tisdag 26 juni 2018

Midsommar på kollo

Det blev midsommar på kollo i år. Klockan 18 samlades folket till flagghissning och skumpa. Efteråt allmänt mingel och korvgrillning. Nån hade dessutom ett stort lass abborrar som röktes.
Trevligt att träffa grannarna men tyvärr minns jag nog inte så många namn. Fast man presenterade sej med namn och husnummer. Men det kommer väl.
Jag föreslog att jag skulle starta en Fb-grupp och det togs positivt emot. Vi är redan ganska många i gruppen.
Annars var jag ensam i husraden den första tiden. Funderade nog varför man sitter ensam där när man skulle kunna sitta ensam (läs mysa i soffan) i stan. Vädret talade ju också helt klart för stan. Marken var dessutom uppblött av regn så man skulle veta var man steg. Men det var viktigt på nåt sätt att midsommaren blev firad så här i år. Och bra gick det. Försökte hålla litet samma rutiner som jag brukar hemma. Sov rimligt trots (eller kanske tack vare) att det var ganska kyligt i huset. Värmepumpen är ännu inte installerad.
Sen lärde jag känna mina grannar - och det var precis så trevligt som jag hade anat.
Söndagen - som ju inte är annandag missommar - tillbringades som traditionen bjuder på rullande fot. Bilutfärd i nejden med väninnan. Vi var så långt som till Fäboda.
Ännu på måndag var jag kvar en stund med for iväg hem till stan när målandet av mitt hus vidtog. Redan nu är det blått - fick bilder idag. Och snart kommer matjorden och värmepumpen.




onsdag 20 juni 2018

Bryta rutiner

Det ska bli midsommarfirande på nya sommarvistet. Kolloliv med allt vad därtill hör. Och det blir säkert mysigt på alla sätt.
Alla midsomrar sen B dog har jag emellertid haft midsommarfirande i stan. Med diverse utflykter. Och det har blivit en så underbar rutin. Och nu känns det litet konstigt att bryta den. Varför ska man fara hemifrån? (Den osunda frågan ställer jag ju mej alldeles för ofta).  Från fina balkongen, bastun, mysiga soffan, bekväma matlagandet. De flesta brukar ju vilja ha avbrott i rutinerna och ha nåt nytt. Så icke jag.
Men jag vet att det är hälsosamt speciellt för en rutinfreak som jag att göra nåt annat. Och jag vet också att när jag väl är på plats och dras in i det som händer på kollo kommer jag att känna att det är helt ok att fira missommar på nytt sätt. Kanske det blir en älskad rutin av det också.
Ibland kan man ju fråga sej - varför är jag inte som annat folk? Varför tänker jag i så konstiga banor?
Nåväl - men en sak är säker, det att jag sålde torpet och köpte kollot var bra. Och nu ska jag träna mitt galna rutinhuvud. Det ska bli en god kollomidsommar.


måndag 18 juni 2018

Så ledig

Det har varit mycket denna vår. Först allt frivilligjobb under terminen. Och så mitt i allt tankar på att byta sommarviste. Och så småningom byte av sommarviste. Köpa sälja hus. Packa, tömma, sälja, byta, tänka, möblera. Tog tid och energi. Och förmodligen nattsömn också.
Skrev in olika händelsers datum i nya loggboken och kan bara konstatera att det gick rasande fort när det hade sparkats igång.
Och nu har det  varit en vecka av fysiskt flyttande. Inte klart ännu men allt är under tak och det mesta genomgånget och huset är iordningställt så det är mysigt.
Och nu känner jag mej ledigare än på länge. Är i stan och har inget bokat. Det är regntungt så mina Åminneväxter klarar sej. Det är inget gräsklipp som pockar på. Läser på Fb "den här dagen" flera år tillbaka och kan se vilket jobb jag har haft med klippandet. Oftast på väg ut till torpet, ibland för regnigt och ibland så varmt. Super att vara fri.
Inget frivilligarbete nu, inga möten denna vecka. Det enda bokade är en konsert på onsdag. Och så förstås - planering av midsommarmaten.
Känns riktigt bra. Tror det får bli eftermiddagsbastu. Första gången på länge - bastun har varit fylld med saker på väg mellan Sundom och Åminne. Sommarlov tror jag vi kallar tillståndet.


Första natten

Nu kan man säja att mitt kollohus är invigt. Jag har övernattat. Och konstaterat att rutinerna fungerar.
Det var nog litet spännande att fara dit. Skulle det bli samma känsla som i Sundom - jobba och sen känna att stadshemmet väntar?
Försökte ta med mej mina stadsrutiner med lördagssupé och lugn kaffestund. Tid att sitta ner och se mej omkring.
Och jag tycker att det lyckades. Hade folk omkring, tom en väninna som stack sej in. Hade chattkontakter och radio. Ja tom Tv-nyheter via datorn.
Bedrev utgrävningar i uthuset och hittade viktiga saker - radion, pottan och diskbaljorna.
Lyckades få det prydligt och mysigt i huset. Kunde sitta och se på solnedgången.
Det var varmt i huset (luftvärmepumpen är ännu inte installerad) men kunde ha dörren öppen. Inga mygg.
Min tantmörkläggning fungerade, det var tyst och det blev svalt så småningom. Och jag sov -sådär som jag nu sover. Typ som hemma. Inte illa.
Underbart att ta morronmål ute på gården (i mitt månlandskap där det ännu saknas matjord).
Fortfarande är uthuset proppfullt trots att jag tar in låda efter låda. Tror de förökar sej, de där sakerna.





