Terpentinen och jag

Det tycks inte vara någon bra kombination. Ni minns att jag för ett år sedan hade ut en mindre mängd terpentin i köket. Det som rann in mellan bänkskiva och vask och fick mej att tro att jag hade fördärvat mitt hem med terpentinlukt för resten av livet. Men det lugnade sej och slutade lukta.
Idag när jag tog ut en spade på torpet - ur kantoret, skåpet i tamburen under vindstrappan - kom det en vass lukt mot mej. Och spaden var våt. Och jo, just det. Tydligen förra gången jag jobbade hade jag lyckats fälla en terpentinflaska från hyllan bakom den tunna där redskapen står. Och tydligen lyckats perforera flaskan, kanske med grepen. Hursomhelst så badade redskapen i terpentin. Ut med allt på backen för att torka upp. Tunnan blir inte vad den har varit. Ekobilen nästa. Verktygen kommer att lukta ett tag men förhoppningsvis inte så länge. Avskyr den lukten. Och speciellt med fjolårets malör i minnet.
Positivt var att jag fick kantoret städat. Och hittade en del intressanta saker. Kanske plats för fler utgrävningar där.
Måste nog säja att jag aldrig har väntat på ekobilen som i år. Jag har gammal målfärg från B:s garage, Och ett par dunkar gammal besin, min terpentintunna, en massa oljeblandat vatten i dunkar som är så tunga att jag inte vet hur jag ska få dem i bilen. Och metallskrot. Både eget och sånt som M har hittat under stenar där hon röjt (undrar hur mycket avfall vi har hittat på den tomten under den tid jag har haft den).
Så välkommen till Öjbergets parkering, ekobilen.