Klumpigt, klumpigt

Ni minns kanske vilket ståhej det var när jag på sjukhuset skulle ändra närmaste anhöriga efter B:s död.
Idag fick jag hetsa upp mej igen på samma tema. Håller på att skriva intressebevakningsdokument och i den vevan skrev jag också in mitt vårdtestamente/livstestamente i Kanta. Blev påmind om att om jag anger personer i vårdtestamentet ska de stämma överens med vad jag har sagt till vården.
Och visst vet ja vem jag har uppgett men tänkte kolla ordningsföljden - den som jag vet att jag mycket noga funderade på.
Började på labben då jag var på blodprovstagning. Man kom inte åt uppgifterna, visste inte vart jag skulle vända mej. Lång diskussion i bakre rum resulterade i - patientombudsmannen. Då kokade det smått i mej. Huset fullt av datorer med uppgifter om mej och jag ska ringa patientombudsmannen.
Gick via vaktmästeriet som sa att jag skulle gå till akuten (som jag tycker att jag inte vill störa i onödan - men jag lydde).
Kort diskussion i bakre rum resulterade i ett papper där jag skulle skriva hur jag vill ha det - sekreteraren hade inte tid just då. Jag vill inte ändra - jag vill veta hur jag har det. Och det är ett knapptryck borta - borde inte vara svårt för sekreteraren. Surt: hon kommer inte åt då hon gör annat. Efter ett litet dividerande till tryckte "hon i luko" på en knapp och si där fick jag reda på hur det såg ut. Surt: det är nu inte akutens uppgift. Precis som jag sa till vaktmästeriet också.
Nåväl nu har jag fått tag i uppgifter som jag själv har gett till sjukhuset, uppgifter som inte borde vara svåra att komma åt, uppgifter som per automatik borde finnas i Kanta. Snart kommer de att finnas i Kanta i mitt vårdtestamente/livstestamente.
Jag kan förstå att det här med att ändra närmaste anhörig/vilja ha tag i närmaste anhörig är sånt som inte händer varje dag på sjukhuset. Men jag tycker att nån borde notera att nu har vi en bugg nånstans och ta upp som övrigt ärende på nästa möte (men vem skulle det vara).
Följande är nu att kolla vilken ordning jag har sagt till hälsocentralen. Där var det bara att säja till i informationen och det ändrades då när motsvarande ändring skulle ske där.
För dem som glömt hur det var att få ändrat när B hade dött: Kort. Vandrade in till akuten då också (faktiskt) - hoppfull dam trodde hon skulle fixa det - nej - vårdande avdelning - testade labbet - nej de är ingen vårdande avdelning - skrev blogginlägg - fick tipset arkivet där jag tillbringade en hauska poulituntinen medan de funderade - resultatet var en vårdande avdelning, dvs ögonpoli där jag hade varit för ett bra tag sen. Och minns jag rätt skötte de sej bra och meddelade mej att ändringarna gjorts.
Jag tycker ju bara att jag med mina åtgärder försöker jämna vägen för vården - ha rätt uppgifter i mina papper sen när de behöver dem. Och att jag möts av onödig byråkrati.

Klassträff

Jag är bjuden på klassträff! Tror det är första gången - men så var jag ju inte klassföreståndare/grupphandledare sedan jag blev studiehandledare.
Nu är det ett gäng från Petalaxtiden som jubilerar. Konstaterar att jag var 31 år när de dimitterades.
När jag nu har hunnit smaka på inbjudan känns det jättehäftigt. De har dessutom den goda smaken att ha festen i Åminne så jag får tassa till och från till fots. Kollohuset blir min bas.
Då jag kollar klasslistor och -foton konstaterar jag att de är så bekanta för mej. Jag har varit kollega med nån, träffar nån på stan, sjunger i kör med nåns pappa osv.
Det önskades att jag ska berätta om nåt jag minns av dem och dras skoltid.
Lydig elev - tog fram mina dagböcker från tiden för deras tre år i gymnasiet men hittade egentligen inte just nånting. Jag var så fylld av mitt eget så det rymdes inget om specifika skolklasser.
Men däremot ska jag återalla i minnet den miljö vi befann oss i - ungdomslokalen där gymnasiet hade sitt bo och viste. En unik skolmiljö vill jag mena.
Och så vill de höra om lärarna. Så ni fd kolleger som läser det här - skriv gärna och berätta nåt som ni vill att jag ska berätta om er. Det handlar om Abi-84, så ni får räkna ut själva.
Det är faktiskt nåt jag ser fram emot - att höra och se vad livet har gjort med dem. Och vi är ju jämnåriga numera. Bara typ 13 års åldersskillnad. Hoppas vi alla - och speciellt huvudpersonerna jubilarerna - får en underbar eftermiddag och kväll. Då i början av juni. Tack för inbjudan!

