Esperi och de andra

Måste erkänna att jag den senaste tiden har kastat en småelak blick på det Atttendovårdhem jag passerar på min morronpromenad. Just så, det är där de låter åldringar som fallit under natten ligga kvar tills morgonskiftet kommer. I sina dygnsgamla blöjor. Och hungriga.
Men kanske inte där just, och kanske har de inte alla problem.
Nävisst, men jag är människa och jag generaliserar och överdriver dessutom. Och drar alla över en kam. Så snart drar jag helt oskyldiga företag i mina tankar.
Nä jag gör ju inte alls det där men man kan förstå att det lätt blir sånt som cirkulerar. Åtminstone på nätet.
För det är ju så att de flesta av oss nånstans i en sån här rumba känner oss rädda. De yngre - hur ska det gå med mina föräldrar, vi äldre - hur ska det gå med oss.
Det här är ju inte ett ärende där vi kan rösta med fötterna och välja bort. Inte i allmänhet som privatpersoner. När behovet kommer på har vi att ta den plats som bjuds.
Kommuner och städer kan däremot välja och tyvärr är det just det de har gjort - utifrån ekonomiska premisser. Och då har företagen pressat priserna för att få vara med. Pressat så att det inte är möjligt att sköta på ett bra ätt. Och dessutom - skickar vinsten utomlands. Nåja - nu generaliserar jag igen. Om kommunerna väljer enligt andra premisser kan det gå bättre. Realism i allt!
Men jag skulle vilja säja att det nu är dags för upp till bevis-läge - för nämnda och icke nämnda. Att återfå förtroendet bland oss generaliserande och överdrivande människor - och naturligtvis bland dem som ska betala. Problemet löses inte av att ledande personer avgår.
En sak som jag tycker borde talas mera om är personalens yrkesstolthet. Det är något annat än att må rimligt eller orka på jobbet. Yrkesstoltheten gör att man inte klarar av att tvingas missköta sitt jobb utan reagerar - trots att det är obekvämt. Yrkesstolthet ät att leva upp till den vackraste tanken i den utbildning man fått. Och det må ju finnas många sådana tankar när man har ett så viktigt jobb som att ta hand om människor. Bygg upp den stoltheten!
En positiv sak i eländet är att strålkastarna nu är riktade på vården av äldre.
En intressant sak är att det här lyfts upp i ett kinkigt skede av Sotefunderingarna. Endel påstår att det är den sista spiken i Sote-kistan och andra menar att Sote per automatik kommer att rätta till problemen (starkare upphandlare om det är landskap som gör det).
Jag tutar med samma tuta som alla andra gör nu just - med rätta.
Men som slutkläm vill jag lägga det faktum att min enda erfarenhet av hem för äldre är oerhört positiva. Ett vanligt kommunalt Hem där min moster fick den bästa tänkbara vård. Att sånt.