Jul igen

Vi stretar och ställer till jul. Handlar, städar, pyntar. Njuter. Vill ha det som förr trots att som förr inte mera finns. Kanske som förr inte finns för någon men det märks nog speciellt för den som mist någon som varit en del av julgemenskapen. Någon som man delade förberedelserna med, någon som man njöt av friden tillsammans med.
Inte så att jag för egen del säjer att min jul är ett problem. Jag har ju alltid tagit vara på julen på mitt eget sätt och det finns kvar. Plus att en del nytt och fint har kommit in. Program, gemenskap. Men nog är julen en tid när det stora vemodet rullar in. Kan kännas bra och milt och det gör det för det mesta. Men så ibland hugger det till. Mitt hugg kom idag när jag plockade fram en gammal och nästan grotesk julprydnad. Vi hade haft nåt gemensamt skojigt med den och det blev bara plötsligt så stort. Så är det och det rår vi inte på.

Vill önska mina bloggläsare av alla slag en fridfull jul - med glädje, vemod och eftertanke.