Har just sett klart. Serien Svenska hjärtan som finns på SVT öppet arkiv. Mastodont i fyra säsonger med många ca en timmes avsnitt per säsong.
Carin Mannheimer skapade den och den lär ha gått mellan 1987 och 1998. Minns inte att jag såg slutet på TV.
Serien handlar om livet i ett radhusområde. Grannar som lever mitt i livet - där det mesta kan hända. Skilsmässor, död, flytt ja tom nästan ett mordförsök fick man uppleva på slutet.
Litet skruvad ibland men men Carin Mannheimer kan ju nog konsten att skildra människan i hennes litenhet och storhet - med värme och omtanke.
Och jag kom påmej själv med att uppleva att jag lever kvar i den där tiden när det gäller det yttre. Köken ser ut som mitt kök, gultoner och andra varma nyanser. Underbart vackra radhuslägenheter - skulle ha kunnat bo där själv. Och kläderna var också så jag - de där srtora vackra kapporna som jag bara inte hittar, mjuka vackra långa saker, litet hippiestil.
Man levde i den ekonomiska depressionen och folk blev utan jobb och det upplevdes skamligt i välfärdssverige. Slutet blev dock gott.
Serien är ju en lättsam sådan. Det är ett sånt spektrum av händelser i de olika säsongerna att det är osannolikt men det gick ändå bra att gilla. Och problematiken i reltationerna är lika aktuell idag. Men nog rökte de mycket tobak! Speciellt i de tidiga avsnitten. En intressant sak som jag tycker ger mervärde - en av de starkaste rollfigurerna, Elisabeth (spelad av Solveig Ternström) , var en naiv hustru till maken tandläkaren - hon tom talade på ett barnsligt sätt. Och ändå var det hon som blev sanningssägaren och den självständiga starka när det behövdes. Det var hon som räckte till för dem som for illa, hon som ifrågasatte ojämlikhet, hon som vågade satsa.
Minns ni serien? Minns inte om den kunde ses i Finland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar