Hjärtevänner

Nästan hela hösten har jag följt med en serie som jag tycker är viktig. 14 delar - pågår ännu - kommer ikväll på Femman klockan 20. En serie som handlar om hur kärlek och behov av närhet inte har något bäst före-datum. Huvudpersoner är människor som är seniorer - den yngsta är väl närmare 70 år. De har ett gemensamt. De är singlar. De har förlorat sina partners antingen genom dödsfall eller skilsmässa. Jo - en annan sak är också gemensam - de vill inte vara singlar. Programmet går ut på att de ska gå på date med någon de aldrig har träffat. Den situationen är väl nog litet konstgjord för att det ska bli något av den träffen. Första gången, uppstyltat med något "förenande" program, kamerateamet och säkert annat också. Men kanske sedan... Och den träffen är inte det intressanta utan det som diskuteras. Med den underbara varma programledaren som får de inblandade att tala om längtan, sorg, närhet, kamratskap och annat som är lika närvarande hur högt upp i ålder vi kommer. Jag tycker serien rör vid något mycket väsentligt, nåt som är tabu. Och vilka kloka saker som kommer fram i diskussionerna. Ibland är igenkänningsfaktorn väldigt hög. En man som nyligen förlorat sin fru konstaterar att det är så svårt med någon ny då man är så rädd att man ska jämföra. Och att de flesta ensamma människor är så uppbokade - av nöden, annars skulle de sitta hemma - så de har inte tid att spontant umgås. De flesta tycks tro på en relation i form av ett särboförhållande. Han inget behov av någon snarkare bredvid sej i sängen. Man vill ha någon att göra saker med, man vill ha gemenskap och man vill ha närhet. Se själv och bedöm. Jag gillar och programledaren med sina ibland närgångna frågor ska nog ha en stor del av äran. I varje (?) program har han en standardfråga till huvudpersonerna. I ett program fick alla frågan om de minns sin första kyss. Det gör jag. Gör du?

Programledaren