål och när jag sitter i bilen - tex på morgonen på väg till jobbet. Och jag vill påstå att de som lyssnar då är människor som jag - i åldrar 60 + - . Och vad får vi - jo kaotiskt skrammel istället för lugn skön stämningsskapande musik.
Är fullt medveten om att min musiksmak är ganska konservativ. Berätta ni andra - vad tycker ni om Vegas musik? Talar alltså om den som strös in mellan pratinläggen - inte något speciellt musikprogram.
Det andra sammanhanget jag vill klaga på är simhallen och vattenjumpapassen. Där är ålderskategorin 60++ , åtminstone det pass jag brukar gå på. Och vad får vi - nå för det första dålig ljudåtergivning. Konstigt - med den fina teknik som finns. Och för det andra - en musik som också här kan kallas kaotiskt skrammel. Och som inte är till någon hjälp för takten i vårt jumpande. Om vi nu hör den över huvud taget. Vi vill ha taktfast musik - tex gammal dansmusik och sen nån tryckare till avslappningsövningarna på slutet. Trallvänlig musik som vi kan sjunga med i. Är det för mycket begärt?
PS . Jag älskar musik!


söndag 1 februari 2015

Mot

Ungdomar mot rasism - toppen att en sådan förening finns! Och att många av mina egna studerande är med känns riktigt bra. Igår på Hijab-dagen var de i Rewell center tillsammans med unga muslimer och svarade på frågor. Och lät folk prova huvuddukar - hijab. Det gjorde naturligtvis K och jag och kom med bild i Vasabladet idag.
Det är nog så här slipstenen ska dras. Ut i det vanliga vimlet och blanda olika religioner och kulturer. Svara på frågor - berätta varför man gör si och så. Synas tillsammans.
Sen är jag också så glad att ungdomar engagerar sig. Jag känner så igen mig från mitt 60-tal fast formerna för engagemang är annorlunda. Då var vi mot kärnvapen, mot Vietnamkriget, gick dagverksmarsch för att synliggöra vårt insamlingsmål långtbortaivärldennånstans. Och vi brann! Det var viktigt och den låga som tändes då finns nog in mej ännu. En liten pust och jag är beredd att ställa mej på barrikaderna.
Hoppas de bussiga ungdomarna mot rasism med den synlighet vi idag enkelt kan åstadkomma ska få bort någons fördomar. Att lära oss att se människan.  Och att de inte ska behöva ta så mycket sk.. för det. Det kom vissa påhopp inför Hijab - dagen - men positiva  saker också. Bra jobbat, ungdomar!


Sen en intressant sak - kollade och dubbelkollade vad journalisten tänkte skriva - och ändå blev det fel. Han frågade om jag skulle kunna tänka mej att gå med hijab - svar nej. Skulle jag gå med hijab om jag skulle vara muslim - vet inte för jag vet inte vad den betyder. Tycker ni det är det som står under bilden? Att det ska vara så svårt!

Bloggsippan iklädd hijab - bild Vbl