Triggad

 Imorse när jag stack ut huvudet genom balkongfönstret kände jag en vass gaslukt. Plötsligt flyttades jag till Tallinn, till den första resan B och jag gjorde dit. Om mindes hur det luktade i hela stan - nån naturgas som användes till nånting? Vet inte men den fanns där.
Och plötsligt vällde saknaden fram. Gjorde ont - men bara en stund.
Gaslukt triggade fram saknaden.
Det visar väl att det inte är de stora stunderna som har lagrats i hjärnan utan det kan vara vilken stund som helst i en gemenskap som finns där.
Vi hade det gott i varandras sällskap i Tallinn och det minnet kom nu fram. Som saknad - men också som nåt fint förstås.

Smoothie

 När det började talas om smoothies ryggade jag tillbaka. Det som de frälsta visade fram var en grön mönja där de gjort det bästa för att dölja den hälsosamma grönkålens konstiga smak. Och det här kallade de morronmål. No way när det gäller mej.
Karrikerar ju nu förstås men det har inte blivit min grej. Till igår då jag inser att jag också använder smoothie. Och gillar.
Eftersom jag har så ynkligt med svarta vinbär nu att jag inea har till min morronmålsröra har jag hela sommaren mixat apelsin . Inte pressat för jag vill ju ha alla fibrer.
Upptäckte just att min blender kan användas för ändamålet och då insåg jag att det här ju också är en form av smoothie. Den massa jag har haft så svårt att förklara. Och gott är det.
Och grönkålen hittar sin plats på Kalles kaviar-knäckesmörgåsen. Och smakar gott där.

Not in my Facebook

 Jag läser en stor artikel i Vbl om en kvinna som svarat på ett skumt Fb-meddelande och ställt till det för sina vänner. Nån hade tom blivit av med pengar på kuppen. En stark varning alltså.
Samma kväll kommer ett Fb-meddelande från en betrodd vän på Fb. Som börjar med Kära vän eller nåt sånt. Så skulle vi aldrig skriva till varann. Men si det märker jag inte utan ser bara att han vill ha mitt telefonnummer. Sök på Fonecta din latmask. Tänker du ringa mej? Det senare skriver jag och får svaret att nej jag tänker sända meddelande om en tävling. Ok då - men jag deltar inte i tävlingar. Tänkte det var nåt för missionen eller Gemensamt ansvar typ. Och skriver in mitt telefonnummer.
Strax efter kommer meddelande från väninnan - tur att man läser Vbl så man inte går på sånt där. Ridå.
Meddelande till den riktiga personen på sms (har ju honom i telefonlistan), han visste. 
Hastigt byta lösenord. Logga ut på alla apparater - byta till det nya lösenordet. Blockera den falska typen. 
Konstigt hur man reagerar långsamt när allt sånt där borde ske samtidigt. Fick kolla upp med väninnan för att hitta vissa funktioner.
Åtminstone nu tror jag att jag lyckades rädda mitt konto. Mitt telefonnumer finns inte i mina kontaktuppgifter så det kan inte användas till att skapa ett nytt lösenord. Mina vänner syns bara av mina vänner. Och nu har jag dessutom lagt till tvåstegsautentisering.
Och jag gick ut med vad som hänt - på min egen profíl och i pensionärsgruppen. Många vittnade om att de fått samma - och förstått. Dessutom skrev jag ett inlägg med olika saker man ska se till att man behärskar. ICE. Skrev också ut den drabbades namn - i samråd med honom.
En annan vän hade testat att driva försöket så långt hen vågade för ett tag sen och beskrivit det på Fb. Det hade jag glömt fast jag då hade reagerat.
Hur gör jag så här? Jag som är så försiktig och predikar försiktighet i alla möjliga sammanhang. Har väl nog att göra med att man tror att inget sånt händer. Normalt får jag inte mina skummisar i chatten. Och det var ju A - som jag känner och som jag litar på.
Jag tyckte det var riktigt bra att det drabbade mej så fick jag känna den stress som mer ovana datoranvändare säkert känner ofta - när de inte vet vad de ska göra.
Också viktigt att vittna för att folk ska se att det också kan drabba en datorvan person. Men nog säjer jag huhu.
Nu hoppas jag att det stannar härvid och jag upplever att jag är en erfarenhet rikare. Och försedd med tvåstegsautentisering som ska skydda mej bättre mot intrång. Men som en vän sa - den skyddar oss inte mot oss själva.

Nu blir kvällarna kyliga och sena

 Höst. En mängd Fb-uppdateringar om hur jobbigt, sorgligt, vemodigt, tungt det är att stänga sommarhus för säsongen.
Helt befriad från såna känslor är jag. Jag tycker det är skönt. Skönt att inte behöva tänka att man borde fara till kollo. Skönt att slippa separationsångesten både hemma och på kollo. Skönt att få boa in mej i hemmet i stan. Skönt att det blir mörkt och svalt. Skönt att fylla lagren med skörd. Skönt att min bästa årstid, hösten, är kommen. Den utgör ju raka spåret till ni vet vad.
Nu får jag ha mina underbara veckoslut i stan i fred. Ett lugn infinner sej. Jag sover bättre.
Nu önskar jag bara att det skulle komma nån obokad dag mitt i veckan så jag skulle få avsluta höststädandet.
Och - jag säjer inte att jag inte vill och skall besöka kollo. Det känns bara fint att fara när andan faller på utan att känna ett tryck att man ska fara för att det är si och så.
Tex idag skulle jag ha farit för att jobba i trädgården men vätan hindrade mej. Verkar som om det skulle bli klarare nästa vecka så kanske nästa söndag...