Chili utan

Jag har länge tänkt på att jag borde börja äta mera vegetariskt. Lämna bort kött. Och istället ta in bönor och linser. Har inte kommit så långt ännu. Hittade inte ens bönor eller linser på min närmatbutik igår. Men det ska bli.
På vägen mot vege kom jag att tänka på en maträtt jag fick hos min syster när hon studerade. Chili con carne. Minns konsistensen på bönorna och den goda smaken. Minns inte att jag skulle ha ätit rätten efter det.
Men nu som sagt - nu är det dags. Inte vege ännu men ett böntest.
Nästa får bli linssoppa tror jag. Och då talar vi vege!

Medborgarinitiativet

Eftersom det ställs så många frågor tänker jag nu ge en detaljerad beskrivning för hur man fyller i och undertecknar medborgarinitiativet för Vasa centralsjukhus. Det får inte vara så att någon låter bli att skriva för att hen inte förstår hur man ska göra. Alla behövs och tid finns - 6 månader från startdatum. I skrivande stund har 12.650 undertecknat (27.1  kl 8.44)

1) Elektroniskt  här



Gå in via länken, scrolla ner till  Understöd initiativ och klicka där
Välj identifieringssätt

I mitt fall Bankkod och efter det ska jag välja min bank

Följ efter det anvisningarna och mata in koder. Du kommer efter det till sidan där du kan kvittera, kryssa i eller vad det nu var. Jag har gjort det så jag kan inte se det en gång till. Men sidan ser ut så här

Troligen fanns det Skicka eller Spara som slutord.


2. Pappersblankett  här


Man kan skriva ut en pappersblankett där man först fyller i personuppgifter  (ett tecken per ruta) och sen skriver under.

2a) Tecknen kan fyllas i med dator - sen skriver man ut och undertecknar
2b) Man skriver ut tom blankett och fyller i allt med penna.

Blanketten delas också ut på olika ställen - tex Centralsjukhusets aula.
Ett tips till er som träffar mycket folk - ledare för föreningar, körer och annat. Skriv ut blanketten och informera om att den finns.
Hoppas Arbisar och Medisar också har blanketter i högar.

Och alla som använder sej av pappersblanketten ska ju förstås lämna in den någonstans. Det ställe jag vet om är Centralsjukhusets aula. Jag kan komplettera när jag får kommentarer av bloggläsare.
Och - den kan skickas som vanligt brev till  Vasa Centralsjukhus c/o Kim Berg Sandviksgatan 2-4 65130 Vasa.


Och kom ihåg - man kan skriva under bara en gång och man ska vara röstberättigad. Och - ALLA MED!

Dödstädning

Det låter hemskt - dödstädning. Läste det på en väns Fb-uppdatering och hoppade till. Men efter att ha läst förklaringen inser jag att det är ett mycket bra ord. Och en bra sak att göra.
Man dödstädar nämligen för att de efterlevande inte ska ha så mycket att reda upp. Det är ju inget att hymla med att vi ska dö. Det ska vi alla. Och de flesta av oss har stora samlingar som mycket väl kunde avyttras redan medan man är i livet. Kanske till glädje för någon redan nu men framför allt till glädje för nån efter vår död.
Och som erkänt stor hamstrare borde jag ta itu med dödstädandet. Det är fullt. I hemmet i stan - i rummen - är det ganska bra. Men jag säjer bara - skrubbar och  andra ställen som man kan stänga om. I stan i lägenheten, i källaren och framför allt i Sundom.
Har ju mitt klädprojekt - ett plagg ut ur garderoben per vecka. Men det går alltför långsamt. Får nog skärpa mej!
Och vet ni - samtidigt som man dödstädar så livstädar man. För nog blir det ju skönt när man får mera luft och mindre saker. Det kallas väl Feng Shui om man dessutom parkerar de få sakerna på rätt sätt.

Netistä napattu

Hälsomätare

Jag har väl alltid tyckt och trott att mitt blodtryck och min puls är på högre sidan. Jag "känner av hjärtat". Ifjol hade jag en mätare lånad från Hvc och lämnade in rapport efter en veckas mätning. Stora kast - men ändå så bra att inga åtgärder vidtogs.
Idag köpte jag en egen mätare - en Omron. Och det var ju spännande att testa den. Med 5-10 minuters mellanrum. Stora kast men på högre sidan. Trycket inte katastrofalt men pulsen +/- 90. Borde nog vara lägre.
Nå - nu ska jag börja mäta på riktigt. Typ på morgonen. I lugn och ro på morgonen. Så får vi se då.
Jag orkar gå långt, jag orkar jumpa men vet nog att jag blir andfådd och svettig fort vid vissa rörelser.
Nå men bättre att mäta än att sticka huvudet i sanden. Får ta en diskussion med min läkare när hon ringer efter blodproven i början på nästa månad. För jag "känner av hjärtat" och kan tänka att min dåliga sömn och höga puls hänger ihop. Vad som är orsak och vad som är verkan vet jag inte.

Inte mina värden.

Fråga doktorn

Det är ett program jag gillar! Och mycket tack vara programledaren Suzanne Axell och husläkaren Gunilla Hasselgren. Gunilla förklarar så folk förstår och Suzanne hejar på med sin underbara livsglädje.
Såg härom kvällen ett direktsänt program om fötter. Två fotexperter, Gunilla och Suzanne. Och folk som  kunde ringa in sina frågor.
På något sätt uppfattade jag att Suzanne hela tiden hade koll på sin röda tråd som tycks vara livsglädje och positivism. Så fort det i diskussionen blev litet mera så att det bara talades problem var hon där och vände och fick de andra att tänka positivt - "vi brukar vilja se ljus i tunneln". och se - ljuset fanns. Utan att det blev krystat. Och trots att det säkert fanns ett tryck på att det skulle svaras på många frågor lät hon frågeställaren ta sin tid och mötte med sina glada kommentarer och sin glada min.
Heja, heja för en sådan programledare!

It takes a whole village

to raise a child - Det behövs en hel by för att fostra ett barn. Det har vi hört och det hoppas jag vi lever upp till.
Men jag vill mena att det behövs ett helt höghus för att se till att ensamboende åldringar (och varför inte andra också) har det bra. För det är ju där de bor - de där som inte regelbundet träffar någon. De som inte har släktingar som besöker, inte har hemhjälp. Och kanske också den ensamma unga människan som inte riktigt har koll på sej själv och livet.
Tänkte på det härom dagen då jag hade vår gårskarl på besök. Han fixade en kran på toa. Tänkte att en gårdskarl som går in i folks lägenheter förmodligen kan läsa av en hel del i det hen ser. Snuskighet, lukter, människors beteende. Men antagligen har de tystnadsplikt så de gör inget åt det. Samma gäller troligen postutdelaren (och nu talar jag inte om hen som samtidigt är hemvårdare). Känner konstiga lukter välla ut genom postluckan utan att reagera.
Också grannar ser och hör. Man kanske tänker, eventuellt skvallrar man men sen blir det inte mera.
Tänk så bra då det i varje hus skulle finnas en husäldste - en namngiven person som fått litet skolning i vart man ska vända sej om man misstänker att någon i huset skulle behöva hjälp. En som har uppgifter till anhöriga eller vänner till ensamboende. En som skulle ha en viss tystnadsplikt. En som skulle kunna förhindra skvaller och ryktesspridning. En som förstås själv också har öppna ögon och ett stort och varmt hjärta.
Jag tror att det här skulle fungera ganska bra i vårt hus. Ja, jag tror att det redan gör det. Vi känner varann så bra. Som den morgon för ett tag sedan när jag hörde ett konstigt knackande och med grannars hjälp lyckades lokalisera alla ensamboende och konstatera att ingen var i fara. Och som det att en granne alltid meddelar när hen reser bort så vi inte ska bekymra oss om det är mörkt och tyst i lägenheten.
Igen kastar jag ut en boll. Vem tar den?

Folktelefon - folkplatta

Nu är det dags. Nu borde någon (myndighet?) komma med anvisningar om hur en folktelefon och en folkplatta ska se ut. Dvs en apparat som ska kunna användas på ett enkelt sätt, vara smart, vara billig, vara så stötsäker om möjligt.
Det blir mer och mer uppenbart att en större del av befolkningen skulle vara betjänt av en smartapparat. Appar är grejen. E-postadress till alla tutas det ut. Bankerna vill inte ha oss. Vill skattemyndigheterna ha oss? Parkeringsautomaterna - när slutar de vilja ha mynt?
Jag får ofta frågan - hurdan smartapparat ska jag köpa? Jag kan inte svara på frågan. Kan inte avgöra hur stort ram-minne/lagringsminne en folkapparat ska ha. Och vilket märke?
Tänk om man kunde ordna en tävling - den som konstruerar den bästa folkapparaten får patent och dess apparat och ingen annan får säljas som folkapparat.
Marknad finns bara den är tillräckligt tydlig och klar - och stor för äldre fingrar med ovana och dålig motorik. Och logisk men inte barnslig - ska duga åt vem som helst. Och vi nördar kommer nog och lägger in appar och trimmar apparaterna.
Och apparna. Speciellt när det gäller samhällsnödvändiga appar bör det tänkas på att de ska vara konstrueradeså att de är lätta att använda. Tex en FpA light-app. Dessutom tror jag att en viktig inkörsport till att använda plattor och telefoner är appar som intresserar. Starta med fotografering, stickmönster, djurfilmer, korsord - eller nåt annat som intresserar. Då är steget till det nödvändiga som bank, Kanta och skattebyrån kortare.
Tror att en bra smartapparat kan vara enklare att använda än en enkel mobiltelefon. Det var inte helt enkelt på datastödet att lyckas sända ett sms på en enkel obekant telefon i måndags.
Vi nördar ja - vi som ska skola den äldre befolkningen som har köpt folkapparaterna. Vi behöver vara måånga. Och jag tror att det ska vara folk i min ålder - som kan fatta att det inte får gå för snabbt när man undervisar ovana personer.
En massiv skolning av frivilliga seniorer (eller varför inte - samhällsavlönade seniorer) som strömmar ut och hjälper - och finns där när det krisar. Skolning för att vi ska kunna stämma av vad som behövs. Det räcker inte med arbisar och bibbor och pensionärsföreningars stödgrupper.
Ja - och så behövs det ett folknät också. Ett billigt med de egenskaper som målgruppen vill ha. Det bör undersökas vad som behövs - vilken snabbhet, hur mycket taltid, hur många sms tex.
Allt det här är helt skäligt eftersom tekniken pådyvlas alla - oberoende om man vill ha eller inte.
Men vi börjar med folktelefonen och folkplattan nu så får vi se sedan. Vem tar bollen?

Smart?

För ett antal år sen var jag frustrerad över att det inte gick att använda tv-n som datorskärm. Nu kan man och det är väldigt sällan jag gör det trots att det bara handlar om att koppla i en sladd. Jag har inte skaffat nån Chrome-cast eller liknande. Men som sagt - enkel sladdkoppling.
Men det har visat sej att om jag ser nån film via nätet så gör jag det via datorns skärm.
Sen kom smart-tv-som inte var så smart. Vissa funktioner fick man nog - typ Netflix och Youtube. Plus att man kunde spara på extern disk.
I dagens blad fanns en stor artikel om smart-tv. Och smart-tv idag är något helt annat än smart-tv för några år sedan. Men på nåt sätt fokuserades det inte på det som jag vill ha ev en smart-tv.
Jag vill kunna spela in obegränsat antal program - direkt till en extern disk (min inspelande digibox har ett klumpigt överföringssystem till extern disk) och så vill jag ha superljud. Tv-n kunde ju vara min musikspelare också. Och visst - tilläggshögtalare kan man lägga på men det kunde fokuseras mer på ljudet. Där med inspelning talades det inte alls om.
Är det nu så att jag har ett gammaldags tittarbeteende? Att man inte satsar på sånt som att bekvämt spara sånt som går på riktig tv. Man satsar på Netflix och annat därmed jämförbart.
Kanske jag med mitt tv-beteende ska ha ett gammaldags system.
Men - på nåt sätt får jag en känsla av att smart-tv-ägare inte alltid utnyttjar det smarta. Kanske de inte heller är så moderna.
Men häftigt intressant är det ju och min dröm om en "universalapparat" är väl nog verklighet nu.

Bränd

Märker att de få pälsängrar jag sett i mitt hushåll finns i mina tankar. Tänker ut nya metoder att gardera mej ifall det skulle finnas nån kvar. De syns ju inte när de är små.
En metod nu har varit frysbehandling av yllekläder. På balkongen under de kalla dagarna. Och efter det blev det värmebehandling i bastun. De fick ta plats efter mig själv. Och mera rödcederolja köptes - nu ska det skapas mera "doftpaket".
Och dessutom - städa, städa med stor frenesi. Dammsuga skrymslen i centralgarderoben, tvätta med tallsåpa som de lär tycka illa om. Gallra ut i den tätt packade garderoben. Vädra och kolla kläderna.
Inte köpa kläder på loppis. Åtminstone inte utan att ge dem värme-/köldbehandling  Jag har inte köpt många plagg men man vet aldrig. Vad är kissa- och koiratalous mot änger-talous!
Funderar på att köpa en dammsugare utan påse - med en behållare som kan tömmas efter varje sug. Försöker ordna fria golvytor - men inte så lätt när man bor trångt och har mycket saker.
Och köper jag ny säng och soffa nån gång ska det gå att komma under dem med dammsugaren. Så är det icke nu och det är jättejobbigt att flytta på dem.
Det kanske låter nojigt det här och är kanske överdrivet men har man sett en pälsänger kräla på golvet och sett hål i ett ylleplagg så har man. Och då reagerar man.

En anka

Så gick jag på det igen. Trodde på Iltalehtis osannolika artikel som berättade att lakritspipor numera är F-18-produkter och man visade hur en kassa-appparat reagerar.
Delade tom på Facebook. Klokt folk insåg att det är en anka.
Jag borde vara försiktigare. Men i den här svängen med lakritspipor finns det så mycket vansinnigt att man nästan tror på vad som helst. Tex att man inte får bonuspoäng vid köp av lakritspipa för att den är en tobaksliknande produkt.
Måste kolla i min självbetjäningskassa på CM om de faktiskt har den programmerad så att ett biträde måste komma springande och godkänna köpet. Det kan vara värt en pipa!
Iltalehti tog själva till en korrigering. "Juttua ja otsikkoa korjattu 5.1. kello 17.00: Alle 18-vuotiaat saavat ostaa lakupiippuja toisin kuin jutussa alunperin kerrottiin."

Också om norskt förbud har det skrivits - kanske en anka det med.

Nyupptäckt - bastun

För mej har bastun varit ett rum för umgänge och avslappnade diskussioner. Det har betytt att min lägenhetsbastu en längre tid stått oanvänd.
Men - det senaste året har det skett en förändring. Jag har upptäckt att jag gott kan basta ensam. Och på de mest märkliga tider. Tex midsommaraftonens morgon. En vanlig tisdag kväll.
Igår när jag kom hem var jag trött och hade huvudvärk. Satsade på bastu och det var just precis det som fattades mej. Vilken terapibastu. Mjukt ljus av flytljuset i sitt lerkärl, vinlådepåsen som kudde, den torra värmen som sved litet i skinnet, fräset när vattnet  träffade stenarna. Tid att fundera. Ta paus på den iskalla balkonen. Lägga sej i hettan på nytt. Men just då - just efter den dagen - skulle det ha suttit med nån att fundera med.
Men underbart var det och huvudvärken försvann.
Bastun är nog nåt att satsa på. Nya bastustenar borde skaffas. Och mera utrymme så jag inte skulle behöva lyfta ut dammsugaren varje gång. Och påsarna på väg till loppis. Och plastinsamlingsbyttan. Och toapapperslagret.
Men som sagt - också halvbra kan vara bra.

Tänk om

Tänk om det blir bra ändå. Tänk om presidentens uttalande som tillägg när han stadfäste lagen om jourreformen kommer att göra skillnad. Tänk om det kommer att resultera i en förordningstext som kräver språkkonsekvensanalys inför varje beslut av överföring av tjänster. Tänk om det hela resulterar i att Seinäjoki inom något område kommer att klara av att ge god vård på svenska. Tänk om det hela resulterar i något gott för andra sjukhus i landet. Jag tänker också på de mindre - typ Malmska.
Aldrig förr har det talats så mycket om svenska. Det mesta med negativa förtecken, tyvärr. Men också positiva saker. I dagens Vbl fanns en helsidesartikel om prematurfödslar i Åbo. Patienter som kommit från Sverige där man tycks ha en enorm vårdkris. Man var stolt över att kunna vårda på svenska och gör det också när det inte kommer patienter från Sverige - man har ju Vasa som upptagningsområde.
Tänk om vi skulle tänka så här nu. Vasa är ett tvåspråkigt sjukhus. Tänk om vi skulle bli bäst på det. Samarbeta kring svenska tjänster inom landet. (Som det ju redan funnits ett par förslag kring). Och finska med - det finns ju områden vi är väldigt bra på. Och sälja tjänster till Umeå. De har väl kris där också? Utnyttja det bästa inom vårddistrikten. Ha helikoptrar startklara på sjukhusens tak (och samtidigt få en utryckningshelikopter till Vasa). Hålla fanan så högt inom vårddistriktet att vi blir oumbärliga. Och håller kvar duktiga läkare. Sen får man räkna till 12 eller 13 eller nåt annat bäst man vill. Och som jag sagt tidigare - snart har vi en bättre regering.
Men hur något - regeringens modell eller min Tänk om-modell - ska kunna resultera i inbesparingar, det förstår jag inte.

Feminist?

Trots att jag vet bättre finns det ett stråk av gamla fördomar i min begreppsvärld när det gäller begreppet feminism. Jag tänker nånstans på tuffa, argsinta kvinnor som inte fixar sitt hår och som fräser Kan själv när en artig man öppnar dörren för dem. Trots att jag vet att tanken är fel.
Det är så här - jag har alltid uppfattat mej som en stark och självständig kvinna. Jag har inte i någon av mina relationer upplevt mej något annat än jämställd. Jag har blivit behandlad med respekt. Jag har inte upplevt någon större ojämlikhet i min bekantskapskrets.
Också Peppe Öhman , som i december föreläste på Academill uppfattade sej som en stark och självständig kvinna. Ändå fick hon uppleva att bli misshandlad av sin pojkvän när hon var i 20-årsåldern. Och fick uppleva hur "skämmigt" det var att tala om det - trots att det borde ha varit helt naturligt.
Här några rader ur reportaget i VBl (17/12-16)
" Det var först tio år senare som jag började fundera på att det faktiskt är patriarkatet som styr oss. Det finns en syn på att kvinnor och män ska vara olika. Och vi är lutrade att tro att man ensam kan klara av de strukturer som finns. Vi är litet lurade av vår egen kultur.
Från riktigt små lär vi oss att flickor ska kommunicera medan det är helt okej för pojkar att busa och bråka litet. Flickor ska vara tysta, pojkar får synas och höras. Här läggs grunden till att det även i det västerländska samhället är så att det manliga värderas litet högre än det kvinnliga.
Varför talar ingen man stolt om att han var en flickpojke som litet? Vi har uttryck som "kärringkast" och "var inte en sådan fröken". Kvinnliga attribut ses som negativa medan manliga som att "ha lite stake" ses som positiva."
Vidare talade hon om löneskillnader, om könskvotering och om ojämställdheten mellan könen i USA där hon numera bor.
Jag lyssnade och gillade. Ännu mer gillade jag dock diskussionen som följde. Och allra mest gillade jag de frågor som ställdes av många unga kvinnor i publiken. Flera presenterade sej som gymnasister. Deras kloka tankar om jämställdhet och deras frågor som fick fina svar av Peppe - det gjorde att man gick ut med en känsla av att det finns hopp.
För visst finns det mycket att jobba med. Saker som jag själv kan reagera på. I pressen, i reklamen, i snacket. Är nog själv också hemmablind.
Men - det finns också saker att jobba på när det gäller mannens situation. Möjlighet och uppmuntran till att ta ut pappaledighet.Rätten till barnen vid skilsmässa. Att han får vara mjukis och kunna vara stolt över att han var en flickpojke.
Det finns som vi vet mycket att jobba för när det gäller dem med avvikande/osäker könsidentitet.
Feminism kan vara allt det här - enligt Peppe Öhman handlar det om mänskliga rättigheter.
När det säjs så tror jag att de flesta av oss - både män och kvinnor - vill vara feminister.
Jag själv kan ju tycka att feminism borde bytas ut mot nåt annat ord. Då skulle jag få skippa mina fördomar som sticker upp. Vilket ord vet jag inte för det ska vara att ord med sting - ett ord som visar att man är beredd att sticka ut hakan. Peppe Ö tyckte att feminism är ett tillräckligt bra ord.
Igen fick vi vara med om en föreläsning som berörde. Och som det tydligen tog tid att bearbeta.

Bild som fanns på Yle

Falsk trygghet

Trots en del ogillanden och protester kör jag hem på julaftonskvälllen från julfirandet. Vill vakna i egen säng på juldagsmorgonen.

Och dessutom tycker jag det är så mysigt att köra hem i julnattten. Idealfallet är stilla julesnö, lämpligt antal minusgrader och litet trafik. Då har man möjlighet att njuta av friden, illumineringen och den vackra julmusik som i allmänhet bjuds på den tiden.

Igår var vädret inte det bästa. Regn/snöblandat regn och i början av färden glashala vägar. Riksåttan var saltad men på vissa ställen var det inte så säkert om saltet höll - risk för svartis. Och ingen snö. Det var länge sedan jag kört i så kompakt mörker. Måste alltså köra helt koncentrerat - hann inte se så mycket av den vackra julillumineringen som folk bjöd på.

Men ändå kom jag på mej själv med att känna mej så trygg i min lilla bil. Musiken, mörkret, skön känsla efter en trevlig julafton. Men jag visste att tryggheten var falsk. Älgar, medtrafikanter, svartis - allt kunde hända. Så det var nog lättnad och tacksamhet jag kände när jag kunde ratta in lilla bilen under biltaket hemma i stan.
Fick senare höra att en person hade tänkt på mej. Jag hade en julängel med mej.

Så enkelt

Sitter och ser ett inspelat Obs debatt. Inspelat innan det röstades om 12+1.
Huvuddiskussionen ska vara sänkta löner men jourreformen kan man inte låta bli att ta upp.
En snubbe från samlingspartiet, riksdagsledamot sitter och uttalar sej så mitt blodtryck stiger.
På frågan vad han anser om diskussionen om jourreformen säjer han att han varit sjuk och inte hunnit fördjupa sej alls i densamma. Men generellt är väl regeringens reformförslag väl genomtänkta.
På frågan om han har noterat att man i oppositionen är speciellt besviken på Samlingspartiet berättar han att han inte hinner läsa all e-post så han har nog inte noterat något sådant.
"Och hur är det nu med svenskspråkiga sjukvårdstjänster i Östermyra (vet karln vilken ort man talar om) - är det meningen att de ska upphöra?". Li Andersson får förklara hela problematiken för honom.
På frågan hur han kommer att rösta svarar han att det är enkelt - med partiet - annars blir man isolerad.
Enkelt att vara riksdagsledamot tydligen. Behöver inte tänka själv, behöver inte ha någon egen åsikt. Det här exemplaret av riksdagsledamot verkar vara mindre insatt i jourfrågan än resten av Finlands folk. Han heter Juhana Vartianen. Fy, säjer jag.

12+1

Det har varit en dramatisk vecka. En politiskt dramatisk vecka. En dramatik som till slut helt smalt gällde - ska Vasa centralsjukhus få fulljour eller inte.
Undrar om man sett så många konstigheter i finländsk politik tidigare. Går inte in på dem här utan kan bara med sorg konstatera att Vasa blev utan fulljour. Den språkliga konsekvensen av det är i mitt huvud det allra värsta. Det att man inte tycks ta hänsyn till att vårt närmaste fulljoursjukhus i verkligheten kommer att ha svårt att betjäna på svenska. Ett enspråkigt finskt sjukhus. Med skyldigheter att klara svenskan som är minst sagt vagt formulerade.
Och tänk hur det hade lobbats. Och demonstrerats. Inte för att ta bort av någon. Utan för att lägga till. För oss i Österbotten - ett sjukhus som redan finns och fungerar både på svenska och finska.
En positiv sak i plenidebatterna var det stöd svenskan fick av andra partier i opposition. Där steg tex De gröna och Vänstern upp och talade varmt för svenskarnas rättigheter. (Som ju är skrivna i grundlagen - sic!). Men det räckte inte. Säkert många pinsamma situationer för politiker från trakten - för det är ju inte enbart en sak för oss svenskspråkiga att ha ett fulljoursjukhus i Vasa. Och det syntes också i fega röstningsförfaranden. Kommunalval i sikte.
röna och
Reaktionerna på beslutet lät inte vänta på sej. Jourfrågan är JO-anmäld. Svenska medier uppmärksammar frågan. Vulgärreaktioner som att busringa till Seinäjoki och tala svenska. Jagflyttartillsverige-kommentarer.Tvåspråkiga registrerar sej som svenska - byter språk formellt. Mail till presidenten, stor ökning av antalet som skriver på medborgarinitiativet för att regeringen skall avgå. Och många fler. Väldigt många vulgära - som det ju så lätt blir i Facebooks lättsinniga värld.
Kanske man nu så småningom får veta vad det på riktigt betyder det här beslutet. Det finns så mycket positivt på gång inom Vasa sjukvårdsdistrikt. Det byggs nytt, en PET-utrustning är på väg, läkare utbildas i palliativ vård, samarbetet med bl.a  Åbo är under utveckling.
Det är rätt! Nu ska det köras hårt. Visas att det finns så mycket bra inom Vasa sjukvårdsdistrikt att det bara inte går att köra ner det. Och som någon skrev - se till att det som sker sker långsamt. Snart har vi en bättre regering.
Och -när och om lagen stadfästs. Då borde det ju gå att starta ett medborgarinitiativ för att få den ändrad. Då är jag med!
Oberoende hur det här utvecklas och oberoende hur det påverkar vården i praktiken kommer det åtminstone i mej att finns en kränkthetstagg kvar. En tagg som kommer att påminna mej om hur litet mina språkliga rättigheter betydde när 12+1-modellen röstades ner. Nu får vi samla oss och fokusera.
Aldrig har jag väl varit så nära att skriva in mej i Svenska folkpartiet som nu.

Kultur

Förra veckan bjöds jag på kultur i grannkvarteret. Svenska litteratursällskapet hade en kväll kring Topelius och julsångerna. På något sätt så gammaldags och gediget. Ett gäng där "alla kände alla" samlades i det nyrenoverade utrymmet och det bjöds på glögg och pepparkakor. Så mysig stämning från första stund. Och det blev bara bättre. Ann-Mari Häggmans Topeliusföreläsning var en njutning att höra på. Hon kunde gärna ha fortsatt en timme till. Och som grädde på moset fick vi sjunga några julsånger.
Vår föreläsare visste berätta att de gamla julsångerna i allmänhet är tonsatta dikter från skolläseböcker och jultidningar. "Nu så kommer julen, nu är julen här" lär ha 41 tonsättningar. Vi fick också en inblick i "nöjesstaden" Nykarleby - så som den var när Topelius var ung.
Vi gick hem mätta av det vi fått oss till livs och till och med så att en del saker blev hemläxa.
För mej var det nytt att Giv mig ej glans i den fiska psalmboken inte börjar En etsi valtaa, loistoa som man ju sjunger. Kollade i en papperspsalmbok och visst - psalm 31 börjar Ei valtaa, kultaa, loistoa. Har inte fortsättningen - Google lever i den gamla texten - som tydligen alla andra också.
En personlig nöt blev mitt minne som sa mej att jag har sett en annan text än ursprungstexten på svenska till Varpunen jouluuaamuna. Antar att mitt minne har fel.
Den största hemuppgiften som ännu är olöst är Sylvias julvisa. Hur ska den tolkas? Många har försökt - en del tolkningar har politiska förtecken. Men också andra finns. Det mest mystiska är graven i vers 4, Vems är graven? Hur många Sylvior är inblandade? Symboliken? Såna tankar efter en gammaldags föreläsning om Topelius och julsångerna. I väntan på flera föreläsningar.
Och ännu en tanke - varför blev man inte litteraturforskare?

Glöm statistiken!

Nu hände det igen. I samband med rapporteringen av lägenhetsbranden i Nordsjö - där 4 personer dog. Samma sak var det vid skottdramat i Imatra - där 3 personer dog.
Det händer nästan alltid vid storolyckor typ flygplanskrascher, tågurspårningar och jordbävningar
Det som händer är att det börjar rabblas statistik. Hur vanlig en liknande olycka är. Hur många som dött i motsvarande olyckor. Sker en olycka utomlands kopplas det till motsvarade olyckor i Finland.
På nåt sätt kan jag tycka att det är att det är att göra det enkelt för sej. Att gömma sej bakom siffror för att få mera material i rapporteringen.
Men framför allt tycker jag att det på något sätt är att förminska det skedda. Att inte låta det komma fram i all sin grymhet. Att inte ge plats för det som precis ha skett. Att inte ge rum för dem som just då är drabbade och det som berör den aktuella händelsen.
Vet inte om jag är känslig men så här känner jag.

Finland

Så här skrev jag på självständighetsdagen ifjol. Vackra tankar om vårt land och litet funderingar kring hur vi ska lyckas integrera de flyktingar som hittat till vårt land.
På något sätt har det hänt mycket som inte känns så bra under det år som har gått.
Av de flyktingar jag skrev om lever många i osäkerhet om asylbeslut ännu. Många har fått negativa beslut och lever som papperslösa i vårt land. Och dessutom har man satt käppar i hjulet för familjeåterförening. Skärpning beslutsfattare! Vi har råd och borde ha lust att ta emot de asylsökande och ge dem rätt att göra rätt för sej i vårt land.
Vi finlandssvenskar känner isande vindar blåsa. Själv brukar jag vara ganska okänslig får dylika vibbar men nu tycker jag det hackas och misstänkliggörs i så många frågor att man bara inte kan låta bli att känna av det. I smått och i stort.
Det vispas runt i Sotegrytan på ett sätt som gör att ingen väl riktigt förstår vad det nya kommer att betyda. Kalkyler visar än det ena och än det andra.
Vasa centralsjukhus - ska det få fulljour eller inte? Tom kampen för centralsjukhusets framtid blir en språkfråga på vissa håll. Och nu talar jag inte om det som grundlagsutskottet reder ut. Hallå!
Ja och så förtroendet för politiker. Jag är den som brukar berömma politiker för att de satsar på att vår demokrati ska fungera. Men ibland funderar man nog nu just.
Det känns inte så idylliskt i republiken just nu. Men ändå har vi det naturligtvis tillräckligt bra. Vi har fred, vi har ren natur, vi har jämställdhet och dessutom verkar ekonomin vara på väg åt rätt håll nu just. Och Vasaregionen verkar ja sånt glid under galoscherna att man inte riktigt hänger med. Heja! Se det - resten av Finland och låt oss fortsätta att stärka landets tvåspråkighet och låt oss få behålla vårt fungerande centralsjukhus! God självständighetsdag!

Tvåspråkigt varuhus

Imorse klockan 6 öppnade det. I Stenhaga.  XXL. Nordens största sport- och viltvaruhus läser jag på nätet. Butikschefen berättar att det är det första tvåspråkiga varuhuset. Och det finns redan XXL-butiker i Finland på andra orter.
Då slår det mej plötsligt att affärer och affärskedjor själva kan bestämma om de är tvåspråkiga i Finland. Har inte tänkt på det. Har utgått ifrån att jag i de flesta fall kan bli betjänad på svenska. Och är bortskämd med att reklam kommer på svenska. Men jag måste erkänna att jag är litet blind också. Kollade reklam som just hade kommit. En skrift från tex Hongkong. Allt på finska. Vet inte hur det är - annonserar de alls i Vasabladet. Men allmän reklam är i alla fall helfinsk.
Och förstås - vilken lag skulle kunna bestämma över språket i privata affärskedjor. De kloka använder båda språken  i skyltning och reklam och skolar sin personal. De riktigt smarta går ut med att de är tvåspråkiga.
Fast det nog är tragiskt att det ska vara så i vårt tvåspråkiga land. Tvåspråkighet borde vara default.