Han dog - alltför ung efter att ha kämpat mot cancern i sex år. Han jordfästes idag och Vasaborna ville vara med och ta ett sista farväl. (På nåt sätt så småstadsvackert). Tillsammans med de anhöriga, vännerna och arbetskamraterna.
Och ja - vi var många i kyrkan på den jordfästning som var så i Mikael-stil. Mycket fin musik, två enkla psalmer. Gunnar präst som talade på ett sånt som fick mej att le igenkännande flera gånger. Det var så Mikael. Och när flera av de närvarande sjöng diskantstämman i sista versen av Härlig är jorden - då vet jag att Mikael också ler.
Jag lärde känna Mikael som en intelligent sjundeklassist. Jag var lärare i fysik och hårt ansatt av hans och hans kamrats trixiga astronomiska spörsmål. Säkert blev jag dem svaret skyldig ibland - de kunde ju det mesta själva.
I vuxen ålder kom jag på nytt i kontakt med Mikael då han blev dirigent för Trefaldighetskyrkans kör. Och det var ju litet intressant med ombytta roller - nu var det han som var lärare och jag elev. Vi hade många trevliga ordbyten på det temat.
Mikael var en dynamisk körledare. Han utmanade oss, skämtade med oss, berömde oss, trodde på oss och framför allt - skapade en god stämning i kören. Kören tyckte om kantorn och jag är nästan säker på att kantorn tyckte om kören.
Musikaliskt var Mikael något av en virtuos på orgeln. Kommer alltid att minnas hans häftiga postludier.
Superallmänbildad. Familjefar. Trygg i sin tro.
Men han blev sjuk. Allvarligt sjuk. Han var en kämpe som mellan sina tuffa behandingar kom igen och tillbaka till oss. Trots att han säkert var trött.
Men så tog sjukdomen överhanden och en dag fick vi veta att han var död. Alltför ung, med mycket kvar att ge. Saknad.
Nu får vi minnas. Jag själv kommer alltid att sakna honom - min elev som blev min körledare.
De sista orden i hans studentupppsats må bli hans sista ord i bloggen - "Efteråt var allt tyst. En kamp hade genomförts. Och kvällen hade blivit natt" . Uppsatsen handlar om en av César Francks koraler.
Tänd ett ljus sa Gunnar präst. Och det är vad jag har gjort. Jag gick int e på minnesstunden - hade behov av att gå hem till mej själv med mina tankar och känslor.
Vila i frid kantor Mikael.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar