Fri från narkotika

Jag undrar hur många av dem jag har mött under min lärarkarriär. Under temadagar, veckosamlingar och annars som inbjudna gästtalare. De där (männen) som har varit knarkare och kommit till tro och blivit fria från knarket. Det är fantastiska berättelser och jag kan glädjas med personerna som berättar dem.
Och jag kan förstå att församlingarna i Jakobstad väljer att bjuda in en sådan person när det gäller att väcka föräldrar och ungdomar. Det handlar om att knark har kommit in också i kristna ungdomskretsar. Ganska logiskt att kalla in en som kommit till tro. Tillsammans med polis och beroendevårdare. Det var säkert lyckade tillställningar som beskrevs i dagens Kyrkpressen.
Men att enbart ha en omvänd knarkare som inbjuden gäst - som jag minns från jobbkarriären - det var nog på nåt sätt att göra det för enkelt. Nere i träsket - komma till tro - och vips är du den fräscha vuxna samhällsdugliga person som stiger upp och talar till en hel skola. Ger man en sådan signal signalerar man samtidigt att det inte är så farligt att börja knarka. Man kan ju sluta.
Grattis till den som har lyckats. Men jag tror nog inte så enkelt för alla att komma ur knarkträsket.
Därför tror jag mer på det som för mej har varit mer tankeväckande - starka pjäser som direkt har riktat sej till ungdomar. Inget förskönande utan rått realistiskt. Och den sakliga information som polis och Fri från narkotika har bjudit på. Solskenshistorierna - klart att de har sin plats också men ensamma ger de en för förenklad bild av att lyckas komma ur missbruket.