fredag 31 augusti 2018

Minnen i tingen

Bytte sängkläder. Gladdes igen en gång över de fina monogramförsedda lakanen och örngotten. Och tänkte på dem som broderat - de kvinnor som inte mera lever. Mitt kära arvegods. Går man till mitt lakanförråd kan man hitta många bokstavskombinationer. Broderade av Ruth, Märta, Ida, Astrid, Birgit och säker ännu fler.
Ser jag mej omkring i hemmet hittar jag tingen som påminner mej om dem som en gång ägt dem. Farfars askkopp, mammas fruktknivar, mosters ljusstakar, tant N:s lampa, mammas kinaros, B:s blommiga morgonmålskopp, pappas gungstol. Jag kunde göra listan hur lång som helst.
Kom att tänka på att vi ska fara fram med varsam hand när vi dödstädar så vi inte städar bort våra minnen. I hopp om att någon med glädje ska ta över sakerna.
Och även om så inte sker - njuta av dem medan vi själva har dem. Det gör åtminstone jag. Använder mosters blå kvadratiska skål till vitlöksmakaronerna och mammas "bubbelpanna" till finkaffet.
Klär mej i B:s gröna anorak och dricker veckoslutsmorronmålskaffe ur hans blommiga mugg.




lördag 25 augusti 2018

Som andra

På väg till kollo ser jag många andra som är på väg att göra detsamma som jag. Fira villa-avslutning.  Folk med kylväskor,  bilar packade för veckoslut.  Och väl framme märker jag att trafiken på kollo-området är livlig.
För en gångs skull gör jag som andra.
Allt i skick här och grannens gräsmatta har börjat skifta i grönt.  Regnmätaren full. 44 mm.
Tyvärr är marken helt mjuk efter regnet.  Sjunker ner som på midsommar.  Är alltså fånge på fortet.  Nä kan nog röra nej längs husväggen men inte lär det bli nåt vidlyftigare trädgårdsarbete idag.
Trevligt att vara inne också.
Dessutom mycket med maten. Snart mellanmål för att jag ska hinna med supè  före korvgrillningen under gemenskapsstunden på allmänningen.
Går ingen nöd på mej och solen skiner och planteringarna verkar ha klarat sej.  Men ska jag vara riktigt ärlig skulle jag lika gärna ha varit i stan och njutit av balkongliv.
Bra så här och trevligt blir det att illuminera. Och njuta av naturen.

fredag 24 augusti 2018

Så naturligt så

Inatt under den andra sovomgången återupplevde jag min pensioneringsdag. Som förstås var allt annat än på riktigt. Tom så jag konstaterade när avtackandet var klart att jag ännu måste åtgärda nåt jag hade glömt. Typiskt dröm visst.
Jag kan komma på åtminstone tre trådar från igår som kan ha gett upphov till drömmen.
Kom i vaket tillstånd att filosofera över hur naturligt tillstånd det har blivit - det att vara pensionär.
Skulle man inte ha en referensram i form av vänner som ännu jobbar skulle man väl tro att alla har lika mycket tid att bestämma över som vi pensionärer har. Hälsosamt att bli påmind om att det inte är så.
Det som är det bästa är väl nog att få ta morgnarna i egen takt. Jag med mina konstiga sovvanor får vakna efter andra passet när jag vaknar - ostörd av väckning. Och om det är en riktigt lyxig dag få ta en filmförmiddag. En sån dag var det idag.
Aktiviteter - javisst. Och där gäller det att snarare stå på broms- än på gaspedalen. Det tenderar att bli många bokningar om man inte ser upp. Bra att vara medveten.
Dessutom verkar det gå så mycket långsammare med alla aktiviteter när det inte finns nån tidsgräns.
Det som klämdes in efter jobbet tar hur lång tid som helst. Och det handlar inte så mycket om att jag själv är långsam utan om att det bara får ta lång tid.
Det som jag ännu hoppas få in är en liten dygnsförskjuning. Vill vara uppe sent men det brukar inte vara så lyckat med tanke på sömnen.
Och tänk - man bara är och det kommer in pengar. Lyxliv-pensionärsliv. Har inte ångrat en dag att jag gick ett år före min personliga pensionsålder.





onsdag 22 augusti 2018

Solgrönt

Ligger i soffan och njuter av solljuset som silas genom apostlaliljans blad.
Njöt av det gröna solljuset på promenaden. När jag fick lämna det hårda solljuset på trottoaren/cykelvägen och kom in i det gröna i Arboretum.
Märkte det så tydligt på kollo igår och i förrgår när jag fick plantera i min nya mull. Grönt solljus är mer än solljus. Det lilla äppelträd jag planterade gav mej en underbar upplevelse av vila. Sol genom bladen.
Jag hann få ner en hel del bladgrönt på två dagar. Fick plötsligt en gård som kan kallas trädgård. Inramad av måbärshäcken. Nåja, häck och häck. 200 sticklingar nerstoppade i rad runt tomten. Gjorde mycket.
Och dessutom allt annat. Fick under gårdagen växter från höger och vänster.
Märker att det hotar bli som det var på torpet. En glad blandning över hela området. Nyttoväxter, prydnadsväxter, perenner, buskar och träd. Bara där det känns bäst.
Hade nog en plan från början men sen bara blir det. Kanske bra det med.
Nu behöver vi regn, min trädgård och jag. Sticklingarna och gräsfröna jag strödde ut behöver det kanske mest.
Två glada överraskningar i odlingslådorna - lejongapen och solrosorna. Säjer wow.
Nimim. Lycklig trädgårdsägare med en rådbråkad kropp.


torsdag 16 augusti 2018

Stressig sommar

Som jag förr har skrivit upplever jag att veckorna blir så korta när jag är ett par dagar på kollo. De dagar jag är i stan fylls med allehanda sysslor så tiden vill inte räcka till.
Det betyder att jag i sommar inte har fått tillräckligt av mitt underbara sommarstadsliv. För få morronpromenader, för få loppisturer, för få långpromenader, för få sommarluncher, för få pysseldagar hemma, för få sköna stunder på egen gård i stan, för få balkongmysstunder, för få soffhängstunder vid trevliga filmer på tv. Och mycket mer som det blivit för få av.
Detta så till den milda grad att när jag idag efter att ha inställt mej på en lugn stadsdag fick veta att kollo nu har fått matjord och att jag kan plantera gick helt i lås. Började ställa mej för att fara iväg när jag plötsligt kände att jag måste lyssna på vad jag vill och ta min stadsdag.
Och så blev det. Växterna får vistas i tvättstugan några dagar till. Kanske bra eftersom det fortfarande är varmt och torrt väder. Och när jag sen far - då ska ni se att jag vill fara.
Sen kan man ju fundera på varför det är så här. Varför drar jag mej för att spontant fara till kollo en sväng. Jo, troligen för att jag inte är spontan. Har blivit rubbad i mina ljuvliga rutiner och är störd.
Detta trots att jag tycker att mitt kollo är så fint. Huset är toppen. Morgnar och kvällar är helt underbara. Dagarna har ibland varit ensamma, långa - och heta.På den grå sterila gården och inne i solgasset. Det med hetta och steril gård är redan till en del åtgärdat och sysslor blir det säkert bara jag får igång trädgården.
Men faktum kvarstår - jag känner mej mera ensam på kollo än i stan trots att jag är precis lika själv på båda ställena. Känner mej aldrig ensam eller sysslolös i stan.
Man kan ju faktiskt fråga sej varför jag envisas med att ha ett sommarhem när det verkar vara så komplicerat och verkar stjäla av det sommarliv jag tycks vilja ha - mitt stadsliv.
Nå det har ju att göra med odlandet och så de där kära möblerna som jag inte får rum för i ett enda hem. Och sen tror jag ju alltid att jag ska bli sommarhusfrälst.
Och kanske jag blir det också. För kollo är toppen - det ät bara jag som är stel.
Känner fortfarande att det som skett - Sundom bort, Malax in - var det rätta. Och är därmed mycket nöjd.
Men nu också nöjd med att jag lyssnade på mitt hjärta idag och blev i stan. Ska snart gå ut i trädgården  och pyssla - och släppa in ljus på växterna som står i tvättstugan och väntar . Kaprifolen, äppelträdet och svartvinbärsbusken.




onsdag 15 augusti 2018

Hur gör man?

Det här med att med att måla är inte så enkelt. Eller snarare efterbehandlingen av målandet.
Vattenlösliga färger använder vi förstås. Jag körde mina terpentinflaskor till avfallsstationen i sommar. Behövs inte mera och dessutom har jag haft ett antal missöden med dylika.
Men ändå problem.
Senast igår. Hade en vatten-målfärgsblandning där en pensel hade stått. För stor mängd för att indunsta. Lydde proffset som fanns nära mej och hällde ut det utspädda (bottensatsen får torka) i dränerad mark. Läste sedan på att man helst borde ta allt avfall till återvinningsstation.
Men det går ju bara inte. Kan inte spara målfärgs-vattenblask för att ta till Stormossen!
Och penslar? Går att tvätta i vatten men var släppa ut vattnet? I avloppet där det blir renat? I marken?
Och de oljesorter som innehåller självantändligt material. Tex linolja, fernissa. Hur gör man?
Börjar man tänka efter blir det väldigt opraktiskt att måla.
Och jag som ännu i höst ska använda både vit vattenlöslig färg och träolja.


torsdag 2 augusti 2018

Min lilla stad

Som ni vet kommunicerar jag med de flesta jag möter på min morronprommis - såväl människor som djur.
Flera gånger har jag nu träffat ett par gubbs som på kaffepaus från sitt gräsklippsjobb. En med finska som modersmål och en med svenska som modersmål. Vi brukar byta några ord. Idag började den ena fundera var han har sett mej förr och frågade om jag sjunger i kör. Jovisst. Då kom han ihåg att han varit publik när vi har sjungit De vackraste julsångerna. Tänk att han kom ihåg att an sett mej! Liten stad, få människor. Gillar.
Tycker dessutom om de här gubbsens språkattityd. Blandar friskt och hoppar mellan språken. Mera språkbad i jobbet så får vi en positiv attityd till vår fina tvåspråkighet.
Filosofier under en morronpromenad i mulet men ack så våtvarmt väder.