På väg till Citymarket. Ser en magerlagd man i 40-årsåldern som har svårt att hållas upprätt. Varje gång han försöker stiga upp med sin tunga stora väska faller han bakåt. Dunsar med rygg och ibland huvud i gatan. Man kan ju bara inte se på det där. Frågar om han är sjuk och behöver hjälp. Han sträcker handen mot mej och jag drar upp honom men orkar inte hålla vingelpettern som faktiskt luktar starkt av sprit. Får hjälp av en bekant och vi leder den motspänstige till en bänk på gågatan. Han vill gå åt annat håll - det visar sej att han ska med tåget. Ännu en person sällar sej till hjäparskaran och vi bestämmer att han nog är ett fall för nån klokare än vi så jag ringer 112. Bestäms att det är polisen som ska komma. Alldeles vit i ansiktet är mannen och försöker ta sej upp. Vi får honom att sitta - en stund. Innan polisen hinner komma har han- kanske styrkt av vilan - lyckats få balans mellan kropp och väska och går ganska raskt mot stationen. Polisen kommer och de far för att kolla upp honom.
Sjuk, drogad eller bara full? Undrar om de vill ha honom på tåget - och vad polisen bestämmer att göra.
Vi tre som blev kvar för att vänta på polisen upplevde i alla fall att vi gjort vad vi kunnat.
Själv konstarerade jag två saker: 1) När mannen sträckte handen mot mej och jag sedan släpade honom till bänken glömde jag allt vad Corona heter. Jag som är spå noga me avstånd. En av medhjälparna hade sinnesnärvaro att bjuda på handsprit 2) När jag ringde 112 glömde jag att jag har appen i telefonen - appen som skulle ha gjort att räddningsverket direkt skulle ha sett var jag fanns.
Hoppas mannens fortsatta dag blev optimal och att han inte var Coronasmittad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar