måndag 14 december 2015

Pärlbandet

Som mina bloggläsare otaliga gånger förr fått höra så är jag en julmänniska. Lever upp inför jultiden - redan före första advent och efteråt minns jag höjdpunkter. Och det intressanta är att höjdpunkterna inte alls behöver vara det där som man kanske tänker på när man tänker på jul. Nej, höjdpunkterna eller pärlorna i halsbandet på vägen mot jul kan vara mycket oväntade. En nattmacka i det städade köket en sömnlös natt, julstädandet, ett möte med en människa på stan (vi blir ju alla så goa ju närmare julen kommer), vackra skyltningar på stan, hyacinten på nattduksbordet - ja det kan i praktiken vara vad som helst som fastnar som pärla på halsbandet - det halsband som finns kvar också efteråt när jag vill minnas. Imorse fick jag en lysande pärla när jag var på luciamorgon i kyrkan. Ett långt och fint program - mycket folk. Lucia med tärnor, medarbetarkören, musiker och präst som höll andakt på tre språk. Glad över att jag som pensionär kan ta del och samla pärlor också på dagtid. Visserligen samlade jag pärlor på halsbandet också medan jag jobbade men nu får jag leva ett långsammare liv och det är som om pärlorna skulle fastna bättre då.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar