Hjärngympa

Jag spelar inte dataspel. Har försökt men aldrig lyckats se nån mening med det. Fast jag vet att det finns helt vettiga som tränar upp allt möjligt. Men inte för mej.
I min barndom/ungdom la jag patiens (som av nån anledning betraktades som litet syndigt) men så inte mera. Och speciellt inte på dator eller platta.
Två spel spelar jag dock på platta/telefon. Det ena är Wordfeud - ett slags digitalt Alfapet (som jag aldrig har spelat) och det andra är Crossboss - ett slags tvåmanskorsordslösande.
De här båda har förutom klurighetspoängen också en viss social bit, fast jag sällan chattar med medspelarna. På nåt sätt en hälsning. Och, faktiskt, litet också av hur mår du, har inte sett dej spela på ett tag. Och så upplever jag att jag sysslar med hjärngympa. Vet inte hur lyckat det är att sluta dagen med slika övningar men då det känns så skönt att lägga huvudet på kudden och ta fram plattan och klura ut några ord.
Förutom de här spelen så löser jag korsord. Har en hel hängmapp full med sparade kryss - många av gammal god årgång. Finns alltid ett kryss till hands.
Minns att jag var glad när jag i tidningar jag fick av min mamma såg att hon hade löst korsord. Handstilen blev litet darrig med åren men jag tänkte att så länge hon löser har hon livsglädje och klar hjärna.
Och nu höll jag på att glömma Sudoku som jag löser nästan varje dag. Vasabladets och andra tidningars.
För mej är det här lösandet och tävlandet också ett tecken på att jag har tid - och såna tecken vill jag se.