lördag 23 februari 2019

Nya tv-tider?

Jag fruktar det värsta. Nämligen att mitt bekväma tv-beteende måste ändras på.
Jag vill burka program som kommer på mina 8 kanaler (Finland 1,2,5, Mtv, Nelonen, Svt 1,2,4). Kollar elektroniska programguiden varje dag och klick,klick så lagras de på hårddisken. Sådär som att låna böcker på bibban.
Men nu ser jag tecken på att jag måste ändra mitt beteende.
Det är inte bara det att de inspelande digiboxarna verkar vara i utdöende (hittade en modell härom dagen då jag kollade) utan jag tycker mej märka nåt med programutbudet.
Jag hoppas jag har fel - men det känns som om det jag vill burka, filmer och serier, bara minskar och minskar i antal. Många dagar som jag inte hittar nånting alls.
Är det nu så att det jag vill ha är på väg till andra ställen - streamingställen och on demand-ställen?
Ska jag alltså börja tänka att betala för  Netflix istället för Sverigekanalerna? Och köpa tjänst för att se Svt Play?
Gå in i tur och ordning på Yle, Ruutu och Mtv Katsomo och Svt play för att se vad som  har bjudits? För inte börjar jag se nåt direktsänt - det är för bindande.
Betyder nytänk hela vägen. Casta till tv-n, ny smart-tv, ingen digibox, ingen lagring (för den är kass via smart-tv). Hitta på själv vad jag vill se.
Ingen chans att som nu kolla med bekanta av samma kaliber vad som är värt att ta ner.
Huj - jag som har det så bra nu. Nimimerkki Mammuten.



tisdag 19 februari 2019

Får man?

Jag har många bokningar varje vecka. Och i praktiken varje dag utom den fredade.
Idag är en ovanligt obokad dag. Hittills bara promenad och administration kring datastödet.
Märker att jag inte är riktigt van med att ha det obokat. Inte så att jag inte skulle hitta på småmysiga saker att göra men har en känsla av att jag borde göra nåt större.
Så hälsosamt att öva sej i att göra ingenting.
För man får ta en tupplur, man får läsa ett par timmar och man får sitta med sticksömmen och lyssna på musik, man får ta en tisdagsbastu bara för att det känns bra.
Man behöver inte städa källaren, man behöver inte ta bilen och uträtta ärenden norr om stan, man behöver inte gå med böcker till bibbans bytesbord eller korsordet till Vbl.
Man får leva ett riktigt skönt slött pensionärsliv ibland. Härligt.





fredag 8 februari 2019

Vila i frid

Pastorskansliet stänger kl 12. Svårt att få vakter till bössinsamlingen på Citymarket. Hans studentuppsats publicerad i Vasabladet.
Han dog - alltför ung efter att ha kämpat mot cancern i sex år. Han jordfästes idag och Vasaborna ville vara med och ta ett sista farväl. (På nåt sätt så småstadsvackert). Tillsammans med de anhöriga, vännerna och arbetskamraterna.
Och ja - vi var många i kyrkan på den jordfästning som var så i Mikael-stil. Mycket fin musik, två enkla psalmer. Gunnar präst som talade på ett sånt som fick mej att le igenkännande flera gånger. Det var så Mikael. Och när flera av de närvarande sjöng diskantstämman i sista versen av Härlig är jorden - då vet jag att Mikael också ler.
Jag lärde känna Mikael som en intelligent sjundeklassist. Jag var lärare i fysik och hårt ansatt av hans och hans kamrats trixiga astronomiska spörsmål. Säkert blev jag dem svaret skyldig ibland - de kunde ju det mesta själva.
I vuxen ålder kom jag på nytt i kontakt med Mikael då han blev dirigent för Trefaldighetskyrkans kör. Och det var ju litet intressant med ombytta roller - nu var det han som var lärare och jag elev. Vi hade många trevliga ordbyten på det temat.
Mikael var en dynamisk körledare. Han utmanade oss, skämtade med oss, berömde oss, trodde på oss och framför allt - skapade en god stämning i kören. Kören tyckte om kantorn och jag är nästan säker på att kantorn tyckte om kören.
Musikaliskt var Mikael något av en virtuos på orgeln. Kommer alltid att minnas hans häftiga postludier.
Superallmänbildad. Familjefar. Trygg i sin tro. 
Men han blev sjuk. Allvarligt sjuk. Han var en kämpe som mellan sina tuffa behandingar kom igen och tillbaka till oss. Trots att han säkert var trött.
Men så tog sjukdomen överhanden och en dag fick vi veta att han var död. Alltför ung, med mycket kvar att ge. Saknad.
Nu får vi minnas. Jag själv kommer alltid att sakna honom - min elev som blev min körledare.
De sista orden i hans studentupppsats må bli hans sista ord i bloggen - "Efteråt var allt tyst. En kamp hade genomförts. Och kvällen hade blivit natt" . Uppsatsen handlar om en av César Francks koraler.
Tänd ett ljus sa Gunnar präst. Och det är vad jag har gjort. Jag gick int e på minnesstunden - hade behov av att gå hem till mej själv med mina tankar och känslor.
Vila i frid kantor Mikael.





torsdag 7 februari 2019

Taikayö

Det är så här att jag ett tag har haft ont i höger sida. Ganska högt uppe. Muskelsträckning? Som förvärrats av min hosta? Kändes i alla fall att det var läge att få ett bollplank. Fick tid hos hälsovårdare igår. Men före det hade jag kastat in ett nyinköpt Panadolpiller (gammelmedicinen Disperin hade nog ingen verkan). Panadolen hade verkan och vårdaren och jag var eniga om att det nog är muskelsträckning och att det kan ta tid.
Och så kom natten. Tog en Panadol och gick och la mej. Halv ett vaknade jag och hade riktigt ont. Svårt att hitta bekväm ställning. Och kunde inte ta nån Panadol.
Hann tänka och göra mycket under den tiden fram till Panadolen.
Hann väcka en bekant med att svara på en sen chatt. Tack för omtanken mitt i natten!
Hann surfa runt och läsa på. Tänk om det är gallan? Tänk om jag borde bli åtgärdad. Akut. Hur ska jag få en läkare att se mej? Stå och dra i dörren kl 8 och säja att jag är AKUT!
Bli parkerad på akuten hela dagen?
Hur göra med dagens uppgifter? Svika en vän som jag har bokat med? Viktig bokning. Ordna ny bössvakt för mitt Gemensamt-ansvar-pass?
Oj vad man hinner tänka och planera i nattens tysta timma.
Men så fick  jag då ta Panadolen och kände hur det lättade. Och med favvo-bodylotionen Mobilat påkletad lyckades jag somna och vaknade i ganska så bra skick. Känns ännu bra på förmiddagen trots att jag inte tagit nån Panadol ännu. Kanske det är muskelsträckning i alla fall. Och det där med galla tror jag inte riktigt på själv.
Men huhu - precis som alla borde ha en mentor när det gäller datorer och IT borde nog alla ha det när det gäller sjukdom också. Ett vårdutbildat bollplank.



måndag 4 februari 2019

Näst sista pillret

Idag tog jag det nästsista pillret. Nästa vecka tar jag det sista. Pillret heter Alendronat och jag har tagit det en gång på vecka i nästan fem års tid. Det ska på nåt sätt stärka min bensköra kropp. Får inte tas längre än fem år. Efter det blir effekten för sprött skelett. Sådär som porslin brukar man säja.
Efter tre år var jag på benskörhetsmätning. Litet bättre var mina värden men inte bra. I april mäts det på nytt. Vad som händer om det inte just har skett nån förbättring vet jag inte. Finns annan medicin också men effekten bör ju vara densamma. Och fem år har nu gått ut.
Det har varit en trist medicin på det sättet att den ska tas på tom mage och i upprätt ställning. Så nu har jag varje måndag gått upp och tagit min tablett, väntat en halv timme på nästa tablett, Tyroxin, som också ska tas på tom mage, väntat ytterligare en halv timme innan jag har fått äta.
Nå - lika tråkigt som att vänta på att mediciner ska verka är det väl att bokföra och betala räkningar så det har varit riktigt lämplig combo.
Tack och lov har jag inte märkt nåt av min benskörhet åtminstone ännu. Lever ett normalt liv. Och vid mellanmätningen hade jag inte ens krympt utan tvärtom. Antagligen mera medveten om att räta på ryggen än når jag mättes vid diagnostiden.