tisdag 17 juli 2018

Ingen bra start

På ett sätt blev det ingen bra start för mitt kolloliv. Och det är ingens fel. Jo, det är vädrets fel. Pga dett torra vädret har jag inte fått någon matjord ännu. Helt bra. Det skulle damma något förfärligt plus att man inte skulle kunna anlägga gräsmatta i torkan. Och egentligen inte heller plantera nåt. Så resultatet skulle vara en torr dammig mullansamling.
Men inte är det vackert eller lockande det jag har nu. Ett månlandskap! Den fyllnadsjord som på midsommar var så regnuppblött att man inte kunde gå på den är nu som cement - grå och stenhård. Men små kratrar i - där de största stenarna har tagits bort. Månlandskap är vad jag har.
Och hettan - den extrema - har gjort att solen har blivit min fiende. Söker frenetiskt skugga och försöker få huset drägligt med gardiner och vädring. Har förstås coolern men den vill jag nog inte köra dagen lång. Så den får jobba på kvällen då 35 grader ska ner till dräglig sovtemperatur.
Och solen gassar in genom de höga fönstrena. Betyder att jag oftast på kvällen sitter ute - i skuggan av förrådet. I mitt månlandskap.
Det är bra att få uppleva det värsta varm- och solvädret nu när jag är i planeringsskedet. Nu vet jag var jag ska sätta in stötarna. Sittgrupp nära förrådsväggen - morgonsol och kvällsskugga. Nån lösning som ger skugga så solen inte gassar in genom högfönstrena.
Det här låter som om jag skulle vara missnöjd med mitt sommarvistebyte. Så icke.
Jag är själaglad över att jag sålde Sundom. Att inte behöva springa runt och klippa gräs i hettan - med med länga elkablar efter mej. Att veta att det tas om hand. Att ha fått ordning på mina saker. Trots att jag saknar mina underbara skördkorgar.
Jag är lycklig över det vackra och praktiska hus jag har köpt. Där jag tycker jag har det så mysigt. Och fungerande.
Och - inga myggor eller bromsar. Kan sitta ute utan att bli störd.
Trevliga närmaste grannar. Nya bekanta bland grannarna. Fick simsällskap av en igårkväll.
Och tiderna när jag kan röra mej utan att solen stör. Underbara morgonstunder på miniverandan. Och - så lycklig över att jag faktiskt sover här. Och sover minst lika bra som i stan. Vilket nu inte betyder så mycket.
Att jag sen i princip har svårt att dela gracerna mellan två ställen är sen en annan sak. Men det får bli en annan mässa.

Spjälgardiner hjälper en del



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar