Schack med döden

Jag fick en så stark vision igårkväll när jag såg Sanna Marin rapportera om de långa samtal regeringsmedlemmar fört under dagen. Om hur man stegvis ska klara av att öppna samhället.
Jag såg för mej hur de satt inne i en bubbla med att schackspel framför sej. Pjäserna var folket och på andra sidan brädet satt corona - döden och sjukdomen.
Att planera dragen - enas om dragen och väga fördelar och nackdelar mot varandra. Vad gör Döden om vi gör så här? Går det att ta tillbaka ett drag om det visar sej att det inte fungerar? I riktig schack går det inte.
I riktig schack tänker och handlar pjäserna inte själva utan står där man har bestämt att de ska stå. Så gör inte de här pjäserna, folket. Det behövs bara en korg med eftertraktade billiga joggingskor på Lidl så glömmer de här pjäserna var de är placerade och hur draget är gjort. De glömmer corona, döden och störtar till.
Må beslutsfattarna göra de riktiga dragen så vi en dag får ropa schack! Och må vi, pjäserna i spelet, förstå vår roll och bete oss därefter.

Kotikissa

Det att jag är en stor kotikissa är till fördel i coronatider. Kände så stark tillfredsställelse idag då jag kom hem från morronpromenaden - nu får jag vara hemma resten av dagen utan att någon tid är bokad.
Jag tycks aldrig tröttna på det obokade. Betyder ju inte att jag inte gör saker. Idag var det jumpa med Svt1 till att börja med. Och balkongodlingsinledning. Och datasnack och därtillhörande test. Och en stund under Cura efter maten - förstås. Och telefonsamtal. Och handarbete.
Nu just la jag en bröddeg. Det är väl det folk gör nu just. Kom så spontant (brödet håller på att ta slut) att det blev att ta det som fanns i ingrediensväg. Har inte bakat på eviga tider så det var inte mycket att välja på. Rågmjöl och havregryn och torrjäst av gammal god årgång. Nu på jäsning. Så får vi se sedan.
Resten av dagen - tja - sysslorna tar aldrig slut. Kotikissatillvaro!

Trist stad

Fick sån lust att se stan. Inte bara vägen till matbutiken. Så när jag antog att shopparna hade gått hem gick jag på kvartersvandring. Och där såg jag inte mycket.
Tomma lokaler - uthyres. Fler än jag kom ihåg.
Coronastängda butiker - också stora sådana.
Och alla caféer och matställen stängda förstås- men det visste jag ju.
Butiker med förkortad öppettid. Gillar jag - och dessutom var jag ju inte på väg in nånstans.
Men det värsta - vi har ju inte skyltfönster (eller skådefönster som B sa) mera. Och jag som hade tänkt fönstershoppa och kolla vårmodet. Ytterst få plagg fick jag korn på.
Och ja- praktiskt taget folktomt. Shopparna hade gått hem - om de nu alls hade varit ute idag.
Stackars stad och stackars företagare. Man får bara önska att livet kommer igång igen snart.

Coronatid

Också buset på nätet tycks ha tid att röra på sej i coronatid - eller så tror de att vi mottagare har det.
Jag lyfter varje dag ut fler som tror att de ska följa mej på Instagram - allt från seriösa herrar till lättklädda bruttor.
Jag gick själv på en liten Fb-nit härom dan. En person med svenskklingande namn sökte kontakt. Min standardfråga - du sökte kontakt - känner vi varann - fick ett något så när rimligt svar på svenska och jag släppte in. Brukar göra det - och kasta ut om de börjar bete sej. De får gå där som katta.
Men den här hängde sej på i chatten och jag insåg snabbt att det var ett troll. Och inte var det lätt att få honom blockerad heller - han bara inte fanns. Började dessutom ringa på Messenger. Pust - det där skulle jag inteha gjort. Till mitt försvar må nämnas at jag jag just hade tagit mej upp ut eftermiddagsvilan. Fick honom blockerad och nu är det lugnt.
Idag - eller igår och idag - fick jag två utpressningsmail. Samma innehåll - olika avsändare. Man hotadeatt publicera komprometterande bilder som man påstod sej ha. Till min arbetsgivare, på nätet. Om jag inte betalar en summa inom 24 timmar. Polisanmälde. Har uppfattat att många andra har fått samma mail.
Sånt i den stora stora världen i coronatider.

Den första diktboken

Jag är rik. Jag återupptäcker och nyupptäcker dikter i böckerna i min bokhylla. De är många - både dikterna och böckerna.
Just nu har jag tid att plocka fram dem och söka. Jag har bestämt att  såhär i coronatider bjussa mina Fb-vänner på Dagens dikt. Så länge och så ofta jag har lust.
Och på vägen fastnar jag ju i det underbara. Tänk att kunna förädla ord som poeten gör!
Jag minns att jag kände mej rik julen 1966 också. Då fick jag min första diktbok. Viktor Rydbergs dikter. Som ju faktiskt inte är den mest tillgängliga diktbok man kan ge en 14-åring. Men jag var så lycklig och jag minns att jag deklamerade de något konstiga dikterna framför spegeln i min alkov. Och säkert läste jag någon dikt från min egen bok när det var min tur att läsa Dagens dikt i skolan.
Kanske den här

Din sorg är din

Du mänskobarn, hur tung din lott du känne,
sök ej hos dina svaga likar tröst!
Lägg ej din sorg på redan tyngda bröst!Din sorg är din, och du bör bära henne.



Eller den här

På floden

Din frid, var han en drömgestalt,
som ej du återfinner,
så blicka i en ström, där allt
hänböljar och försvinner.

Vad än du mist, vad än du led ---
vill du en stund det glömma,
sänk blott din blick, se ned, se ned
i vågorna, som strömma.

Se ned, tills ögat tårbemängt
knappt skönjer, hur de ila;
i stilla drömmeri försänkt
får då ditt hjärta vila.

Som i en dröm du ser ditt själv ---
en bild som vattnet bryter ---
hur det förbi på tidens älv
med sina sorger flyter.

Inte direkt dikter för en trånande pubertetstjej. Men de fanns i min egen bok.

Många, många diktböcker har flyttat in i min bokhylla efter det. Böcker som jag nu har tid att fördjupa mej i. Bok efter bok. Och räcker inte det så är det bara att söka på nätet.
En som jag strax ska fördjua mej i är en samling kärleksdikter - Så länge du har lust. Kanske nån blir Dagens dikt i min Fb-uppdatering. Det är ju vår!

Rätt att söka

Har haft ett tort antal främmande människor i mitt hem ett tag nu - och ja, vi har hållit avstånden.
Härliga professionella människor som har fixat min vatttenskadade toalett.
Speciellt två kom jag att tala mera med (och obs - det var nog inte mitt fel att vi kom att tala mera).
Filosoferat litet över de här två och speciellt deras karriärväg - något som ju alltid ska diskuteras när studiehandledaren är med.
Båda var superlämpliga för sitt jobb- professionella, sociala och  - yrkesstolta.
De hade båda startat med gymnasieutbildning som de av olika orsaker hade hoppat av. Och speciellt tjejen hade flera yrkesutbildningar (eller delar av dylika) med i bagaget. Också en sak som livet hade styrt.
De hade båda fått rätt och tillåtit sej själva att välja och välja om tills de hade hittat det som var deras.
Underbart med flexibilitet i valet. Och resultatet av det hela är två fantastiska yrkesmänniskor/hantverkare som helt säkert har nån nytta av de utbildningar de har i ryggsäcken.
Och deras professionalitet fick jag ta del av och är så nöjd med resultatet.
Nu är det klart - inga främmande människor i hemmet mera. Handtag och kranar putsade med handsprit och toan är i full användning igen.