Tillbakablick

Måste lägga upp nåt om fotoperationen nu när jag har fått grönt ljus för att hantera den normalt - och tränar att gå som förr.
Summa summarum tror jag att operationen för mej var enkel.
Jag fick belasta foten hela tiden och har inte haft väldigt ont.
Brukar tänka på månaderna i tre faser. 1) Benvärkfasen (luusärky) i början. Märktes väldigt litet eftersom jag tog värkmedicin 2) Vätskeblåsefasen. Då var jag rädd. Rädd att blåsan skulle spricka. Satte mej i karantän typ en vecka 3) Hudömhetsfasen. Egentligen jobbigast. Måste polstra och linda - på rätt sätt. Eftersom jag ju måste ha specialskon på så fort jag skulle vara upprätt.
Det intressanta är att det hudömma - som nog till en del ännu är kvar - inte märks i nya storskorna.Tydligen tryckte specialskon på fel ställe. Hudömheten kan kännas i sängen när lakanet rör vid foten så nog är det lättstört.
Men nu går jag som sagt med nya stora skor och får göra vad som helst med foten. Tom gå på tårna. Förbeningen har lyckats.
Det praktiska under konvalescenstiden gick också bra tack vare vänner som skjutsade mej. Gick inte så långa sträckor. Så klumpigt. Jag sjukskrev ju inte mej utan var på mina möten. Många är de chaufförer som har lärt sej att hitta platsen där Kaserngatan möter Handelsesplanaden - eller mormontemplet på Storalånggatan.
Ett enormt stort tack till er alla!
Nån enstaka gång har jag fått hjälp med att handla mat men för det mesta har jag fixat det själv. Hade ju också lager att ta av.
Och nu tycker jag bara att det är så lyxigt att kunna stiga upp utan att tarra på sej klumpskon. Som dessutom skulle ha varit väldigt farlig i den halka som nu råder.
Och - nu står min kirurg och väntar att jag ska säja ja tack till en likadan operation av andra foten. Chop, chop.
Jag ska försöka hålla den  det läge den är nu - men om den blir värre tackar jag ja.
Besöken på sjukhuet har varit toppen men tiden mellan var jag nog ensam med mina frågor. Efterlyser mentorskap!

Ganska rak fot

Sälja på loppis

Jag har den senaste tiden sålt prylar för en väns räkning. På nätloppis - företrädesvis med start i Marketplace.
Det mesta har bytt ägare ute på gården. Ganska många stunder har jag stått ute och väntat. Men det har gått bra och in kom en hel del pengar.
Sålde ett komplement till en samlarserie av finporslin till en som hade ärvt en hel servis.
Sålde Arabiakoppar till en som så gärna ville ha dem att hen bad mej vänta tills pensionen kom. Hen fick rabatt.
Sålde ett dussin äldre Arabiakoppar med assietter till en  som skulle fira 30-årsdag. Också här blev det litet rabatt.
Sålde en keramikfigur som en person skulle ge åt sin mamma i julklapp. Mamma samlade på serien.
Ibland sålde jag saker som jag trodde kulle bli osålda medan det gick tvärtom för andra saker. Outgrundliga...
På kuppen sålde jag min egen pryl, reseskrivmaskinen som jag redan skrev om.
Verkligt socialt bestyr det här att sälja via Fb-loppis face to face. Dessutom ser jag med litet mer öppna ögon på egna saker - finns nog sånt som ska bort i mina egna gömmor.
Tog bort en hel del prylar idag - de ska till största delen till Hoppets stjärna. Måste få bastun (varulagret) tömd för den blir troligen toa medan toan fuktsaneras.

En skrivmaskin

Jag har länge haft min gamla "reseskrivmaskin" till salu på Marketplace. Under sloganen Tangentbord och skrivare i ett. Så länge att jag började fundera på att ta bort den och lägga den till Hoppets stjärna.
Plötsligt igår kontaktades jag av en man som ville köpa. Hans son hade länge velat ha en sådan. Han hittade färgband på nätet och vi gjorde affär.
Och varför inte - för en liten pojke (som jag antar att det handlade om) måste ju en sådan apparat vara spännande. Att trycka på en bokstav och genast se resultatet på ett papper. Wow! Och Tippex hade de hemma också.
Kom att tänka på mitt liv med skrivmaskiner/skrivare.
Den jag sålde fick jag inför studietiden och skrev mången rapport och troligen också min kandidatavhandling på den. Pro gradun skrev jag på fysikum, kvällar och helger när en modern skrivmaskin var ledig.
När jag började jobba skrevs nog prov i stor utsträckning på den lilla - men också i någon utsträckning på skolans.
Sen skaffade jag en textbehandlare. Vad jag älskade den!  Utnyttjade till max. Hade ett litet minne -- var det nu typ 10 A4-sidor.
Så småningom var det dator som gällde - och Word men vad hette operativsystemen månne först? Lagrade på diskett och skrev ut i skolan. Fast ja hade nog i något skede också en matrisskrivare. Inget Internet på den tiden.
Sen kom den första bärbara, Windows nånting och Internet - och Word förstås. Revolution i mitt liv i alla hänseenden.
Och där är jag ännu. Skriver väldigt litet numera och ännu mindre tas ut på papper. Har faktiskt två skrivare nu just. Båda går att styra trådlöst.
Vägen från reseskrivmaskinen till dagens skrivsystem har varit lång. Glad att jag har fått gå den.