Det har varit något av ett nöje för mej att kolla in bostäder. Och inte bara nöje - nog allvar också. Vill ju ha en större bostad - vill ha eget gräs. Omöjligt om man vill bo så nära torget som jag tycks vilja bo.
En sak har jag i alla fall noterat - jag dras till de kvarter där jag nu bor - och mot Sandviken.
Märkte hur bra det kändes att igår läsa nåt konkret om Travdalen - att de första eventuellt kan flytta in i Välfärdskvarteret om två år.
Rätt stadsdel men - oo så långt från torget.
Men på nåt sätt har jag drömt om Travdalen så länge att jag har tänkt mej in i tanken att bo på vischan. Beroende på vad jag får förstås.
Det jag hoppas på är en lägenhet i ett radhus - tillräckligt stor för att jag ska få in det jag vill ha in - både från kollo och stan. Gräs - odlingsplats. En del av en service som jag kan anlita om jag behöver. En gemenskap inne i kvarteret. Synergieffekter med ett äldreboende som planeras i Välfärdskvarteret. Fungerande busstrafik till centrum. Som ju inte alls är lång borta - naturligtvis skulle jag vandra in till stan också
Alltså nåt "för ålderdomen".
Och så som det beskrivs ännu - man vet ju inte vad verkligheten blir - låter det som jag. Gemensamma odlingar, växthus, parkliknande kärna på kvarteret, bilfritt.
Allt det här lockar så mycket att jag skulle vara beredd att 1) bo kvar i mitt gamla en lång tid och veta att jag är på väg bort 2) flytta till ett ställe som kommer att vara byggarbetsplats mycket länge.
Vill veta mera! Nu.
Men det jag just läste vill jag inte veta. Tre höghus som det enda i Välfärdskvarteret. Så vill jag inte ha det - om jag inte får en bottenvåning med gräs. Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar