Där var tanten som många gånger måste instrueras av sin son(?) för att veta vart hon skulle gå när det var hennes tur.
Där var ensamma tanten som blev hjälpt av en vänlig labskötare till urinprovstoa. Många många frågor som fick lugnande svar. "du kan låsa dörren om dej". Det gjorde hon inte.
Bara ett par exempel som jag iakttog en kort stund på en "enkel" avdelning. Tänk på hela sjukhuset. Hitta, vänta, flytta sej, komma ut från ett undersökningsrum och hitta vidare. Inte så lätt.
Det finns vaktmästare, det finns en servicepunkt. Men nu tänker jag mera på hjälp som tar längre tid. Nån som kan vänta med patienten, nån som kan ta reda på saker som patienten frågar om.
Alldeles utmärkt för frivilliga från tex Röda korset. En plats vid varje ingång. info om att hjälp finns att få. Utvecklade det här med labskötaren när det var min tur. Och vi kom fram till att det kunde vara nåt för både civiltjänstgörare och vårdstuderande. Tänk vilken avlastning för personalen. Nästan så det skulle vara värt en lunch för alla som skulle jobba som frivilliga. Det behövs inga vårdkunniga här utan bara medmänniskor.
Blev så tänd att jag bestämde att gå till servicepunkten för att sprida mina goda idéer. Men si där var personalen utflugen. Hittade en blankett för feedback och den fyllde jag i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar