Summa summarum tror jag att operationen för mej var enkel.
Jag fick belasta foten hela tiden och har inte haft väldigt ont.
Brukar tänka på månaderna i tre faser. 1) Benvärkfasen (luusärky) i början. Märktes väldigt litet eftersom jag tog värkmedicin 2) Vätskeblåsefasen. Då var jag rädd. Rädd att blåsan skulle spricka. Satte mej i karantän typ en vecka 3) Hudömhetsfasen. Egentligen jobbigast. Måste polstra och linda - på rätt sätt. Eftersom jag ju måste ha specialskon på så fort jag skulle vara upprätt.
Det intressanta är att det hudömma - som nog till en del ännu är kvar - inte märks i nya storskorna.Tydligen tryckte specialskon på fel ställe. Hudömheten kan kännas i sängen när lakanet rör vid foten så nog är det lättstört.
Men nu går jag som sagt med nya stora skor och får göra vad som helst med foten. Tom gå på tårna. Förbeningen har lyckats.
Det praktiska under konvalescenstiden gick också bra tack vare vänner som skjutsade mej. Gick inte så långa sträckor. Så klumpigt. Jag sjukskrev ju inte mej utan var på mina möten. Många är de chaufförer som har lärt sej att hitta platsen där Kaserngatan möter Handelsesplanaden - eller mormontemplet på Storalånggatan.
Ett enormt stort tack till er alla!
Nån enstaka gång har jag fått hjälp med att handla mat men för det mesta har jag fixat det själv. Hade ju också lager att ta av.
Och nu tycker jag bara att det är så lyxigt att kunna stiga upp utan att tarra på sej klumpskon. Som dessutom skulle ha varit väldigt farlig i den halka som nu råder.
Och - nu står min kirurg och väntar att jag ska säja ja tack till en likadan operation av andra foten. Chop, chop.
Jag ska försöka hålla den det läge den är nu - men om den blir värre tackar jag ja.
Besöken på sjukhuet har varit toppen men tiden mellan var jag nog ensam med mina frågor. Efterlyser mentorskap!
 |
| Ganska rak fot |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar