Samma språk

Ganska naturligt - men jag skriver det i alla fall. Med människor som har upplevt sorg kan jag tala andra saker än med sådana som inte har det. Speciellt gäller det här en dam som är i min egen situation - förlorat en partner, inga egna barn. Där går samtalen lätt in på sådant som är viktigt och som inte har rum någon annanstans. Ofta handlar det faktiskt om vardagliga praktiska saker. Och vi skämtar om sådant som tydligen ingen annan vågar skämta med mej om. Vi vet vad den andra tål och vi vet dessutom att det är allvar bakom skämten. En sådan kontakt är guld värd!