Det finns två typer.
Dels det som vi gjorde idag - tala kring ett tema "för att tala". Och hur social och pratglad jag än är ogillar jag. Känner mej manipulerad och tycker det är helt onödigt. Obs! Jag förstår att det kan vara toppen för många i många sammanhang. Och just det vi talade kring idag är säkert super där det ska användas. I äldregrupper. Kanske för att väcka minnen. Kanske för att få igång ett samtal. Men icke för mej, nej. Har drabbats av sånt i det verkliga livet. Kanske när föreläsaren har blivit trött.
Den andra typen är minst lika obehaglig. Man jobbar med ett verkligt problem i smågrupper. Och sen presenteras arbetet -av den ena sekreteraren efter den andra trots att allt blev sagt redan efter den första gruppens presentation, Där gällde det att hastigt se till att man blev ordförande för att slippa bli sekreterare. Fast som ordförande skulle man hålla i trådarna så till den milda grad att man inte hann tänka på själva problemet.
Nå - nu karrikerar jag. Jag förstår att man inte kan föra en diskussion med ett fyllt auditorium och att det därför ordnas smågruppsdiskussioner. Men usch!
Och det där med att jag är så social. Man kan ju undra. Då jag är så dålig på mingel. Märkte det så tydligt i måndags då jag gick ensam på Runebergsfest. Något som jag gillar. Att gå ensam alltså. Och helt ok att kommunicera vid kaffet. Men sen när jag steg upp och skulle röra mej bland folk - då rymde jag. Då tog jag fram min telefon o chattade litet och efter en stund gick jag in i ett tomt auditorium och satt och njöt. När jag fick sällskap njöt jag lika mycket och diskussionen flöt. Men det där ostrukturerade småpratet man förväntas delta i i en stor männsiskoflock - inget för mej. Skulle inte passa på cocktailparties.
Social - nästan översocial - men bara i vissa sammanhang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar