Folktelefon - folkplatta

Nu är det dags. Nu borde någon (myndighet?) komma med anvisningar om hur en folktelefon och en folkplatta ska se ut. Dvs en apparat som ska kunna användas på ett enkelt sätt, vara smart, vara billig, vara så stötsäker om möjligt.
Det blir mer och mer uppenbart att en större del av befolkningen skulle vara betjänt av en smartapparat. Appar är grejen. E-postadress till alla tutas det ut. Bankerna vill inte ha oss. Vill skattemyndigheterna ha oss? Parkeringsautomaterna - när slutar de vilja ha mynt?
Jag får ofta frågan - hurdan smartapparat ska jag köpa? Jag kan inte svara på frågan. Kan inte avgöra hur stort ram-minne/lagringsminne en folkapparat ska ha. Och vilket märke?
Tänk om man kunde ordna en tävling - den som konstruerar den bästa folkapparaten får patent och dess apparat och ingen annan får säljas som folkapparat.
Marknad finns bara den är tillräckligt tydlig och klar - och stor för äldre fingrar med ovana och dålig motorik. Och logisk men inte barnslig - ska duga åt vem som helst. Och vi nördar kommer nog och lägger in appar och trimmar apparaterna.
Och apparna. Speciellt när det gäller samhällsnödvändiga appar bör det tänkas på att de ska vara konstrueradeså att de är lätta att använda. Tex en FpA light-app. Dessutom tror jag att en viktig inkörsport till att använda plattor och telefoner är appar som intresserar. Starta med fotografering, stickmönster, djurfilmer, korsord - eller nåt annat som intresserar. Då är steget till det nödvändiga som bank, Kanta och skattebyrån kortare.
Tror att en bra smartapparat kan vara enklare att använda än en enkel mobiltelefon. Det var inte helt enkelt på datastödet att lyckas sända ett sms på en enkel obekant telefon i måndags.
Vi nördar ja - vi som ska skola den äldre befolkningen som har köpt folkapparaterna. Vi behöver vara måånga. Och jag tror att det ska vara folk i min ålder - som kan fatta att det inte får gå för snabbt när man undervisar ovana personer.
En massiv skolning av frivilliga seniorer (eller varför inte - samhällsavlönade seniorer) som strömmar ut och hjälper - och finns där när det krisar. Skolning för att vi ska kunna stämma av vad som behövs. Det räcker inte med arbisar och bibbor och pensionärsföreningars stödgrupper.
Ja - och så behövs det ett folknät också. Ett billigt med de egenskaper som målgruppen vill ha. Det bör undersökas vad som behövs - vilken snabbhet, hur mycket taltid, hur många sms tex.
Allt det här är helt skäligt eftersom tekniken pådyvlas alla - oberoende om man vill ha eller inte.
Men vi börjar med folktelefonen och folkplattan nu så får vi se sedan. Vem tar bollen?