måndag 6 juni 2016

Om gräsmattor

Nu ska jag avslöja nåt som får egnahemshusägare att gå i taket. Men jag säjer det ändå. Jag gillar mossiga gräsmattor. Jag blir lycklig när jag ser att mossan har tagit över på ett nytt ställe i min trädgård. Buskarna får kalk så de klarar sej nog. Och jag mår bra när "gräset" inte växer så erbarmligt. Jag kan fuska med klippningen ibland utan att det hela ser ut som en djungel. Mjukt och skönt att gå på dessutom.
De flesta av mina områden är dock gräs och det växer. Så det knakar. Kan inte förstå att folk gödslar sina gräsmattor. Jag borde utarma mina.
Och klippa vill jag trots att jag inte gillar det. Man har ansvar för det man har gjort tamt. Och så vill man ju gärna hitta svartvinbärsbuskarna.
Men annars - till vilken nytta är det jag klipper? Ingen ser ju det fina. när jag har kämpat mej igenom hela tomten är jag så trött att jag far till stan. Och  nästa gång jag kommer har det vuxit upp igen. Knärr knärr.
Så här låter det efter en ansträngande klippdag. Men jag vet att jag kommer att njuta imorron då jag kommer och ser hur fint det är. För på en natt har det inte vuxit upp.
Och - nog njuter jag ju egentligen av klippandet. Det doftar gräs, det är skön motion - och alltid hinner jag se litet av det jag gör. Men mossa är skönt - eller hur?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar