Imorse när jag stack ut huvudet genom balkongfönstret kände jag en vass gaslukt. Plötsligt flyttades jag till Tallinn, till den första resan B och jag gjorde dit. Om mindes hur det luktade i hela stan - nån naturgas som användes till nånting? Vet inte men den fanns där.
Och plötsligt vällde saknaden fram. Gjorde ont - men bara en stund.
Gaslukt triggade fram saknaden.
Det visar väl att det inte är de stora stunderna som har lagrats i hjärnan utan det kan vara vilken stund som helst i en gemenskap som finns där.
Vi hade det gott i varandras sällskap i Tallinn och det minnet kom nu fram. Som saknad - men också som nåt fint förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar