Idag är det nio år sedan han dog. Läste imorse de blogginlägg och Fb-uppdateringar jag skrivit den här dagen under de år som gått. Känslostarka alster och ganska stor skillnad mellan då och nu.
Precis som jag trodde i början skulle den vassa sorgen krympa och den milda saknaden ta över. Den saknaden är ju egentligen väldigt vacker för den ger näring åt de vackra minnena. Vissa återfall i sorg och tung saknad förekommer dock ännu - när man minst anar det.
Jag talar numera om honom med glädje och spänst i rösten. Såhär skulle min B ha gjort - så här brukade han säja. Han är på nåt sätt med.
Den här tiden för nio år sedan var vi mitt i planerandet av B:s begravning - den mycket annorlunda och privata. En planering vi hade startat redan medan han levde, dotter M och jag. Vi visste ju att det inte fanns någon återvändo. En vacker process. Men förstås i ett konstigt tillstånd. Overkligt. I en bubbla.
Konstigt nog är jag nu mitt uppe i planeringen av en annan begravning - vännen som för några dagar sedan befann sej i dödens väntrum är nu död. Också där har processen startat för länge sedan - tillsammans med hen själv. Det känns som en stor ära att få verkställa det hen önskat - jag är inte släkt och inte ens någon gammal vän. Det bara blev så.
Så när jag tänder minnesljuset för B ikväll när dagen svalnar är det andra gången denna vecka. I torsdags tändes det för min vän som under dagen hade somnat in. Med en ur personalen vid sin sida, jag hann inte fram.
Ikväll är det B:s ljus. På samma sätt som när jag kom hem från sjukhuset den kvällen. Då jag hade sagt - du får gå, vi klarar oss. Tankarna ska få vandra. En stilla meditation. Återblick. Känslor. Tacksamhet.
Versen vi hade i dödsannonsen då för nio år sedan var en text från Muminpappan och havet - en text som jag hade klippt ur nån dödsannons och märkt med B. Han hade gillat den.
"Jag ska sova ett tag."
Oerhört vackert skrivet ❤️��❤️
SvaraRaderaOerhört vackert skrivet ❤️🙏❤️
SvaraRadera