måndag 11 juni 2018

Ännu närmare

Vi jobbade bra igår. Med 4 personbilar kördes lådor, påsar och en del småmöbler. Tack till dem som bidrog med bilar och bärkraft.
Och det vi gjorde märks på båda ställena; Sundom börjar vara överblickbart och Åminne fullt. Nä inte riktigt, nog får vi in dagens flytt. Men sen - sen ska det rensas. Det kan bara inte gå in i skåp och garderober det som ni finns där. Tack och lov får det ske i etapper - förrådet slukar det mesta.
Men ojoj - vilken kontrast mellan den underbara doftande lummigheten i Sundom och den grå, något ojämna marken i Åminne. Vi får trösta oss med att den marken är flyttvänlig - bilar kan köras fram till huset. Och - det kan inte bli värre. Snart kommer matjorden och då drar jag igång.
Och huset i Åminne - nog är det ju underbart. Att sitta och se på utsikten åt olika håll, att känna den fina doften av furu, att ha ett hus som kan överblickas. Och är modernt inrett. Det blir bra!

Foto:Carina Nordman-Byskata/Kustnytt
Det har hänt mycket sen den här bilden togs

fredag 8 juni 2018

Det närmar sej

Kolonistugan börjar vara klar. Eller åtminstone så att man kan flytta in.
Huset är byggt, elektriciteten är dragen. Igår jobbades det med köksinredningen. Luftvärmepumpen återstår.
Jag har kört två personbilslass redan. Allt är parkerat i förrådet. Förrådet som förresten var mysigt kafferum igår när jag hade en Yle-journalist med mej. Det råkade komma några droppar regn.
Annars har jag inte haft möjlighet att "känna in" huset ännu. Dvs sätta mej ner/lägga mej ner nånstans och se på utsikten, omgivningen. Ska bli så småningom.
Nu vidtar två flyttdagar - söndag med personbilar och måndag stora möbler med större åk.
Och sen ska det redas upp - troligen i maklig takt. För nu ska utrensning.2 vidta. Inser att allt nedpackat inte kommer att rymmas. Och inte behövas. Bra chans att gallra igen.
Och sen bör jag se till trädgården, den nu svarta. Den börjar ropa på aktiviteter.
Men tid att sitta i gungstolen och annanstans ska prioriteras. Huset ska "kännas in".


måndag 4 juni 2018

Lyfter på hatten

Jag lyfter på hatten för dem som bygger hus. Hur många beslut ska inte de fatta! Och ringa samtal. Och boka tider. Och kolla upp. Och sälja det gamla boendet. Och bevaka att tider hålls.
Huhu.
Tänker på hur mycket tankearbete mitt lilla "bygge" har gett mej. Inte så mycket själva huset - det är ju i andras händer. Om man undantar lofttrappans placering och eluttagen.
Nej det som har gett jobb har varit det krävande att i tankarna möblera och på så sätt få veta vilka saker som ska med från gamla stället. Och då har trappans placering kommit in.
Och sen logistiken. När får jag börja köra saker, när ska själva flytten vara, vem får jag som hjälp.
Och trädgården. Var ska odlingslådor, potatisland, jordgubbar, prydnadsbuskar, äppelträd vara? Ska jag ha pergola, växthus eller nåt över altanen. Och hur ska altanen se ut?
Allt är inte klart ännu så det finns mycket att älta. Inatt var det trädgården. Och när det gäller den är jag inte speciellt bra. Mina rabatter brukar bli ett sammelsurium av växter. Men - huvudsaken att det finns växter.
Och som sagt - detta är ett miniprojekt. Och som sagt - kan bara ana hur många tankar som ska tänkas inför ett riktigt hus.
Men normalt folk kräver inte sådan stenkoll som jag gör. Och de flesta byggare är två - nån att bolla med. I och för sej då också nån att inte komma överens om saker och ting med.
Men sen när det är klart - då vi börjar se resultatet både stora och små byggare - då känns det snällt pirrigt.
Fast jag då har en fundra om jag kommer att bli du med det hela. Det hoppas och tror jag i alla fall.
Nu återstår egentligen bara transporten av grejer och jag är så naiv så jag tror det ska gå bra. Enligt uppgjorda planer.


fredag 1 juni 2018

Så lugnt så lugnt

Jag undrar när jag har haft så lugna sommardagar som jag har nu. Ingenstans jag måste fara, inget gräs att klippa, inget ogräs att rensa.
Men det blir väl så när man är mellan torp och kollo. Det mesta på torpet är redan inpackat och kan inte flyttas ännu.
Idag fick jag dock beskedet att huset är färdigbyggt och att uthuset byggs idag. Det närmar sej.
Men först ska golvet behandlas och sen kommer elektrikern. Och in något skede ska köksinredningen in.
Men som sagt - det närmar sej. Så fort golvet är klart får jag så smått börja ta in lådor med saker.
Härligt. Och jag vet att det kommer att bli ett pusslande med det ena och det andra redan nästa vecka.
Ska förska hålla lugnet över helgen nu.
Fredad fredag, dimission och studentfest imorron. Allt har sin tid.

För nån vecka sedan