Sommartider

Nedräkningen har börjat. Och man läser både på och mellan raderna hur folket längtar till ledighet, sommar och sol. Och ja, nog gör jag det också men det är litet av en kaksipiippuinen juttu. Det var liksom annorlunda förr när B och jag hade nåt att se fram emot tillsammans. Nu är det bara jag. Det är inte så att jag skulle känna att sommaren blir sysslolös och långtråkig. Tvärtom och det är nåt skumt med det också. Jag brukar tycka att jag har så mycket bokat att det blir stress. Är det inget annat så ska det klippas gräs. Och folk förväntar sej att man ska vara ledig och ha tid att göra allt möjligt. Men jag - jag är bara hela tiden bokad och skriker till slut efter en ograverad dag utan nåt som väntar på mej - inte ens nåt på torpet som ska ordnas. Och det tycker man ju borde gå att ordna. Vi får se.