Nu är det val igen

Närmare bestämt ska vi bland många kandidater välja representanter till Europaparlamentet.
Ett val som många skippar. Speciellt unga låter bli att rösta. Och det är ju dumt trots att EU kanske känns långt borta. Och oklart när det gäller strukturen.
Jag gjorde Iltasanomats valtest (det enda jag sett hittills) och faktiskt två gånger. Samma resultat - många kandidater från De gröna kom överst. Och så småningom en SFP-are, en som visst heter Björn Bonsdorf. Säjer mej ingenting. Och det är väl problemet med ett val där hela landet är ett valdistrikt och kandidaterna är många.
Problem för röstare och problem för nya kandidater. För det är ju litet så att "SFP har en representant i Europaparlamentet och han heter Nils Torvalds" - modell "Finland är en republik och presidenten heter Kekkonen". Inget fel på Torvalds och visst tycker jag han ska in denna gång också men jag tänker inte rösta på honom.
Att jag ska rösta SFP är klart - trots att grupperingarna ju är annorlunda - röstar på en som bevakar svenska ärenden. Och så resonerar jag så här. Om jag röstar på en SFP-are spelar det inte någon roll vilken om Nicke är först och ensam som kommer in. Alltså väljer jag att uppmuntra en ny ung kandidat för att hen ska fortsätta att ställa upp (gjorde så i riksdagsvalet också). Och då röstar jag inte på någon okänd Bonsdorf utan på min fd elev Ida-Maria Skytte (266). 23 år - medlem i fullmäktige i Korsholm (var litet i blåsten när kommunen skulle rösta om fusion) - modig kvinna som säkert kommer att synas i flera val ännu. Dessutom talar hon om saker som jag också skulle vilja föra fram.
Jag hoppas att hon och andra unga skulle göra gemensam sak för att få ungdomar till valbåset!

Seniorandroiden

Den börjar vara klar. Androidtelefonen som jag har senioranpassat. De ska användas av en person som ser dåligt och har problem med finmotoriken.

Jag vill skriva det här dels förr att visa att det kan gå att anpassa en vanlig smarttelefon och dels för att påminna mej själv vad jag har gjort.

Det har nämligen varit många krokar i långdansen. Det jag har gjort är att byta startapp. Finns en mängd i Play butiken.

Vissa av dem bara försvann, vissa innehöll reklam som gjorde dem förvirrande och en hade en gratis provperiod enbart.

Den som jag har fastnat för är en som ser ut som gamla goda Windowstelefonen (som ägaren är van med från tidigare). En gratisversion som kan utökas om man betalar. Ikonerna går att göra olika stora.

Och de viktigaste funktionerna i det här samman hanget - ring upp och besvara samtal - har jag fått att smälta in.

Också där har det varit många krokar. Direktring till favoriter - ser hen de bildförsedda ikonerna och hur hittar hen resten av kontakterna. Inte så lätt att se fast jag valt största teckensnitt.

Ring upp med ljud? Hade en bra men så kom det plötsligt reklam som förvirrade men det var som system så bra att jag jobbade vidare på det och hittade nåt så perfekt att jag inte tror det är sant.

Googles röstsökning. Ring Pelle! "Ska jag ringa upp Pelle A eller Pelle B" säjer en Siri-wannabe (om det finns fler Pelle i kontaktlistan). Kan alltså tala till en röst som leder fram till ringning. Och micken kan läggas i en stor ikon.Ställt in så att samtal slutas med strömbrytarknappen.

(Grejen är att jag försöker få så litet tuochknappar som möjligt och så mycket fysiska knappar och ljud som möjligt).

Men ännu röstsökningen. Kan skicka sms helt och hållet med rösten. Och kan styra allt möjligt annat också. Tex "Donovan Catch the Wind" leder rakt in i Youtube - bara att trycka play, "Öppna Facebook", "Öppna Google foto" och förstås allt Googlesök. "Baka sockerkaka".

Tror jag ska börja använda den här själv också.

Svara på samtal visade sej vara svårt att fixa. Det normala är att man ibland ska trycka och ibland swipa. Inte lätt att se minsann. Fick inga svarsappar att fungera. Men - en hel del googling ledde mej fram till lösningen - fingeravtryckssensorn! Den öppnar inkommande samtal (tom utan att definiera fingeravtrycket)

Så nu är jag nöjd! Supernöjd. Gäller bara att det skydd som ännu ska fästas på telefonen har hål för sensorn.

Ja ett problem ännu - laddningen. Vi får se - utomstående hjälp eller laddningsställ.

Så här kan det se ut (personikonerna borttagna)