tisdag 23 april 2019

Ifjol den här tiden

När jag läser det som Fb påminner mej om att jag har skrivit för ett år sedan har jag svårt att fatta att jag klarade det så bra. Det jag talar om är bytet från torp till kollo.
Hur stor grej det var - både fysiskt och psykiskt.
Dagens datum tex tömdes kallvinden. Och kontrakten var ännu oskrivna.
Och naturen började vakna. Det är den biten jag tänker mest på nu. Och saknar. Saknar det där trygga i att följa naturens vaknande via scillor, vitsippor, liljekonvaljer och så vidare. Igår på kollo såg jag inte just något vaknande. Knoppar på träd och buskar nog men inte det andra. Kanske för tidigt, kanske har det frusit - och framför allt - jag vet inte var jag ska leta. Var petade jag ner lökarna?
Men det blir nog bra att samla en ny arsenal av växter till det lättskötta. Det som har gett mej ro i vinter - jag har vetat att huset klarar sej.
Men ändå. Att halvera bohaget, att lämna ifrån sej ett ställe som betytt så mycket för mej trots allt. Att lämna det där jag haft så mycket fin gemenskap - med B, med mamma.
Jag måste ha haft skygglappar på mej ifjol. Och förstås styrd mot målet - nåt nytt.
Styrd av det jag länge hade vetat - att jag måste göra mej av med torpet. Styrd av ivern att få ordning i överflödet.
Nu gäller det att vila i att det var så bra det som skedde. Och vara glad över att jag hade kraft att göra det. För i verkligheten gick det ju som på Strömsö.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar