lördag 29 september 2018

En pinne i havet

På nåt sätt har sommarens hetta (läs klimathot?) lett till att det tänks mera på vad vi har ställt till med för vårt jordklot på riktigt. Det blev så konkret på nåt sätt. Och då kom plastavfallsproblematiken (miljöförstöring - hav av plast) upp till ytan. Konkret där också - vi såg bilder av hav som mår dåligt - plastavfallet kom upp till ytan. Eller åtminstone verkar det vara lättare att väcka folks medvetande i plastavfallsfrågor nu.
Men av nån anledning fokuseras det på för mej litet obegripliga saker.
För det första talas det om vaddpinnar och att själva pinnarna inte ska vara av plast mera för vaddpinnar är ett stort problem i våra hav - som avfall alltså.
Och för det andra talas det om sugrör av plast som ska bytas ut till sugrör av andra material. Senast igår en rapport från Tokyo där sugrör som plastavfall är ett stort problem.
Jag som kastar mina vaddpinnar av plast (inte påträffat några andra) i brännbart avfall och som aldrig använder sugrör känns det här som en dro... förlåt, en pinne i havet. Men ho vet.
Plastkassebantning tror jag mera på och också på att det gäller att rida på klimatet-miljöpåverkan- plast i havet nu medan folk minns sommarens hetta (om man sen hittar en vettig koppling må vara osagt). Läste en tråd på Fb med anledning av Lidls plastkasse/-påsefria dag. Många påhejande kommentarer men också vulgärkommentarer om varor som lämnades kvar på kassabandet oköpta, om kassar som skaffades på Prisma och demonstrativt användes på Lidl.
Alla bäckar små... Plastkassar, emballage, mikroplaster från kläder, och okej - pinnar av olika slag.
Huvudsaken att vi inte fyller haven med avfall som blir kvar för måna långa år.
Dags att plastbanta.nu. Och naturligtvis att ta vara på den plast vi använder och kastar bort.




tisdag 25 september 2018

Döden, döden

Träffade härom dagen en klasskamrat som hade gjort en bok för sitt barnbarn. En bok som berättade om henne själv, barnets farmor. Kompletterad med bilder. En underbar tidsresa för farmor nu och helt säkert en underbar sak att så småningom ta till sej för det barnbarnet. Tänk om jag skulle ha haft en sådan bok om mina mor-och farföräldrar.
Minns att vi hade Mina vänner-böcker i skolåldern. Så trevligt att läsa.
Läste idag om en kurs i att tillverka sin egen urna. Alltså urna för ens egen aska. Tillverkad på kurs. Där det säkert tänks och talas viktiga ord om liv och död.
I samma veva hade åtminstone en dam gjort en mapp där allt rörande hennes begravning fanns. Inkluderande vanligt testamente och vårdtestamente om jag minns rätt.
Jag går ju själv och funderar på att skriva testamente men har inte fått till det.
Undrar om det finns nån ifyllnadsbok inför döden. Jag skulle gärna fylla i en sådan - för mina släktingar. Men också för mej själv. Allt om hur jag vill ha det om jag själv inte kan fatta beslut. Allt om min begravning. Gravplats. Hur detaljerat som helst.
Inom bokens pärmar skulle det också finnas plats för ett officiellt vårdtestamente och ett arvstestamente.
Naturligtvis kan jag skaffa en tom bok och göra det här själv. Men det skulle kännas lättare att komma till skott om jag skulle ha en förlaga. Dessutom skulle man inte glömma bort något.
Blir så upplivad av de här tankarna att jag nästan skulle vara benägen att föreslå en kurs. En kurs där vi skulle våga tala om döden. En kurs som skulle resultera i en bok innehållande vår sista vilja. Tror det skulle bli en fin och ärlig kurs. Finns det nån som vågar ta sej an en sådan tanke och utveckla den?


onsdag 19 september 2018

Sjunkande intresse

...för att kandidera i församlingsvalet står det i dagens blad. Men de flesta församlingar - så också min egen - har fått tillräckligt med kandidater för att det ska bli röstning och inte sämjoval.  Här en lista på dem som kandiderarar i Vasa svenska församling. Och jag vet att det har ringts en hel del samtal för att få kandidater. Glädjande många nya som ställer upp.
Man kan ju fundera över varför folk inte med iver kastar sej över ett dylikt förtroendeuppdrag.
Är det så att de flesta aktiva redan är aktiva i så mycket. Är det så att man (speciellt i församlingar nära mej) gruvar sej för vad en eventuell kommunfusion kommer att innebära. Är det så att sparprogram (kanske speciellt i min egen församling) avskräcker.
Och specifikt i min egen församling - undrar om den indragna Kyrkpressen och Dragnäsbäcks kyrka-problematiken gör att man inte vill beblanda sej med förtroendeuppdragen. Ger så negativa vibbar.
Jag tycker att det egentligen är tvärtom. I tuffa tider är det så otroligt viktigt att få vara med och ta ställning. Att i ett klokt gäng få vara med och på bästa sätt få förvalta det lilla pund man har. Och man får ju hoppas att församlingsmedlemmarna också aktiverar sej när det svider i skinnet. För det är ju inte bara de förtroendevalda som är viktiga. En aktiv församling som kommer med förslag och protester behövs minsann också.
Och ja - jag är själv uppställd. Som kandidat till församlingsrådet. Har ju suttit med en period och det gav mersmak. Det finns så mycket gott i kyrkan och jag vill vara delaktig i den process som står bakom det som händer. Har mått gott i det öppna diskussionsklimat som har rått i församlingsrådet. Och 17 kandidater betyder att vi både får ett råd och ersättare
. Nu är det upp till er väljare vilka som kommer att bestämma i viktiga församlingsfrågor de kommande fyra åren. Glöm inte bort att rösta!



onsdag 12 september 2018

Halva par

Jag upplever att jag umgås med väldigt många halva par - kvinnor och män som har förlorat sin partner.
Det kan vara dagligt umgänge, virtuell kontakt kombinerad med verklig, det kan vara bara ett hejande på stan, det kan vara långlunch men det kan också enbart vara en virtuell kontakt.
Ett är dock gemensamt för alla kontakter. Vi har varit förtroliga, vi har delat känslor inför sjukdom, död, sorg, saknad  och ensamhet.
Det här betyder att vi har ett band - "man har ansvar för den man har gjort tam".
Det betyder också att i minsta lilla hejande på gatan ingår en varm blick - vi vet!
Det betyder också att vi när som helst kan öppna en diskussion och blotta vår saknad, berätta om att dagen är en sämre dag.
Det btyder att vi kollar upp hur vi har det. Frågar.
Det betyder inte att vi inte skulle umgås bara i sorgen och saknaden - naturligtvis inte.
Men den erfarenhet och djupa gemenskap vi delar finns ändå med som en stabil grund någonstans i bakgrunden - redo att plockas fram vid behov. Och förmodligen är den erfarenheten också en resonansbotten i våra vardagliga diskussioner.
Och så har vi ju minnena att dela - allt det där positiva som också bör få plats.
Jag tror att vi halva par som umgås har en alldeles speciell (och vacker) pärla som vi delar på.



lördag 8 september 2018

Toa - lätt

Att förrätta sitt tarv (som det heter när man kissar eller bajsar) är en livsnödvändighet. Och eftersom vi i bebyggda samhällen inte sätter/ställer oss bakom en buske är det viktigt med allmänna toaletter. Nära, många och helst gratis. Man ska inte behöva knipa ihop för att man inte har slanten som krävs eller för att man inte har appen i sin smarttelefon. Ibland går det inte heller att knipa ihop.
Ett mått på ett gott samhälle kan vara antalet lättillgängliga allmänna toaletter.
Det här blogginlägget kom till för att jag vill lyfta upp den fina allmänna toaletten i Rewell Center i Vasa. Snyggt och prydligt och tillräckligt många bås. Och gratis.
Man tycks inte ha nåt problem med sprutnarkomaner  här eftersom belysningen är normal. Inte som det var på bibban ett tag - blåljus. 
Hoppas toan får vara snygg och tillgänglig i fortsättningen också.
Jag har själv hittat ett bra sätt att hitta toa om jag vandrar runt i en främmande stad - tex Hesa. Går in i fina butiken på dyra gatan och frågar efter kundtoalett. Får ofta svaret att det inte finns någon men att jag kan gå på personalens toa. 
Så gick det inte på banken mitt i min egen stad. Hade möte på banken och var för tidig. Gick till infon och frågade efter kundtoa. Hen bakom disken vågade inte svara utan gick för att ta reda på. Efter en lång stund kom hen tillbaka och sa att det inte finns nån! Så skulle jag  nog inte ha svarat efter så mycket anstaltande.
Men som sagt - tack för oasen, gratistoan, i Rewell Center! Och den är faktiskt en hentoalett.



torsdag 6 september 2018

Makuuni

Videouthyrningen Makuuni hade sin sista dag igår. Filmer 1e, godis med 70% rabatt.
Inget för mej. Lösgodis köper jag aldrig och filmer hyr jag inte. En film tror jag B och jag hyrde - Den franska löjtnantens kvinna - och den var på vhs.
När det gäller film lever jag ännu i gammel-tv-världen. Allt vad jag ser av filmer och serier burkar jag från vanliga kanaler. Fem Finlandkanaler och tre Sverigekanaler. Inget Netflix och sådant. På kollo ser jag nån film via Arenan.
Väntar med spänning på den dag min tv eller min externa inspelande digibox (som har varit med sen digierans start) tar slut. Då blir det att forska i smart-tv. Finns så många egenskaper jag kräver av en dylik så jag hoppas de hänger med och utvecklar de smarta - de där som kan sånt.
Tyvärr tror jag inte riktigt på det. Antar att det mesta bygger på streaming- och hyrtjänster i framtiden.
Ingen är intresserad av att utveckla gammelsmart-tv-n åt mej.
Lika litet som nån är intresserad av att hyra filmer fysiskt på dvd. Allt har sin tid.
Och vhs-kassetterna väntar på återbruk. Kanske borde jag väva nåt av banden. Litet för tjocka att virka.

onsdag 5 september 2018

Något för alla sinnen

På söndag kväll sker något unikt. Vasa svenska församling bjuder in till ökenmässa. Vi torde vara den enda församling i Finland som ordnar ökenmässa. Det har vi hållit på med i tio år och oftast har det varit Trefaldighetskyrkans kör som har deltagit som "musikledare". Vi uppträder inte -mässdeltagarna deltar i sången - men vi bär upp med vår stämsång. Själva mässan har också förutom en präst också engagerat en hel del lekmän under åren. Prästen har varit Gunnar Särs som också var det som introducerade mässan.
Och varför kallar jag det unikt efter tio år. Jo för det första har det glunkats om att det skulle vara den sista ökenmässan (hoppas det är fel) och så blir det tv-inspelning. Torde vara första gången. Radion kommer också att vara med på ett hörn .
Mässan då? Så annorlunda och åtminstone för mej så tilltalande. Estetisk - en massa färger och föremål som alla betyder något. Rökelsedoftande. Symbolikstark. Ljusen spelar stor roll. Ordet och predikan vävs in i det hela på ett på vackert sätt. Tid att röra sej runt i kyrkan.
Mässan är ett sätt att gå till fornkyrkans gudstjänsttraditioner.
Och musiken! Den bara måste man älska. Kören sjunger i stämmor, mässar, enkelt pianokomp. På söndag har vi också en violin med. Om man vill jämföra musiken med något kan man koppla till Taizé-musik och kanske i någon mån den ortodoxa musiken.
Så -passa på att komma och delta i en annorlunda mässa i Trefaldighetskyrkan på söndag  kväll kl 18. Har jag förstått rätt kommer det hela att sändas i i tv och radio i allhelgonatid.
Kom med och du blir fångad i en stund av dofter, musik, budskap, färger, ljus - jag mycket mer. Jag tror inte du ångrar dej.https://www.vasasvenskaforsamling.fi/home/nyheter/gransoverskridande-okenmassa

Bilden är lånad från församlingens hemsida