torsdag 20 december 2018

Stor förändring

Nog var det ju en enorm förändring  mitt liv att byta torp till kollo. Kanske först nu som det riktigt har sjunkit in.
Först fanns det inte krafter att tänka på nåt annat än att få affärerna i lås. Och när det blev klart att torpet skulle övergå i älskande händer - händer som dessutom kan ta hand om det - då kom glädjen och lättnaden. Och den biten gick som på Strömsö.
Sen var det bara resten kvar. Att tömma och portionera ut. Bara en bråkdel kunde ju tas med till kollo.
Fysiskt tungt men kanske bra det så att man inte hade tid och ork att släppa fram känslorna. Skygglapparna på bara och köra hårt. Fick hjälp av så många - mycket tacksam.
Men nog var jag många gånger ensam och röjde. Gällde bara att blunda för det underbara i den kära trädgården och göra det som skulle göras.
Och flytten skulle planeras i detalj. Tack igen till alla som hjälpte.
Och sen skulle saker på plats. Också det var en tillfredsställelse. Lyckas få in allt (ska nog gallras ännu) och gå igenom allt som var kvar efter den första gallringen. Och njuta av det fina nya huset.
Men nog måste jag ju erkänna att jag saknade min torplummighet där jag satt i hettan och gasset i mitt månlandskap.
Och på något sätt saknar jag nu också - fast jag ju inte brukar göra nåt annat än besöka en stund då och då den här tiden. Men det var något magiskt över torpmiljön i juletid. Nästan så man började tro att det fanns en tomte där.
Och det är väl naturligt att jag saknar- det var ju inte bara en bit mark och ett hus och lösöre.
Det var minnen. Det var gemenskap med dem som inte finns mera. Det var arvegodsmöbler (som tack och lov till stor del blev kvar i släkten). Men  minnena finns kvar - och går att plocka fram - kanske mera efter ett tag.
Har inte ännu haft mod att köra upp längs vägen och kolla hur det ser ut. Har litet svårt att se på mysbilderna. Men det kommer.
För hela tiden har jag känt - och känner - att det jag gjorde var det rätta. Allt har sin tid. Och nu har jag ett lättskött hus. Som jag dock inte har några starka känslor för ännu fast jag trivs helt bra.
Men det stressar inte mej. Det här är bra läge just nu.
Och en sak till - det är bra att se att traditionalisten och vanemänniskan också kan avstå.




I vardande



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar