fredag 30 december 2016

Tänk om

Tänk om det blir bra ändå. Tänk om presidentens uttalande som tillägg när han stadfäste lagen om jourreformen kommer att göra skillnad. Tänk om det kommer att resultera i en förordningstext som kräver språkkonsekvensanalys inför varje beslut av överföring av tjänster. Tänk om det hela resulterar i att Seinäjoki inom något område kommer att klara av att ge god vård på svenska. Tänk om det hela resulterar i något gott för andra sjukhus i landet. Jag tänker också på de mindre - typ Malmska.
Aldrig förr har det talats så mycket om svenska. Det mesta med negativa förtecken, tyvärr. Men också positiva saker. I dagens Vbl fanns en helsidesartikel om prematurfödslar i Åbo. Patienter som kommit från Sverige där man tycks ha en enorm vårdkris. Man var stolt över att kunna vårda på svenska och gör det också när det inte kommer patienter från Sverige - man har ju Vasa som upptagningsområde.
Tänk om vi skulle tänka så här nu. Vasa är ett tvåspråkigt sjukhus. Tänk om vi skulle bli bäst på det. Samarbeta kring svenska tjänster inom landet. (Som det ju redan funnits ett par förslag kring). Och finska med - det finns ju områden vi är väldigt bra på. Och sälja tjänster till Umeå. De har väl kris där också? Utnyttja det bästa inom vårddistrikten. Ha helikoptrar startklara på sjukhusens tak (och samtidigt få en utryckningshelikopter till Vasa). Hålla fanan så högt inom vårddistriktet att vi blir oumbärliga. Och håller kvar duktiga läkare. Sen får man räkna till 12 eller 13 eller nåt annat bäst man vill. Och som jag sagt tidigare - snart har vi en bättre regering.
Men hur något - regeringens modell eller min Tänk om-modell - ska kunna resultera i inbesparingar, det förstår jag inte.






torsdag 29 december 2016

Feminist?

Trots att jag vet bättre finns det ett stråk av gamla fördomar i min begreppsvärld när det gäller begreppet feminism. Jag tänker nånstans på tuffa, argsinta kvinnor som inte fixar sitt hår och som fräser Kan själv när en artig man öppnar dörren för dem. Trots att jag vet att tanken är fel.
Det är så här - jag har alltid uppfattat mej som en stark och självständig kvinna. Jag har inte i någon av mina relationer upplevt mej något annat än jämställd. Jag har blivit behandlad med respekt. Jag har inte upplevt någon större ojämlikhet i min bekantskapskrets.
Också Peppe Öhman , som i december föreläste på Academill uppfattade sej som en stark och självständig kvinna. Ändå fick hon uppleva att bli misshandlad av sin pojkvän när hon var i 20-årsåldern. Och fick uppleva hur "skämmigt" det var att tala om det - trots att det borde ha varit helt naturligt.
Här några rader ur reportaget i VBl (17/12-16)
" Det var först tio år senare som jag började fundera på att det faktiskt är patriarkatet som styr oss. Det finns en syn på att kvinnor och män ska vara olika. Och vi är lutrade att tro att man ensam kan klara av de strukturer som finns. Vi är litet lurade av vår egen kultur.
Från riktigt små lär vi oss att flickor ska kommunicera medan det är helt okej för pojkar att busa och bråka litet. Flickor ska vara tysta, pojkar får synas och höras. Här läggs grunden till att det även i det västerländska samhället är så att det manliga värderas litet högre än det kvinnliga.
Varför talar ingen man stolt om att han var en flickpojke som litet? Vi har uttryck som "kärringkast" och "var inte en sådan fröken". Kvinnliga attribut ses som negativa medan manliga som att "ha lite stake" ses som positiva."
Vidare talade hon om löneskillnader, om könskvotering och om ojämställdheten mellan könen i USA där hon numera bor.
Jag lyssnade och gillade. Ännu mer gillade jag dock diskussionen som följde. Och allra mest gillade jag de frågor som ställdes av många unga kvinnor i publiken. Flera presenterade sej som gymnasister. Deras kloka tankar om jämställdhet och deras frågor som fick fina svar av Peppe - det gjorde att man gick ut med en känsla av att det finns hopp.
För visst finns det mycket att jobba med. Saker som jag själv kan reagera på. I pressen, i reklamen, i snacket. Är nog själv också hemmablind.
Men - det finns också saker att jobba på när det gäller mannens situation. Möjlighet och uppmuntran till att ta ut pappaledighet.Rätten till barnen vid skilsmässa. Att han får vara mjukis och kunna vara stolt över att han var en flickpojke.
Det finns som vi vet mycket att jobba för när det gäller dem med avvikande/osäker könsidentitet.
Feminism kan vara allt det här - enligt Peppe Öhman handlar det om mänskliga rättigheter.
När det säjs så tror jag att de flesta av oss - både män och kvinnor - vill vara feminister.
Jag själv kan ju tycka att feminism borde bytas ut mot nåt annat ord. Då skulle jag få skippa mina fördomar som sticker upp. Vilket ord vet jag inte för det ska vara att ord med sting - ett ord som visar att man är beredd att sticka ut hakan. Peppe Ö tyckte att feminism är ett tillräckligt bra ord.
Igen fick vi vara med om en föreläsning som berörde. Och som det tydligen tog tid att bearbeta.


Bild som fanns på Yle






söndag 25 december 2016

Falsk trygghet

Trots en del ogillanden och protester kör jag hem på julaftonskvälllen från julfirandet. Vill vakna i egen säng på juldagsmorgonen.
Och dessutom tycker jag det är så mysigt att köra hem i julnattten. Idealfallet är stilla julesnö, lämpligt antal minusgrader och litet trafik. Då har man möjlighet att njuta av friden, illumineringen och den vackra julmusik som i allmänhet bjuds på den tiden.
Igår var vädret inte det bästa. Regn/snöblandat regn och i början av färden glashala vägar. Riksåttan var saltad men på vissa ställen var det inte så säkert om saltet höll - risk för svartis. Och ingen snö. Det var länge sedan jag kört i så kompakt mörker. Måste alltså köra helt koncentrerat - hann inte se så mycket av den vackra julillumineringen som folk bjöd på.
Men ändå kom jag på mej själv med att känna mej så trygg i min lilla bil. Musiken, mörkret, skön känsla efter en trevlig julafton. Men jag visste att tryggheten var falsk. Älgar, medtrafikanter, svartis - allt kunde hända. Så det var nog lättnad och tacksamhet jag kände när jag kunde ratta in lilla bilen under biltaket hemma i stan.
Fick senare höra att en person hade tänkt på mej. Jag hade en julängel med mej.




söndag 18 december 2016

Så enkelt

Sitter och ser ett inspelat Obs debatt. Inspelat innan det röstades om 12+1.
Huvuddiskussionen ska vara sänkta löner men jourreformen kan man inte låta bli att ta upp.
En snubbe från samlingspartiet, riksdagsledamot sitter och uttalar sej så mitt blodtryck stiger.
På frågan vad han anser om diskussionen om jourreformen säjer han att han varit sjuk och inte hunnit fördjupa sej alls i densamma. Men generellt är väl regeringens reformförslag väl genomtänkta.
På frågan om han har noterat att man i oppositionen är speciellt besviken på Samlingspartiet berättar han att han inte hinner läsa all e-post så han har nog inte noterat något sådant.
"Och hur är det nu med svenskspråkiga sjukvårdstjänster i Östermyra (vet karln vilken ort man talar om) - är det meningen att de ska upphöra?". Li Andersson får förklara hela problematiken för honom.
På frågan hur han kommer att rösta svarar han att det är enkelt - med partiet - annars blir man isolerad.
Enkelt att vara riksdagsledamot tydligen. Behöver inte tänka själv, behöver inte ha någon egen åsikt. Det här exemplaret av riksdagsledamot verkar vara mindre insatt i jourfrågan än resten av Finlands folk. Han heter Juhana Vartianen. Fy, säjer jag.






torsdag 15 december 2016

12+1

Det har varit en dramatisk vecka. En politiskt dramatisk vecka. En dramatik som till slut helt smalt gällde - ska Vasa centralsjukhus få fulljour eller inte.
Undrar om man sett så många konstigheter i finländsk politik tidigare. Går inte in på dem här utan kan bara med sorg konstatera att Vasa blev utan fulljour. Den språkliga konsekvensen av det är i mitt huvud det allra värsta. Det att man inte tycks ta hänsyn till att vårt närmaste fulljoursjukhus i verkligheten kommer att ha svårt att betjäna på svenska. Ett enspråkigt finskt sjukhus. Med skyldigheter att klara svenskan som är minst sagt vagt formulerade.
Och tänk hur det hade lobbats. Och demonstrerats. Inte för att ta bort av någon. Utan för att lägga till. För oss i Österbotten - ett sjukhus som redan finns och fungerar både på svenska och finska.
En positiv sak i plenidebatterna var det stöd svenskan fick av andra partier i opposition. Där steg tex De gröna och Vänstern upp och talade varmt för svenskarnas rättigheter. (Som ju är skrivna i grundlagen - sic!). Men det räckte inte. Säkert många pinsamma situationer för politiker från trakten - för det är ju inte enbart en sak för oss svenskspråkiga att ha ett fulljoursjukhus i Vasa. Och det syntes också i fega röstningsförfaranden. Kommunalval i sikte.
röna och
Reaktionerna på beslutet lät inte vänta på sej. Jourfrågan är JO-anmäld. Svenska medier uppmärksammar frågan. Vulgärreaktioner som att busringa till Seinäjoki och tala svenska. Jagflyttartillsverige-kommentarer.Tvåspråkiga registrerar sej som svenska - byter språk formellt. Mail till presidenten, stor ökning av antalet som skriver på medborgarinitiativet för att regeringen skall avgå. Och många fler. Väldigt många vulgära - som det ju så lätt blir i Facebooks lättsinniga värld.
Kanske man nu så småningom får veta vad det på riktigt betyder det här beslutet. Det finns så mycket positivt på gång inom Vasa sjukvårdsdistrikt. Det byggs nytt, en PET-utrustning är på väg, läkare utbildas i palliativ vård, samarbetet med bl.a  Åbo är under utveckling.
Det är rätt! Nu ska det köras hårt. Visas att det finns så mycket bra inom Vasa sjukvårdsdistrikt att det bara inte går att köra ner det. Och som någon skrev - se till att det som sker sker långsamt. Snart har vi en bättre regering.
Och -när och om lagen stadfästs. Då borde det ju gå att starta ett medborgarinitiativ för att få den ändrad. Då är jag med!
Oberoende hur det här utvecklas och oberoende hur det påverkar vården i praktiken kommer det åtminstone i mej att finns en kränkthetstagg kvar. En tagg som kommer att påminna mej om hur litet mina språkliga rättigheter betydde när 12+1-modellen röstades ner. Nu får vi samla oss och fokusera.
Aldrig har jag väl varit så nära att skriva in mej i Svenska folkpartiet som nu.








måndag 12 december 2016

Kultur

Förra veckan bjöds jag på kultur i grannkvarteret. Svenska litteratursällskapet hade en kväll kring Topelius och julsångerna. På något sätt så gammaldags och gediget. Ett gäng där "alla kände alla" samlades i det nyrenoverade utrymmet och det bjöds på glögg och pepparkakor. Så mysig stämning från första stund. Och det blev bara bättre. Ann-Mari Häggmans Topeliusföreläsning var en njutning att höra på. Hon kunde gärna ha fortsatt en timme till. Och som grädde på moset fick vi sjunga några julsånger.
Vår föreläsare visste berätta att de gamla julsångerna i allmänhet är tonsatta dikter från skolläseböcker och jultidningar. "Nu så kommer julen, nu är julen här" lär ha 41 tonsättningar. Vi fick också en inblick i "nöjesstaden" Nykarleby - så som den var när Topelius var ung.
Vi gick hem mätta av det vi fått oss till livs och till och med så att en del saker blev hemläxa.
För mej var det nytt att Giv mig ej glans i den fiska psalmboken inte börjar En etsi valtaa, loistoa som man ju sjunger. Kollade i en papperspsalmbok och visst - psalm 31 börjar Ei valtaa, kultaa, loistoa. Har inte fortsättningen - Google lever i den gamla texten - som tydligen alla andra också.
En personlig nöt blev mitt minne som sa mej att jag har sett en annan text än ursprungstexten på svenska till Varpunen jouluuaamuna. Antar att mitt minne har fel.
Den största hemuppgiften som ännu är olöst är Sylvias julvisa. Hur ska den tolkas? Många har försökt - en del tolkningar har politiska förtecken. Men också andra finns. Det mest mystiska är graven i vers 4, Vems är graven? Hur många Sylvior är inblandade? Symboliken? Såna tankar efter en gammaldags föreläsning om Topelius och julsångerna. I väntan på flera föreläsningar.
Och ännu en tanke - varför blev man inte litteraturforskare?




fredag 9 december 2016

Glöm statistiken!

Nu hände det igen. I samband med rapporteringen av lägenhetsbranden i Nordsjö - där 4 personer dog. Samma sak var det vid skottdramat i Imatra - där 3 personer dog.
Det händer nästan alltid vid storolyckor typ flygplanskrascher, tågurspårningar och jordbävningar
Det som händer är att det börjar rabblas statistik. Hur vanlig en liknande olycka är. Hur många som dött i motsvarande olyckor. Sker en olycka utomlands kopplas det till motsvarade olyckor i Finland.
På nåt sätt kan jag tycka att det är att det är att göra det enkelt för sej. Att gömma sej bakom siffror för att få mera material i rapporteringen.
Men framför allt tycker jag att det på något sätt är att förminska det skedda. Att inte låta det komma fram i all sin grymhet. Att inte ge plats för det som precis ha skett. Att inte ge rum för dem som just då är drabbade och det som berör den aktuella händelsen.
Vet inte om jag är känslig men så här känner jag.


tisdag 6 december 2016

Finland

här skrev jag på självständighetsdagen ifjol. Vackra tankar om vårt land och litet funderingar kring hur vi ska lyckas integrera de flyktingar som hittat till vårt land.
På något sätt har det hänt mycket som inte känns så bra under det år som har gått.
Av de flyktingar jag skrev om lever många i osäkerhet om asylbeslut ännu. Många har fått negativa beslut och lever som papperslösa i vårt land. Och dessutom har man satt käppar i hjulet för familjeåterförening. Skärpning beslutsfattare! Vi har råd och borde ha lust att ta emot de asylsökande och ge dem rätt att göra rätt för sej i vårt land.
Vi finlandssvenskar känner isande vindar blåsa. Själv brukar jag vara ganska okänslig får dylika vibbar men nu tycker jag det hackas och misstänkliggörs i så många frågor att man bara inte kan låta bli att känna av det. I smått och i stort.
Det vispas runt i Sotegrytan på ett sätt som gör att ingen väl riktigt förstår vad det nya kommer att betyda. Kalkyler visar än det ena och än det andra.
Vasa centralsjukhus - ska det få fulljour eller inte? Tom kampen för centralsjukhusets framtid blir en språkfråga på vissa håll. Och nu talar jag inte om det som grundlagsutskottet reder ut. Hallå!
Ja och så förtroendet för politiker. Jag är den som brukar berömma politiker för att de satsar på att vår demokrati ska fungera. Men ibland funderar man nog nu just.
Det känns inte så idylliskt i republiken just nu. Men ändå har vi det naturligtvis tillräckligt bra. Vi har fred, vi har ren natur, vi har jämställdhet och dessutom verkar ekonomin vara på väg åt rätt håll nu just. Och Vasaregionen verkar ja sånt glid under galoscherna att man inte riktigt hänger med. Heja! Se det - resten av Finland och låt oss fortsätta att stärka landets tvåspråkighet och låt oss få behålla vårt fungerande centralsjukhus! God självständighetsdag!





fredag 2 december 2016

Tvåspråkigt varuhus

Imorse klockan 6 öppnade det. I Stenhaga.  XXL. Nordens största sport- och viltvaruhus läser jag på nätet. Butikschefen berättar att det är det första tvåspråkiga varuhuset. Och det finns redan XXL-butiker i Finland på andra orter.
Då slår det mej plötsligt att affärer och affärskedjor själva kan bestämma om de är tvåspråkiga i Finland. Har inte tänkt på det. Har utgått ifrån att jag i de flesta fall kan bli betjänad på svenska. Och är bortskämd med att reklam kommer på svenska. Men jag måste erkänna att jag är litet blind också. Kollade reklam som just hade kommit. En skrift från tex Hongkong. Allt på finska. Vet inte hur det är - annonserar de alls i Vasabladet. Men allmän reklam är i alla fall helfinsk.
Och förstås - vilken lag skulle kunna bestämma över språket i privata affärskedjor. De kloka använder båda språken  i skyltning och reklam och skolar sin personal. De riktigt smarta går ut med att de är tvåspråkiga.
Fast det nog är tragiskt att det ska vara så i vårt tvåspråkiga land. Tvåspråkighet borde vara default.